Kalmar Verkstad
Från Rilpedia
Kalmar Verkstad grundades som Kalmarbanornas verkstad år 1902. Fabriken lades ned 2005 och hade då under de tre föregående decennierna främst varit inriktad på tågtillverkning.
Redan 1874 byggdes den första reparationsverkstaden för tåg, intill Kalmar Central, men denna blev snart för trång och inklämd och därför inköptes ett större markområde utanför staden, och en helt ny fabrik anlades. KVAB (Kalmar Verkstads Aktiebolag) tillverkade alla typer av järnvägsfordon – allt från bensindrivna spårvagnar, till godsvagnar och lok. Export startades tidigt till bland annat Turkiet, Kina med flera. Dressiner och specialfordon för underhåll längs järnvägen av alla typer tillverkades också.
Innehåll |
Andra produkter
Under 1950-talet undersöktes vilka ytterligare produkter som kunde vara lämpliga att tillverka. Man övertog tillverkningen av små dragtraktorer, som till exempel SJ använde som perrongtraktorer, SAS använde för att dra bagagevagnar, m.fl. Flytande parkeringsdäck, som kunde angöras vid kaj, samt parkeringshissar av Pater Nostertyp, tillverkades också. Man gav sig även på tillverkning av diverse militärmateriel.
Biltillverkning
I slutet av 1960-talet gav sig Kalmar Verkstad in i tillverkningen av bilar. Detta i samband med att KVAB var generalagent för nederländska DAF. Postverket behövde en ny brevbärarbil och Kalmar Verkstad utvecklade en helt ny bil, som hade drivlina och vissa chassidelar från DAF. Bilen hade från början inget namn, den kallades bara KVD, men den brevbärare som var med och provade bilen, tyckte att den hade samma truligt knubbiga charm som en flicka i tv-serien Saltkråkan och därmed fick bilen heta Tjorven. Karossen tillverkades i det då hypermoderna materialet glasfiber och man tillverkade även första omgången av karosser till SAAB:s sportbil Sonett.
Ett annat bilprojekt Kalmar Verkstad gav sig in i tillsammans med Svelast (då helägt av SJ) var lastbilen Kalmar terminal som egentligen var ett lastbärarsystem. Det bestod av en dragbil med ett aggregat så att dragbilen kunde fungera som gaffeltruck. Släpvagnarna eller lastbärarna kunde dels fungera som semitrailer och kopplas till dragbilens vändskiva, dels fälla ned framhjul och fungera som släpvagn. Lastbilen hade endast en dörr till hytten, och denna var monteras mitt fram, för att man skulle kunna kliva ur även om man parkerat nära en vägg eller annat fordon. Vändskivan var konstruerad för helautomatisk koppling, där både luft och elanslutningar anslöts utan manuellt arbete.
Kris och återhämtning
Totalt höll det KVAB på med många projekt som inte var särskilt lönsamma och staten gick in för att utreda framtiden. Beslut togs om att KVAB endast skulle arbeta med tåg, och allt annat skulle avlutas. Staten beslutade 1971 om nedläggning av KVAB 1974. Som kompensation för de omkring tusen arbetstillfällen som förlorades, togs beslut om byggandet av en fabrik för tillverkning av Volvo personbilar, Volvoverken i Kalmar. Denna öppnade 1974 och stängdes 20 år senare.
Istället för nedläggning av KVAB erhölls dock flera stora order från SJ och KVAB blommade upp igen – denna gång dock endast tack vare beställningar av tåg. Under augusti 1986 beställdes 20 stycken X2000-tåg, tillsammans med ASEA, parallellt med tillverkning av andra järnvägsfordon. År 1990 såldes KVAB av Statsföretag till ABB, och 1996 bildades ADtranz efter en sammanslagning av ABB och Daimler-Benz tågtillverkning. Fabriken tillverkade bland annat kompletta X2, flera tåg till Norge som Flytoget, 271 nya tåg till SL (vagn 2000), Öresundståg och Regina.
Avveckling
År 2001 såldes Adtranz till Bombardier, ett kanadensiskt företag. Kalmar Verkstad hade då omkring 800 anställda.
Bombardier misslyckades med att sälja fler tåg. Produktionen minskade och Bombardier valde att flytta verksamheten från fabriken i Kalmar till två av företagets fabriker i Tyskland. I december 2005 rullade det sista järnvägfordonet ut från fabriken. Den 31 december 2005 avecklades fabriken, vilket innebär att tågtillverkning upphörde i Sverige. För närvarande köps istället nya tåg till Sverige från andra länder i Europa, främst Tyskland.
Arbetsorganisation
År 1993 infördes målstyrda grupper, där de anställda fick ta mycket större ansvar för planering av arbetet, logistik och kvalitet. Detta följdes snart av fri planering av arbetstiden; stämpelklockorna skrotades och tiden rapporterades av de anställda direkt i datorerna. Detta var något helt nytt inom Svensk industri, och väckte stor uppmärksamhet. Alla farhågor om detta kom på skam och fabriken blev den mest produktiva inom koncernen, samtidigt som personalen hade rekordlåg frånvaro. Arbetssättet kallades "Best practice" och var normgivande för all annan produktion inom Adtranz.
Externa länkar
|
|||||
