Tjorven (bil)
Från Rilpedia
- För den litterära karaktären Tjorven, se Saltkråkan.
Tjorven (eller Kalmar som den hette på exportmarknaden) var en skåpbil som tillverkades av Kalmar Verkstad AB (KVAB) i Kalmar mellan år 1969 och år 1971. DAF Tjorven hade samma motor och drivlina som DAF 44 men en helt ny kaross med en del annorlunda lösningar för sin tid.
Bilen var framtagen för att användas som brevbärarbil och hade i originalutförandet endast en fällbar pall som kunde användas för en passagerare. Bilen hade skjutdörrar med förarplatsen på högersidan för att brevbäraren skulle kunna stanna bilen precis vid brevlådan, öppna dörren och lägga posten i postlådan utan att gå ur bilen. Några prototyper med kaross i plåt tillverkades för utprovning. När den sedan började produceras fick Tjorven en kaross av glasfiberarmerad plast ovanpå en ram av stålprofiler. 1969 års modell hade ett elsystem på 6 volt som byttes ut mot 12 volt för 1970 års modell.
Bilen Tjorven hette egentligen KVD 440/441, men brevbäraren som var med och provade prototypen tyckte att bilen hade ett truligt utseende som påminde om karaktären Tjorven i den samtida Tv-serien Saltkråkan. Därefter kallades bilen för just Tjorven på den svenska marknaden.
Bilen fanns även i versioner för den privata marknaden med en passagerarplats. Den fanns i ett fåtal exemplar även med öppet flak och som kombi vilka såldes som varubilar och till flygplatser. Ytterligare varianter var en handikappanpassad Tjorven med hiss för föraren (just en av dem ses på bilderna till höger) och ett par bilar med elektrisk drivning. En prototyp som byggdes 1970 var avsedd som familjebil, den var femsitsig, hade 1100 cc fyrcylindrig vätskekyld motor (från DAF 55), kraftigare frambromsar, och en helt annorlunda bakdel, med horisontellt delad baklucka.
Tjorven var före sin tid med många lösningar som "uppfanns" på 80-talet, som t.ex. fällbart och delbart baksäte, skjutdörrar, samt hopfällbar passagerarstol för att öka lastlängden. Tjorven hade inget gott rykte, efter problem med frambromsar och transmission som snabbt förbrukades, och därför glömde många bort bilen med dess uppfinningar och finesser.
Tjorven var en smidig och, i stadstrafik, snabb bil tack vare den steglösa Variomatic-transmissionen och den var rymlig i förhållande till sin längd. Den var mindre lämpad för landsväg på grund av den klena tvåcylindriga motorn samt den höga karossen som var sidvindskänslig.