Silvertärna

Från Rilpedia

Version från den 26 maj 2009 kl. 11.39 av JohanLj (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Silvertärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
SternaParadisaeaSvalbard.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj: Tärnor
Sternidae
Släkte: Sterna
Art: Silvertärna
S. paradisaea
Vetenskapligt namn
§Sterna paradisaea
Auktor: Pontoppidan, 1763
Synonymer

Sterna macrura (Naumann, 1819)
Arktisk tärna
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Silvertärna (Sterna paradisaea) är en fågel inom familjen tärnor. Den är en flyttfågel som häckar kring kusterna i nordligaste Euroasien och på öar i Arktis. Arten är känd för att vara det djur i världen som flyttar den längsta sträckan mellan sin häckningplats och sina vinterkvarter som återfinns i Antarktis. De populationer som flyttar längst flyttar cirka 40 000 km årligen vilket motsvarar ett varv runt jorden. Den är på grund av dessa långa förflyttningar den organism som sammanlagt får uppleva flest soltimmar under sitt liv.

Innehåll

Utseende och läte

På denna bild ser man tydligt kontrasten mellan den ljusgrå strupen och den vita kinden.
På denna bild som är tagen på Island ser man hur silvertärnans alla vingpennor genomlyses av solen som nästan gör dem genomskinliga.

Silvertärnan är en smäcker, långvingad och långstjärtad tärna som är mycket lik fisktärna (Sterna hirundo). Silvertärnan mäter 33-39 cm och av denna längd utgör stjärten 7-11,5 cm hos adulta fåglar. Den har ett vingspann på 66-77 cm och väger drygt ett hekto. Stjärten är kluven till minst halva längden och når utanför vingspetsarna på en stående fågel. De fältkännetecken som gör den urskiljbar från fisktärnan är främst att den har kortare näbb, hals och huvud som också är rundare, men längre stjärt och mycket kortare ben som oftast knappt syns när fågeln står. Dess proportioner gör att vingarna, i flykten, ser ut att sitta framför mittpunkten på fågeln till skillnad från fisktärnan där vingarna ser ut att sitta på mitten. Silvertärnan har också en lättare mer fjädrande flykt.

Den adulta fågeln har i häckningsdräkt helsvart hjässa, blodröda fötter och näbb som helt saknar svart spets, som hos fisktärna. Nedre delen av strupen, halsen och buken är gråtonad och i goda ljusförhållanden ser man detta i kontrast till övre delen av strupen och kinden som är vit. Vingovansidan är jämnt ljusgrå och alla vingpennorna är vita och genomskinliga när man ser fågeln underifrån. Handpennorna har en liten svart spets längst ut vilket ger den yttre vingbakkanten ett smalt distinkt svart streck.

Den adulta silvertärnan i vinterdräkt, som liknar silvertärnan i första sommardräkt, har svart näbb och gråsvarta ben. Sommarens helsvarta hjässa har ruggats bort till viss del så att den har vit panna medan hjässa och nacke är svart vilket sträcker sig fram över ögat. Kinden, strupen, bröstet och undersidan är vita.

Den juvenila fågeln har i sin allra första dräkt, ljusrosa ben och en orange undernäbb och grå svart övernäbb. Den är svart i nacken och ljus framme i pannan med antydan av beige. Strupen, bröstet och undersidan är vita. I flykten ser man dess distinkta svarta bakkant på både ovan och undersidan av handpennorna medan armpennorna är vita liksom stjärten och övergumpen. Den har bara mycket lite gula inslag på vingens ovansida.

Mycket tidigt, kring augusti/september, mörknar näbben till att bli helsvart hos de juvenila fåglarna och nästan allt det gula bleknar snabbt ur fjäderdräkten.

Under flyttningen ser man ofta små flockar med ett tiotal silvertärnor som målmedvetet flyger precis över vågkammarna.

Utbredning, taxonomi och flyttning

Utbredning:
Röd - häckningsområden
Blå - Vinterkvarter
Grön - Flyttrutter

Silvertärnan har en cirkumpolär utbredning med sina häckningsområden i norra Holarktis. Under norra halvklotets sommar befinner den sig på sina häckningsområden i kustområden i de arktiska och subarktiska regionerna i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa häckar den i Storbritannien, på Island, i Skandinavien, vid Vadehavet, i Baltikum och nordligaste Europeiska Ryssland.

Den är en flyttfågel och den har sina vinterkvarter på södra halvklotet där den befinner sig under södra halvklotets sommar. Man räknar med att silvertärnans utbredningsområde är cirka tio miljoner kvadratkilometer.[2] Vissa delar av världspopulationen flyttar 1700 mil enkel väg, mellan sina häckningsområden och sina vinterkvarter. Resan tar två till tre månader och väl i Södra ishavet har man observerat silvertärnor som rundar Antarktis. På detta sätt får silvertärnan uppleva fler soltimmar per år än någon annan levande organism på jorden.

Merparten av fjolårsungarna stannar kvar på södra halvklotet under deras andra levnadsår och därför är det sällsynt att man ser en silvertärna i första sommardräkt i Sverige eller Europa.

Den är monotypisk, det vill säga man delar inte upp den i underarter.

Silvertärnan i Sverige

I Sverige förekommer silvertärnan från slutet av april till början av augusti. Silvertärnan är i Sverige lika vanlig som fisktärnan men på grund av att den häckar i stora koncentrationer på få platser och att dessa ofta finns på, för människan, mer otillgängliga platser är den under häckningstid mindre sällan sedd än sin släkting fisktärnan. Den häckar vid kuster och i ytterskärgården utefter västkusten och östkusten men även vid Vänern, i fjällen och i vid olika typer av vatten i Norrlands inland.

Biotop och häckning

Häckande silvertärna på i Amrum i Schleswig-Holstein.

Silvertärnan häckar i kolonier där de nordligaste kan vara mycket omfattande, men de häckar också i enstaka par utefter kuster och i ytterskärgård. Andra häckningsplatser är vid olika typer av vattendrag i fjällen, på tundran och taigan och den föredrar mer växtfattiga biotoper än fisktärnan. I fjällen förekommer bon ofta på grusiga stränder vid högplatåvattnen, vid kusten återfinns dess bo på kala bergsryggar och längre söderut häckar den på sandstränder.

Silvertärnor bildar livslånga par och återvänder i de flesta fall till samma koloni varje år.[3] Häckningen börjar omkring det tredje eller fjärde året.[4] Parningsleken är avancerad, särskilt bland fåglar som häckar för första gången.[5] Den börjar med att en hona jagar hanen till en hög höjd och sedan långsamt flyger nedåt. Denna uppvisning åtföljs av flygningar där hanen erbjuder honan fisk. Uppvaktningen på marken involverar svassande med resta stjärtfjädrar och sänkta vingar. Efter detta flyger vanligen båda fåglar och omcirklar varandra.[5]

En silvertärneunge på Farne Islands i Northumberland i England.

Båda könen kommer överens om en plats för ett bo, och båda försvarar platsen. Under denna tid fortsätter hanen att utfodra honan. Parningen sker kort efter detta.[5] Häckningen sker i kolonier på kuster, öar och ibland inåt land på tundra nära vatten. Den bildar ofta blandade flockar med fisktärna. Den lägger från ett till tre ägg per kull, oftast två.[6]

Den är en av de mest aggressiva tärnorna och försvarar våldsamt sitt bo och sina ungar. Den kan attackera människor och stora predatorer, vanligen genom att slå mot hjässan eller bakhuvudet. Fastän den är för liten för att orsaka allvarliga skador, kan den åsamka blodvite.[7] Andra fåglar kan gynnas av att häcka i ett område som försvaras av silvertärnor.

Silvertärnebo med två ägg i Þingvellir nationalpark på Island

Boet är enkelt och består ofta bara av en fördjupning i marken, som kan vara fodrad med bitar av gräs eller liknande material. Äggen är spräckliga och kamouflerade.[6] Båda könen deltar i ruvningen. Ungarna kläcks efter 22–27 dagar och blir flygga efter 21–24 dagar.[6] Om föräldrarna blir störda och ofta flyger iväg från boet kan ruvningstiden förlängas till så länge som 34 dagar.[8] Normalt sker äggläggningen (i Sverige) i maj.

När de har kläckts är ungarna duniga. De är varken bostannare eller borymmare och börjar röra på sig och utforska sin omgivning inom en till tre dagar efter kläckningen.[9] Vanligen strövar de inte långt bort från boet. Ungarna värms av de vuxna under de första tio dagarna efter kläckningen.[10] Båda föräldrarna tar hand om ungarna.[6] Ungarnas föda innehåller alltid fisk, och föräldrarna tar med sig större byten till ungarna än de äter själva.[8] Hanar hämtar mer mat än honor gör. Föräldrarnas utfodring varar i ungefär en månad innan ungarna långsamt avvänjs.[6] Efter att de blivit flygga lär sig ungarna att utfodra sig själva, inklusive den svåra metoden att dyka.[11] De flyger söderut för att övervintra med hjälp av sina föräldrar.[12]

Silvertärnor är långlivade fåglar som ägnar mycket tid åt att uppforstra bara ett fåtal ungar, och sägs därför vara K-selekterade.[13] Den högsta belagda livslängden för arten är 34 år.[14] Det är möjligen inte ovanligt med en livslängd på tjugo år,[3] och en undersökning på Farne Islands uppskattade den årliga överlevnadsgraden till 82%.[15]

Ekologi, föda och beteende

Silvertärnans diet varierar beroende på plats och tidpunkt på året, men den är mestadels en köttätare. Den äter främst småfisk eller marina kräftdjur.[16][17] Fisk utgör den viktigaste födan och huvudfödan utgörs av yngre, 1-2 år gamla, stimlevande fiskar som sill, torsk, tobis och lodda.[18] Bland de marina kräftdjuren återfinns arter som tångloppor, krabbor och krill. Ibland äter de även blötdjur, marina maskar och bär, och på sina nordliga häckningsplatser även insekter.[9]

På ett karaktäristiskt sätt för alla arter inom släktet Sterna ryttlar tärnan en bit över vattenytan för att lokalisera småfisk med synen. När detta är gjort drar den ihop vingarna, störtdyker ned i vattnet och fångar småfisk som befinner sig nära vattenytan. Ibland födosöker de istället genom att mycket nära vattenytan snappa upp föda.[9] Trots sin ringa storlek ägnar sig silvertärnan ibland åt kleptoparasitism, det vill säga att den jagar andra fåglar som skräms att släppa sitt byte.[9] Ett flertal olika arter råkar ut för detta beteende däribland artfränder, andra tärnor (som fisktärna), alkor och doppingar.[19]

Under sin häckningsperiod är silvertärnan sårbar för predation från katter och andra djur.[16] Den större silltruten är inte bara en motståndare genom att tävla om samma häckningsplatser utan äter också silvertärnans ägg och ungar. För att motverka denna form av predation är äggen kamouflagefärgade och silvertärnan väljer ofta isolerade häckningsplatser.[20] Under födosökningen blir de ofta mobbade av labbar, trutar och andra tärnor som försöker stjäla deras föda.[21] Silvertärnan häckar ofta i artblandade kolonier med andra tärnor som fisktärna och kentsk tärna (Sterna sandvicensis).

Hotstatus

En silvertärna i närbild

Silvertärnor betraktas som hotade i vissa länder. De är också bland de arter som omfattas av Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds.[22] Arten minskade i New England i slutet av 1800-talet på grund av jakt för modistindustrin.[8] Exploateringen fortgår idag i västra Grönland, där arten har minskat kraftigt sedan 1950.[23]

I den södra delen av utbredningsområdet har silvertärnan minskat i antal. Till stor del beror detta på brist på föda.[24] Dessa fåglar lever dock mestadels i mycket avlägsna områden, och ingen tydlig trend finns för arten som helhet.[9]

Birdlife International har bedömt arten som mindre hotad sedan 1988, och anser att det finns omkring en miljon individer i hela världen.[25]

Avbildningar i kulturen

Sivlertärnan har förekommit på frimärken från flera länder och territorier, som de självstyrande områdena Åland, Alderney och Färöarna och länderna Kanada, Finland, Island och Kuba.[26]

Övrigt

Man har funnit silvertärnor som blivit över trettio år vilket innebär att dessa individer tillryggalagt ungefär 1 200 000 kilometer (det vill säga 40 000 km x 30 år) under sina årliga flyttningar.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. ↑ BirdLife International 2008. Sterna paradisaea. I: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Hämtad 19 januari 2009.
  2. ↑ BirdLife International
  3. ↑ 3,0 3,1 [2003] in Christopher Perrins: Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books, 267. ISBN 0-307-13656-6. 
  4. ↑ Oscar Hawksley (1957). ”Ecology of a breeding population of Arctic Terns” (PDF). Bird-Banding 28. 57–92. http://elibrary.unm.edu/sora/JFO/v028n02/p0057-p0092.pdf. Läst 1 september 2006. 
  5. ↑ 5,0 5,1 5,2 Perrins s. 268
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 [1996] in Josep del Hoyo: Handbook of the Birds of the World vol. 3. Lynx Edicions, 653. ISBN 84-87334-20-2. 
  7. ↑ (1985) in S. Cramp: Birds of the Western Palearctic, 87–100. ISBN 0-19-857507-6. 
  8. ↑ 8,0 8,1 8,2 J.J. Hatch (2002). in A. Poole; & F. Gill: Arctic Tern (Sterna paradisaea). Philadelphia, PA.: The Birds of North America, 707. 
  9. ↑ 9,0 9,1 9,2 9,3 9,4 Kenn Kaufman [1996]. Lives of North American birds. Houghton Mifflin, 260. ISBN 0-395-77017-3. 
  10. ↑ Klaassen, M; Bech, C; Masman, D; Slagsvold, G (1989). ”Growth and energetics of Arctic tern chicks (Sterna paradisaea)” (PDF). Auk 106. 240–48. http://elibrary.unm.edu/sora/Auk/v106n02/p0240-p0248.pdf. Läst 1 September 2006. 
  11. ↑ Perrins s. 269
  12. ↑ National Audubon Society. ”Arctic Tern (Sterna paradisaea)”. http://www.audubon.org/bird/puffin/virtual/arte.html. Läst 1 september 2006. 
  13. ↑ Elizabeth A. Schreiber; Joanne Burger (2001). Biology of Marine Birds. CRC Press. ISBN 0-8493-9882-7. 
  14. ↑ Jeremy J. Hatch (1974). ”Longevity record for the Arctic Tern” (PDF). Bird-Banding Volume 45. 269–270. http://elibrary.unm.edu/sora/JFO/v045n03/p0269-p0270.pdf. Läst 7 September 2006. 
  15. ↑ J.M. Cullen (1957). Plumage, age and mortality in the Arctic Tern, 197–207. 
  16. ↑ 16,0 16,1 Royal Society for the Protection of Birds, Arctic tern, läst 17 August 2006
  17. ↑ Josep del Hoyo, Andrew Elliott, Jordi Sargatal: Handbook of the Birds of the World. vol.3, Lynx Edicions, 1996. ISBN 84-87334-20-2.  Sidan 653
  18. ↑ S. Cramp: Birds of the Western Palearctic, 1985. ISBN 0-19-857507-6.  Sidorna 87–100
  19. ↑ J.J. Hatch, A. Poole, F. Gill, The Birds of North America, sid:707, 2002, Philadelphia, PA.
  20. ↑ Christopher Perrins, Firefly Encyclopedia of Birds, 2003, Firefly Books, sid:269, ISBN 0-307-13656-6
  21. ↑ Christopher Perrins, Firefly Encyclopedia of Birds, 2003, Firefly Books, sid:271, ISBN 0-307-13656-6
  22. ↑ AEWA. ”African Eurasian Waterbird Agreement Annex II: Species list”. http://www.unep-aewa.org/birds/index.cfm?species=20811. Läst 17 August 2006. 
  23. ↑ K. Hansen (2001). Threats to wildlife in Greenland, 1–2. 
  24. ↑ Steve N.G. Howell; & Alvaro Jaramillo (2006). in Jonathan Alderfer: National Geographic Complete Birds of North America. National Geographic Society, 272–73. ISBN 0-7922-4175-4. 
  25. ↑ BirdLife International (2008) Artfaktablad: Sterna paradisaea. Hämtad från http://www.birdlife.org on 4/2/2009
  26. ↑ Chris Gibbons. ”Arctic Tern stamps”. http://www.bird-stamps.org/species/62056.htm. Läst 24 August 2006. 

Källor

  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Silvert%C3%A4rna"
Personliga verktyg