Jan Guillou

Från Rilpedia

Version från den 29 maj 2009 kl. 21.19 av 217.208.211.113 (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Jan Guillou
Jan Guillou.jpg
Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2005.
Född 17 januari 1944 (80 år)
Södertälje, Stockholms län
Yrke Författare och journalist
Nationalitet Sverige
Genrer Främst historiska romaner och spionromaner
Make/maka Ann-Marie Skarp
Barn Ann-Linn Guillou och Dan Guillou

Officiell webbplats

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou, född 17 januari 1944, är en svensk författare och journalist.

Guillou blev känd när han 1973 tillsammans med Peter Bratt avslöjade IB-affären, för vilket han senare dömdes till fängelse för spioneri. Bland hans mest kända verk återfinns spionromanerna i serien om underrättelseofficeren Carl Hamilton, men även böckerna om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor.

Guillou är idag även verksam som kolumnist i Aftonbladet. Han har i flera omröstningar bland den svenska journalistkåren framröstats som en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.[1]

Innehåll

Biografi

Uppväxt och utbildning

Jan Guillou föddes i Södertälje, Stockholms län, som son till Charles Guillou och Marianne (född Botolfsen).[2] Modern kommer från en välbärgad familj av norskt ursprung medan fadern är fransman och kom till Sverige som son till vaktmästaren vid franska ambassaden i Stockholm.[3][4] På grund av faderns franska medborgarskap tilldelades Guillou vid födseln både svenskt och franskt medborgarskap. Sedan 1975 är han dock enbart svensk medborgare.[5] Föräldrarna skiljdes åt när Guillous far flyttade med sin far till Helsingfors, där han utsetts till fransk ambassadör, och modern gifte sedan om sig med en ny man.[4]

Guillou växte upp under priviligierade förhållanden tillsammans med modern och hennes nya man i Saltsjöbaden och Näsby Park utanför Stockholm.[2] Han gick de två första skolåren på folkskola i Norrköping, där hans styvfar hade utsetts till direktör för ett kritbruk,[3] varefter han återvände med familjen till Saltsjöbaden.[6] Efter att ha läst tredje och fjärde klass på Saltsjöbadens folkskola gick han vidare till realskolan Vasa Real i Stockholm,[6] varifrån han dock relegerades på grund av misshandel, stöld och utpressning.[2] Efter detta skickades han till internatskolan Solbacka i Södermanland där han tog sin realskoleexamen.[7] Han läste sedan vidare på gymansieskolan Viggbyholmsskolan, varifrån han tog studentexamen från latinlinjens nyspråkliga gren 1964.[8][9] Han studerade sedan juridik i två år.[8]

Av sin styvfar, som Guillou beskrivit som sadist,[3] utsattes han dagligen för systematisk misshandel i hemmet.[6] Dessa och andra erfarenheter från uppväxten, som förhållandena på internatskolan Solbacka, ligger till grund för hans delvis självbiografiska roman Ondskan (1981). Boken filmatiserades även 2003 (se vidare Ondskan (film)).

Journalistisk karriär

Guillou inledde sin journalistiska karriär som reporter på tidskriften FIB aktuellt under 1960-talet. Hans tid på denna tidning utgör en del av underlaget för hans satiriska roman Det stora avslöjandet som utkom 1974. Därefter övergick han till att skriva i olika vänster- och solidaritetsrörelsepublikationer, huvudsakligen i Folket i Bild/Kulturfront, där han 1973 blev chefredaktör. Detta år publicerade han, tillsammans med Peter Bratt en serie artiklar om Informationsbyrån, en hemlig organisation för åsiktsregistrering. Det gav upphov till IB-affären. För sin roll i avslöjandet dömdes han senare till fängelse för spioneri i 10 månader. I praktiken blev straffet 5 månader i isoleringscell.

1984 belönades Guillou med Stora Journalistpriset sedan hans artiklar bidragit till en friande dom i det så kallade Keith Cederholm-målet.

Mellan 2000 och 2004 var Guillou ordförande i Publicistklubben.

TV-karriär

Guillou har varit programledare i TV-programmen Magazinet (1981-1984), Rekordmagazinet (de sista åren tillsammans med Göran Skytte) och Grabbarna på Fagerhult tillsammans med Pär Lorentzon och Leif G.W. Persson. Han är en frekvent gäst i olika typer av debattprogram i Sveriges Television och TV 4.

I januari 2004 visade TV 4 en dokumentärserie i fem delar, Arns rike, om den tid i Sveriges historia under vilken boksviten om Arn Magnusson utspelar sig. I december 2005 visade TV 4 dokumentärserien Häxornas tid som är baserad på Guillous bok Häxornas försvarare. Både han och medförfattaren Henning Mankell spelade sig själva i TV-serien Talismanen som visades på TV 4 under 2003.

Författarskap

Hamilton-serien
av Jan Guillou

Romaner

Filmer och tv-serier

Guillous mest kända böcker är serien om den svenske underrättelseofficeren Carl Hamilton. Även en kortare serie om korsriddaren Arn Magnusson har sålts i stora upplagor. Den delvis självbiografiska Ondskan blev mycket utskälld för sitt våldsamma innehåll när den kom, men har över åren visat sig ha en potential att ständigt locka nya läsare.

Guillou lämnade i slutet av 1990-talet Norstedts och grundade år 2000 tillsammans med Sigge Sigfridsson, Liza Marklund och förläggaren och hustrun Ann-Marie Skarp det fristående bokförlaget Piratförlaget.

Romaner om Carl Hamilton

Romaner om Arn Magnusson

Övriga romaner

Andra böcker

Filmatiseringar och tv-bearbetningar av Guillous böcker

Tv-serier efter manus av Guillou

Åsikter och politiska ställningstaganden

Jan Guillou på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2006.

Guillou skriver regelbundet kolumner för Aftonbladet och har i dessa, såväl som på andra sätt, genom årens lopp fört fram en rad kontroversiella åsikter. Han har bland annat förekommit i debatter rörande att förekomsten av homosexualitet i samhället är beroende av tidsandan, att bimbos håller på att ersätta kompetent folk som tv-programledare[10] och att tillämpningen av de svenska terroristlagarna präglas av rasism mot människor av arabisk härkomst. Han har också använt sin offentliga roll i medierna för att kommentera justitiemord på flera män som anklagats för sexuella övergrepp på barn. Guillou använder ibland uttrycket "Sveriges malligaste morgontidning" i sina krönikor i Aftonbladet, då han syftar på Dagens Nyheter.

Under 1960- och 1970-talet var Guillou knuten till den maoistiska organisationen Clarté.[11] Han var även under cirka sex månader medlem i det då till Clarté närstående Sveriges kommunistiska parti (tidigare Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, KFML), men uteslöts ur partiet sedan han beslutat att inte betala in den månatliga medlemsavgiften under en tid då han var bosatt utomlands. Idag beskriver han sig endast som socialist.[2]

Guillou har under lång tid engagerat sig i Israel-Palestina-konflikten, där han intagit en tydligt palestinavänlig och israelkritisk hållning. Han har beskrivit sionismen som "i grunden rasistisk" och har upprepade gånger liknat staten Israel vid den forna apartheidregeringen i Sydafrika.[12][13] I en debattartikel i Svenska Dagbladet 1977 förklarade han: "Jag är optimist, jag tror att Israel kommer att upphöra att existera före Harmagedon".[14] Guillou har även kritiserat den verksamhet som bedrivs av bland annat Svenska kommittén mot antisemitism.[13]

Inför publiceringen av sin bok Häxornas försvarare 2002 gjorde Guillou, enligt en artikel publicerad i Aftonbladet, följande uttalande om förekomsten av homosexualitet i samhället: "Homosexualitet är mer en modeföreteelse än något man föds till. Det är någonting som har kommit och gått i historien".[15] I en intervju i Värnpliktsnytt förklarade han senare: "Homosexualitet existerade inte på 1600-talet. Detta är historia och faktum. Jag vet att det är provocerande men det fanns inte på 1600-talet".[16]

Familj och privatliv

Jan Guillou var tidigare gift med författaren och översättaren Marina Stagh, med vilken han har sonen Dan (född 1970) dottern Ann-Linn (född 1972). Numera är han gift med bokförläggaren Ann-Marie Skarp.[2] Han är bosatt på Östermalm i Stockholm och på gården Flybo i Östhammars kommun i norra Roslagen.[17][2]

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ↑ ”Sveriges 100 Viktigaste Opinionsledare 2006”. DSM (tidskrift). 2006. http://www.dsm.nu/100_topp_2006.html. Läst 2009-01-07. 
  2. ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 Hagen, Cecilia (2006-12-03). ”"Det ska mycket till för att reta upp mig"”. Expressen. http://www.expressen.se/1.481347. Läst 2008-02-26. 
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 Guillou, Jan (augusti 2002). ”Barndom och ungdom”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom. Läst 2009-01-07. 
  4. ↑ 4,0 4,1 Trägårdh, Maria (2003-09-27). ”Kan man ta bort sin ondska, Jan Guillou?”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article166513.ab. Läst 2008-02-26. 
  5. ↑ ”Chatt med Jan Guillou 080819”. Dagens Nyheter. 2008-08-19. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3004&a=817949. Läst 2009-01-07. 
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 Guillou, Jan (augusti 2002). ”Barndom och ungdom sida 2”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del2. Läst 2009-01-07. 
  7. ↑ Guillou, Jan (augusti 2002). ”Barndom och ungdom sida 3”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del3. Läst 2009-01-07. 
  8. ↑ 8,0 8,1 ”Jan Guillou – författare, journalist, debattör”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/om-jan-guillou. Läst 2009-01-07. 
  9. ↑ Guillou, Jan (augusti 2002). ”Barndom och ungdom sida 4”. Piratförlaget. http://www.piratforlaget.se/forfattare/jan-guillou/sjalvbiografiskt/barndom-och-ungdom/barndom-och-ungdom-del4. Läst 2009-01-07. 
  10. ↑ Guillou, Jan (24 april 2001). ””Gubbdjävlar må ha tittare men ungdomar är fräschare””. Journalisten (tidning). http://web.archive.org/web/20010619232115/http://www.journalisten.nu/kronika.asp?article_id=2343. Läst 2008-03-01. 
  11. ↑ "IB-affären". P3 Dokumentär. Sveriges Radio. P3, Stockholm. 2007-06-17. No. 1, säsong 4. 21 minuter in i programmet.
  12. ↑ Guillou, Jan (1976), Journalistik 1967-1976, Stockholm: Oktoberförlaget, pp. 164-166, ISBN 91-7242-039-1 
  13. ↑ 13,0 13,1 Guillou, Jan (2001-04-16). ”Så tystas kritik mot israelisk apartheid”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0104/16/guillou.html. Läst 2008-03-01. 
  14. ↑ Guillou, Jan (13 mars 1977). ”Jag är optimist”. Svenska Dagbladet. s. 3. 
  15. ↑ Wiklund, Anna-Maria (2002-08-02). ””Homosexualitet är snarare en trend””. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article86688.ab. Läst 2008-03-01. 
  16. ↑ Garthman, Therese (2003-03-11). ”Straffad machorebell”. Värnpliktsnytt. http://varnpliktsnytt.com/vemfan.php?id=534&datum=2003-03-11. Läst 2008-03-01. 
  17. ↑ Ullenius, Agneta (2007-09-21). ”Ridderliga Östermalm”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_37317.svd. Läst 2008-02-26. 

Externa länkar

Litteratur

  • Cecilia Nauclér. Guillou. (Författarporträtt). s. 32-34. I: Språktidningen, nr. 1, 2009
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Jan_Guillou"
Personliga verktyg