Lennart Geijer
Från Rilpedia
 Sveriges riksdag |
||
| Lennart Geijer | ||
|---|---|---|
 |
||
| Parti | Socialdemokratiska arbetarepartiet | |
| Mandatperiod(er) | 1961 1962–1969 1970 1971–1973 1974-1976 |
|
| Valkrets | Stockholms stad | |
| Uppdrag i riksdagen: | ||
| Statsråd 1966-1976 Konsultativt statsråd 1966-1969 Justitieminister 1969-1976 |
||
| Utskottsordförande i: | ||
| Ej ordförande i något utskott | ||
| Yrke/Titel | Jurist, ombudsman | |
| Födelsedatum | 14 september 1909 | |
| Födelseplats | Ystad, Malmöhus län | |
| Avliden | 16 juni, 1999 | |
| Dödsplats | Stockholm | |
| Webbplats | socialdemokraterna.se | |
Johan Lennart Geijer, född 14 september 1909 i Ystad, död 16 juni 1999 i Stockholm, socialdemokratisk politiker och jurist.
Innehåll |
Biografi
Lennart Geijer föddes i Ystad som son till postmästaren Åke Geijer och Anna Sylvan. Han studerade vid Lunds universitet och tog 1933 jur.kand-examen. Efter två års tingstjänst blev han föreståndare vid Hyresgästföreningens juridiska byrå, varefter han hade flera uppdrag som ombudsman och juridisk sakkunnig i hyres- och arbetsrättsliga frågor. Han blev jur.lic. 1957 och jur.dr 1958.
Geijer var statsråd 1966-76, konsultativt statsråd 1966-69 och justitieminister 1969-76. Till den senare posten utsågs han efter att samtliga statsråd begärde entledigande i anslutning till att statsminister Tage Erlander den 9 oktober 1969 meddelade att han skulle avgå. Förutvarande justitieministern Herman Kling utsågs av den tillträdande statministern Olof Palme till ambassadör, och Geijer, som då var jurist på TCO, sattes istället på dennes post.[1]
Geijer strävade under sin ministertid efter att minska användningen av fängelsestraff och att göra kvarvarande fängelsestraff mer humana och inriktade på vård och rehabilitering; i princip ansåg han att straff skulle vara förbehållet de grövsta brotten. I anslutning till denna åsikt gav han Håkan Thorsson och Lena Rosendahl i uppdrag att skriva boken dom andra kallas tjuvar. Han var också verksam för att "släppa sexualiteten fri", både sett till prostitution och till andra juridiska begränsningar för människors sexualitet, i vilket han företrädde en primitivism som var i ropet. I rättsfilosofiskt hänseende betecknas han som ytterst radikal med en rättspositivism som fjärmade sig mer från naturrätten än vad företrädaren Karl Schlyter stått för.[2]
Geijer var svensk justitieminister under ambassadockupationen i Stockholm 1975, då Kommando Holger Meins ur den väpnade vänsterextremistiska organisationen Röda armé-fraktionen (RAF) intog Västtysklands ambassad på Skarpögatan på Gärdet i Stockholm. Under dramat förhandlade Geijer med terroristerna på plats i ambassadbyggnaden.[3]
Andra större politiska händelser under hans ministertid, var spionaffären på Sahlgrenska 1975. Geijer förnekade att Säpo skulle vara inblandat, och sände personligen Ebbe Carlsson och Hans Holmér till Göteborg för att utreda vad som hänt. Han hemligstämplade deras slutliga rapport men den läckte trots detta ut.[4]
Han lämnade regeringen vid socialdemokraternas valnederlag 1976. Han dog vid 89 års ålder i juni 1999.
Geijeraffären
Lennart Geijer var en de involverade i den s.k bordellaffären på 1970-talet, skildrad i Lillemor Östlins självbiografi Hinsehäxan (2005).
Justitieminister Lennart Geijers kontakter med prostituerade avslöjades i en hemlig promemoria som rikspolischefen lämnade till statsminister Olof Palme den 20 augusti 1976. Polisen hade gripit bordellmamman Doris Hopp och i hennes kundregister fanns flera politiker, bland andra Lennart Geijer. Nyheten slog ner som en bomb i regeringskansliet, men gömdes undan.
1977 avslöjades affären i Dagens Nyheter, men Olof Palme dementerade skarpt. Dagens Nyheter fick be Geijer om ursäkt och betala skadestånd. 1978 grävdes historien upp på nytt i tv-programmet "Studio S". Den nye statsministern Thorbjörn Fälldin (c) lovade att berätta vilka politiker som nämndes i polisens promemoria. Kort efteråt ändrade han sig och avfärdade innehållet som lögner, med motivering att han själv fanns med på den.
Källor
- Vem är det 1961
- Janne Mattssons bok "Makten, männen, mörkläggningen" från 2004
Noter
- ↑ Anno 69, Stockholm 1970, s. 48 f
- ↑ Anders Isaksson, Ebbe: Mannen som blev en affär, Stockholm 2007, s. 67-70
- ↑ TV-Intervju med Geijer i rapport 25/4-75, se [1]
- ↑ Anders Isaksson, Ebbe: Mannen som blev en affär, Stockholm 2007, s. 99-101
Externa länkar
| Företrädare: Rune Hermansson |
Sveriges biträdande justitieminister 1966–1969 |
Efterträdare: Carl Lidbom |
| Företrädare: Herman Kling |
Sveriges justitieminister 1969–1976 |
Efterträdare: Sven Romanus |
