Mayotte

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 11.22 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Karta över Mayotte

Mayotte (shimaore: Maore, kibushi: Mahori, officiellt Collectivité départementale de Mayotte, ungefär "kollektiva departementet Mayotte" på svenska) är ett administrativt område som tillhör Frankrike. Området består av en huvudö, Grande-Terre (eller Mahoré), en mindre ö, Petite-Terre (eller Pamanzi) och ett antal kobbar och skär omkring dessa två.

Mayotte ligger nära Moçambiquekanalens norra ände i Indiska oceanen, mellan norra Madagaskar och norra Moçambique. Territoriet är geografiskt en del av Komorerna, men har politiskt varit skilt från den staten med samma namn sedan 1970-talet. Mayotte kallas ofta för Mahoré av dem som talar för dess inklusion i staten Komorerna.

Mayotte har en total yta på 374 km² och 160 265 invånare enligt 2002 års folkräkning. Då ögruppen tillhör Frankrike används euro som valuta.

Innehåll

Geografi

Karta över Komorerna med Mayotte

Huvudön Grande-Terre, geologiskt den äldsta av Komorerna, är 39 km lång och 22 km bred, och dess högsta punkt är Mont Bénara, med en höjd på 660 meter över havet. Ön har en relativt näringsrik jordmån på grund av den vulkaniska berggrunden. Ett korallrev omger en stor del av ön, vilket skyddar fartyg och skapar boplatser för fisk.

Dzaoudzi var huvudstad i Mayotte fram till 1977. Den ligger på ön Petite-Terre, som med en yta på 10 km² är den största ön efter Grande-Terre, numera är Mamoudzou huvudstad. Mayotte innehar ett medlemskap i Kommissionen för Indiska oceanen.

Historia

År 1500 etablerades sultanatet Maore eller Mawuti (sammandragning av arabiska جزيرة الموت och på franska förvrängt till Mayotte) på ön. År 1503 observerades ön av portugisiska utforskare, men koloniserades inte.

1832 erövrades Mayotte av Andriantsoly, kung av Iboina på Madagaskar, 1833 erövrades ön ytterligare en gång av det intilliggande sultanatet Mwali, och den 19 november 1835 erövrades den ytterligare en gång av Ndzuwani-sultanatet. 1836 återfick ön sin självständighet under den sista lokalt utsedda sultanen.

Mayotte överlämnades till Komorerna år 1843. Det var den enda ön i arkipelagen som i omröstningarna 1974 och 1976 röstade för att hålla kvar sin koppling med Frankrike och inte vara självständigt. Komorerna fortsätter att göra anspråk på Mayotte, och 1976 la Frankrike in sitt veto mot resolution i FN:s säkerhetsråd, där 11 av 15 medlemmar erkänt Komorernas överhöghet.

Havet nära Mamoudzou

Situationen visade sig vara tunggrodd för Frankrike: medan den lokala befolkningen till stor del inte ville vara självständig från Frankrike, har landet fått kritik från vissa vänsterregimer i före detta kolonier, över att de inte vill släppa taget till sin koloni. Utöver detta skulle Mayotte vara svårt att integrera i Frankrike, dels eftersom ön styrs av traditionell islamsk lag, och dels eftersom det skulle kosta mycket att uppgradera Mayottes levnadsstandard till den i moderlandet. Av dessa anledningar måste lagar som skapas i Frankrike specifikt nämna om de gäller på Mayotte, för att göra det.

Mayottes status ändrades 2001 till att vara väldigt lik franska fastlandets departement, även om Komorerna fortfarande gör anspråk på den. Denna förändring godkändes av 73% av befolkningen vid en folkomröstning på Mayotte. År 2011 kommer Mayotte bli ett av Frankrikes översjöiska departement efter en folkomröstning som hölls den 29 mars 2009. Drygt 95 % av befolkningen röstade "ja" till förslaget. Valdeltagandet var omkring 61 %. [1]

Administrativ indelning

Mayotte delas administrativt in i 17 kommuner. Utöver detta finns 19 kantoner, som inte visas på kartan. Var och en av kantonerna motsvarar en kommun, förutom kommunen Mamoudzou som delas in i tre kantoner. Det finns inga arrondissement på Mayotte.

Mayotte administrative1.PNG
  1. Dzaoudzi
  2. Pamandzi
  3. Mamoudzou
  4. Dembeni
  5. Bandrélé
  6. Kani-Kéli
  7. Bouéni
  8. Chirongui
  9. Sada
  10. Ouangani
  11. Chiconi
  12. Tsingoni
  13. M'Tsangamouji
  14. Acoua
  15. Mtsamboro
  16. Bandraboua
  17. Koungou

Språk

Ursprungsspråken på Mayotte är:

  • shimaore, en dialekt av komoriska (som är en nära släkting till swahili)
  • kibushi, en västlig dialekt av malagassiska, kraftigt influerad av shimaore och arabiska
  • kiantalaotsi, ytterligare en västlig dialekt av malagassiskan som influerats av shimaore och arabiska
  • arabiska, lärs främst ut i koranskolor

Kibushi talas i södra och nordvästra Mayotte, och shimaore talas på övriga delar av öarna.

Andra språk som förekommer på Mayotte är:

  • franska, eftersom ön är en fransk koloni
  • flera komoriska dialekter som främst importerats av personer som migrerat till Mayotte sedan 1974

Shingazidza och shimwali, två av de komoriska dialekterna, är knappt förståeliga för personer som talar shimaore, medan personer som talar shindzwani (komorisk dialekt) och shimaore förstår varandra perfekt.

En undersökning företogs år 2006 av Frankrikes utbildningsminister bland elever som var registrerade i klass CM2 (ungefär motsvarande mellanstadiet i svenska skolsystemet). Frågorna somställdes handlade om vilket språk som talades av dem och vilket som talades av deras föräldrar. Enligt denna undersökning talas följande språk på Mayotte (procentsatserna går över 100% eftersom vissa personer är naturligt tvåspråkiga):[2]

  • Shimaore: 55.1%
  • Shindzwani: 22.3%
  • Kibushi: 13.6%
  • Shingazidza: 7.9%
  • Franska: 1.4%
  • Shimwali: 0.8%
  • Arabiska: 0.4%
  • Kiantalaotsi: 0.2%
  • Övriga: 0.4%

När man även räknade med andraspråk blev rankningen:

  • Shimaore: 88.3%
  • Franska: 56.9%
  • Shindzwani: 35.2%
  • Kibushi: 28.8%
  • Shingazidza: 13.9%
  • Arabiska: 10.8%
  • Shimwali: 2.6%
  • Kiantalaotsi: 0.9%
  • Övriga: 1.2%

Franska är det enda officiella språket på Mayotte. Det är det språk som används av administrationen och det som används i skolorna. Det är det som främst används av television och radio, samt i annonsering. Trots detta är Mayotte det franska territorium där franskkunskaperna är som sämst, vilket visas av siffrorna ovan. Enligt 2002 års folkräkning kunde 55% av befolkningen äldre än 15 år läsa och skriva franska, även om denna siffra är högre än för shimaore (41%) och arabiska (33%).

Många blandar i dagsläget in franska ord i lokala språk, vilket gör att många fruktar att språken kommer att dö ut, eller förvandlas till franskbaserade kreolspråk.[3]

Kommunikationer

Det finns varken järnvägar eller färjelinjer på Mayotte. Det finns totalt 93 kilometer landsväg, varav 72 kilometer är asfalterade. I Dzaoudzi och Longoni finns hamnar, och i ögruppen finns en flygplats med asfalterad landningsbana.

Demografi

Enligt 2002 års folkräkning bodde 160 265 människor i Mayotte. 64,7% av dem var födda i Mayotte, 3,9% i resterande Frankrike, 28,1% var invandrare från Komorerna, 2,8% var invandrare från Madagaskar, och resterande 0,5% kom från övriga länder.[4] En beräkning av 2006 års befolkning visar på ett invånarantal på 201 234. Befolkningen ökar fort på grund av både legal och illegal invandring från Komorerna.

Historisk befolkning

1958 1966 1978 1985 1991 1997 2002
23 364 32 607 47 246 67 205 94 410 131 320 160 265
Officiella siffror från tidigare folkräkningar.

Politik

Mayotte styrs av en prefekt och en president för Generalförsamlingen. Mayottes huvudstad är Mamoudzou, som efterträdde Dzaoudzi som huvudstad 1986.

President för generalförsamlingen

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. Mayotte deviendra le 101e département français (franska)
  2. Daniel Barreteau. ”Premiers résultats d'une enquête sociolinguistique auprès des élèves de CM2 de Mayotte” (PDF). http://www.ac-mayotte.fr/IMG/pdf/Interv_BARRETEAU_CM2.pdf. Läst 2007-05-17.  (franska)
  3. Mayotte Hebdo (June 18, 2004). ”Le shimaoré fout le camp!”. http://www.malango-mayotte.com/traditions-le_shimaore_fout_le_camp.htm. Läst 2007-05-17.  (franska)
  4. INSEE, Government of France. ”MIG 1 DET - POPULATION SELON LE LIEU DE NAISSANCE” (XLS). http://www.insee.fr/fr/insee_regions/reunion/zoom/mayotte/recensements/Tableau02/mig1det.xls. Läst 2007-05-17.  (franska)

Externa länkar


Personliga verktyg