Ulrika Eleonora

Från Rilpedia

Version från den 9 maj 2009 kl. 22.49 av EmilEikS (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel handlar om Ulrika Eleonora d.y. (1688-1741). För hennes mor Ulrika Eleonora d.ä. (1656-1693), se Ulrika Eleonora av Danmark.


Ulrika Eleonora
Regerande drottning Ulrika Eleonoraav Sverige
Regerande drottning Ulrika Eleonora
av Sverige
Regeringstid 21 februari 1719-29 februari 1720
Kröning 17 mars 1719
Valspråk In Deo spes mea
("I Gud mitt hopp")
Ätt Pfalz
Gemål(er) Fredrik av Hessen
Företrädare Karl XII
Efterträdare Fredrik I
Född 23 januari 1688
Stockholms slott, Stockholm
Död 24 november 1741
Stockholm
Begravningsplats Riddarholmskyrkan, Stockholm

Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.

Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.

Innehåll

Prinsessan Ulrika Eleonora

Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.

Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra arvprins Fredrik av Hessen. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.

Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket, om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).

I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.

Ulrika Eleonora som regerande drottning

Då Ulrika Eleonora den 5 december 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, i det hon via en fältriksdag på torget i Uddevalla lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt. Rådet, överrumplat, satte sig inte emot detta. Under de följande veckorna förde hon styrelsen, lät fängsla Georg Heinrich von Görtz' anhängare och avskaffade de förordningar som utfärdats av honom. Även i riksdagskallelsen av 15 december 1718 vidhöll hon sina anspråk på arvsrätt, men förklarade sig vilja "alldeles avskaffa den s.k. suveräniteten" och "sätta riksens styrelse i dess gamla skick och väsen igen". Krigsbefälet, den enda kraftiga myndigheten efter Karl XII:s död, var fast beslutet att underkänna arvsrätten, avskaffa suveräniteten och välja Ulrika Eleonora till drottning. Dessa åsikter blev den sammanträdande riksdagens. Ulrika Eleonora sökte förgäves stöd hos rådet för sin arvsrätt, men tvingades bekräfta att varken hon eller någon annan (därmed syftade hon på sin systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp) hade rätt till Sveriges tron.

Sedan Ulrika Eleonora avsagt sig sin arvsrätt valdes hon till drottning den 23 januari 1719 under förbehåll att hon skrev under den regeringsform som ständerna ämnade uppsätta. Den 19 februari skrev hon under försäkringen och regeringsformen (daterade 21 februari), genom vilka maktens tyngdpunkt lades i riksdagens händer. Hon kröntes i Uppsala den 17 mars 1719 och hyllades i Stockholm den 11 april samma år.

Ulrika Eleonora saknade inte egenskaper som kunde göra henne till en god regent. Hon var emellertid uppfostrad i enväldets grundsatser och råkade snart i oenighet med rådets dugligaste man, kanslipresidenten Arvid Horn, vilken, missnöjd, avgick från sitt ämbete. Inte heller med hans efterträdare Gustaf Cronhielm kunde hon komma överens. Dessa ombyten av kanslipresidenter inverkade ofördelaktigt på både krigen och underhandlingarna.

Ulrika Eleonora som drottninggemål efter 1720

Ulrika Eleonora hade, när hon valdes till drottning, önskat att dela tronen med sin gemål: en samregering sådan som Vilhelm III:s och hans gemål Marias i England. Genom adelns bestämda avslag måste hon likväl för ögonblicket avstå från denna plan. Drottningens egenmäktighet och oförmåga att finna sig i den nya författningens former, samt det starka inflytande som hennes gemål utövade, gjorde emellertid efter hand de ledande statsmännen benägna för ett tronskifte. Arvprins Fredrik själv arbetade skickligt för samma syfte och närmade sig med stor smidighet Horn, som vid 1720 års riksdag valdes till lantmarskalk. Då Ulrika Eleonora, som fortfarande hoppades kunna göra sin åsikt om samregering gällande, skrev till ständerna, mötte hennes förslag även denna gång motstånd. I en ny skrivelse, av 29 februari 1720, avsade hon sig regeringen till förmån för sin gemål, endast förbehållande sig rätt att i händelse av hans död återtaga sin förra höghet. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung.

Ulrika Eleonora efter abdikationen

Fastän Ulrika Eleonora in i det sista intresserade sig för offentliga angelägenheter drog hon sig likväl efter 1720 ifrån allt synbart deltagande i desamma, sysselsättande sig endast med läsning och välgörenhet. Hon hade många vänner, särskilt inom sitt eget kön, bland vilka kan nämnas hennes uppfostrarinna, Emerentia von Düben. Under Fredriks utländska resa 1731 och under hans sjukdom 1738 förde Ulrika Eleonora emellertid styrelsen och visade sig då som en duglig regentinna.

Hon avled i kopporna i Stockholm den 24 november 1741.

Anfäder

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Johan Kasimir av Stegeborg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Carl X Gustaf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Catharina av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Carl XI
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Friedrich III av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Maria Elisabeth av Sachsen
 
 
 
Drottning Ulrika Eleonora
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Christian IV av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Frederik III av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Anna Catharina av Brandenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Ulrika Eleonora av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Georg av Braunschweig-Lüneburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertiginnan Sophie Amalie av Braunschweig-Lüneburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lantgrevinnan Anna Eleonora av Hessen-Darmstadt
 
 
 

Källor

Small Sketch of Owl.png Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).



Företrädare:
Karl XII
Sveriges regent
17191720
Efterträdare:
Fredrik I
Personliga verktyg