Struts
Från Rilpedia
 |
Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort. |
| ?Struts | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Strutsfåglar Struthioniformes |
| Familj: | Strutsar Struthionidae |
|
|
|
| §Struthionidae Auktor: Vigors, 1825 |
|
 Förekomsten av strutsar i Afrika
|
|
 Masajstruts (S. c. massaicus) i Nairobi National Park i Kenya. Notera den rosaröda färgen på lår och hals.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Strutsar (Struthionidae) är en familj i ordningen strutsfåglar som består av ett släkte; Struthio med endast två arter; struts (Struthio camelus) och (Struthio molybdophanes) som ibland kallas för somalistruts på svenska. Somalistruts ansågs länge, och anses fortfarande av vissa, vara en underart till strutsen. Arterna i familjen strutsar är jordens största nu levande fågel. De är oförmögna att flyga men kan springa i hastigheter upp till 65 km/h. Strutsarna är kända för sina små hjärnor som är stora som valnötter. Strutsar föds upp runt om i världen för kött- och ägg-produktion.
Innehåll |
Utseende och anatomi
Alla strutsens taxa är förhållandevis lika till utseendet. De har små huvuden, långa halsar, stora kraftiga kroppar, långa ben och kraftiga fötter. Hanen är svart med undantag av vingarnas och stjärtens fjädrar som är delvis vita. Honan är gråbrun med vitaktiga ving- och stjärtfjädrar. Hannens längd går upp till 3 meter. Den når ibland en vikt av 150 kilogram. Benen är långa och starka och har vid foten bara tre tår. Halsen är nästan naken och vingarna är förkrympta. En detalj som skiljer arterna och underarterna åt är att partier av nacke och lår får olika färger under häckningstid till skillnad från den gråbeiga färg strutsen annars har. Somalistrutsen får en blåaktig färg på nacke och lår, S. c camelus får en röd nacke, medan S. c. massaicus får orangerosa lår och nacke.
Strutsens vingar är tillbakabildade, så kallade rudiment, och strutsen använder dem bland annat för att skugga sina ungar och hanarna nyttjar dem även när de utför en sorts parningsdanser. Strutsen har även klor på två av sina "fingrar". Strutsens fjädrar skiljer sig mycket till sin karaktär ifrån flygande fåglars fjädrar. Strutsens fjädrar är mycket mjuka och används främst till isolering mot både kyla och värme.
Strutsens muskulösa ben är fjäderlösa och den står på två tår varav den största i det närmsate påminner om en hov. Detta är en anpassning som verkar förenkla för stutsen att springa i höga hastigheter och som strutsen är ensam om i fågelvärlden.
Strutsar har tjocka svarta ögonfransar och deras ögon är bland de största hos fåglarna.
Utbredning och taxonomi
Strutsar finns idag bara i Afrikas öknar och halvöknar.
- Struts (Struthio camelus)
- S.c. australis finns i södra Afrika
- S.c. camelus finns i Nordafrika
- S.c. massaicus finns i Östafrika och kallas ibland för Masajstruts. Dess utbredning sträcker sig från Etiopien och Kenya i öster till Senegal i väster, och från östra Mauretanien i norr till södra Marocko i söder.
- S.c. syriacus i Mellanöstern, var en underart som förr var väldigt vanlig på den Arabiska halvön, i Syrien, och Irak; den sista populationen försvann runt 1966.
- Somalistruts (Struthio molybdophanes) finns i området som kallas Afrikas horn och omfattar Somalia, Etiopien, och norra Kenya. Dess utbredningsområde överlappar S.c. massaicus i nordöstra Kenya. Vissa räknar den fortfarande som en underart till Struthio camelus.
Beteende
Speciella tider för fortplantningen finns inte. Ofta lever strutsen i små familjer, som består av en hane och två eller tre honor. Honorna lägger tillsammans upp till 20 ägg i en fördjupning i sanden. Ägget som är det största bland fåglar är vitgult, dess längd kan vara 14 till 15 centimeter och väger cirka 2 kg vilket är 1% av strutsens vikt. Ruvningen görs av bägge könen och ibland överlämnas äggen bara åt solvärmen.
Strutsen är aktiv på natten och dess föda består huvudsakligen av gräs och korn. Ibland tar den också insekter eller andra smådjur. Vid torra tider föredrar strutsen växter som är rika på vatten. Den har inga tänder och ingen kräva och sväljer därför stenar och andra föremål som hjälper att bryta ner födan i djurets mage.
Vid fara springer strutsen med hög hastighet som går upp till 70 kilometer i timmen. Dess fiender utgörs av ormar, hyenor, gamar och människoapor som mest hotar ungdjuren. Strutsen kan bli 50 till 60 år gammal.
Att strutsen vid fara skulle gömma sitt huvud i sanden är en missuppfattning som är utbredd i populärkulturen.
Struts som nyttodjur
Historik
Under romartiden var strutsen efterfrågad för sitt kött och eftersom den var ett exotiskt djur användes den även i venatio (jaktspel), på arenorna. Strutsar har annars främst jagats och fötts upp för att det funnits en efterfrågan på strutsfjädrar, men även strutsens skinn har tagits tillvara. Strutsfjädrar förekommer som hattprydnader bland annat i landsknektsmodet och under 1800-talet. Under 1700-talet var strutsen nära att utrotas på grund av allt för intensiv jakt. Under 1800-talet började man föda upp strutsar på farmer. Efter första världskriget avtog efterfrågan på strutsfjädrar, men på 1970-talet fick strutsuppfödningen ett nytt uppsving. På senare år har strutsköttet fått en viktigare betydelse.
Uppfödning av struts förekommer numera i många länder utöver strutsens naturliga utbredningsområde, bland annat i Sverige, men de flesta strutsfarmerna finns i Sydafrika.
Produkter från struts
Numera räknas strutsens skinn som den viktigaste produkten. Skinnet är knottrigt och påminner om reptilskinn. Det garvas och används i skinnindustrin bland annat som ersättning för reptilskinn. Strutsskinn är också mycket slitstarkt.
Strutsens fjädrar används av människan till många olika ändamål. Under flera historiska epoker har de varit eftertraktade som hattfjädrar. De används också i dammvippor, som skrivfjädrar, i blomsterarrangemang och till flugbindning. Små strutsfjädrar används bland annat till påskfjädrar. I handeln förekommande strutsfjädrar är ofta blekta eller färgade.
Strutsen föds också upp som köttdjur. De ger mer kött per ytareal än boskap och är därför lönsamma att föda upp. Strutskött är mörkt rött till färgen och liknar magert nötkött i smaken. Det är magert och har högt proteininnehåll, liksom höga halter av järn och kalcium.
Strutsens äggskal används bland annat till skålar (mer i dekorativt syfte än för daglig användning) och lampskärmar.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Struts
