Zaporozje Setj

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ilja Repin, "De zaporogiska kosackerna skriver brev till den turkiske sultanen" (1880, Ryska museet, Sankt Petersburg)

Zaporozje Setj är ett område i Ukraina bortom Dneprforsarna, dit slavarna flydde undan sina bojarer och furstar och vilket blev grunden till det ukrainska kosacksläktet.

Omkring 1304 förekom det uppgifter om fria kosacker i Zaporozje samt om deras ataman Kritikij. Fram till mitten av 1400-talet var zaporozjekosackerna nominellt underställda de litauiska furstarna. Det första Zaporozje Setj, d.v.s. en fristad och samlingspunkt för de fria kosackerna blev ön Chortitsa (mittemot nuvarande Alexandria i Ukraina) och ett område vid mynningen av floden Buzuluk. Redan under 1500-talet omfattade Zaporozje Setj Kievområdet och Podolien.

När Ukraina hamnade under polskt styre under 1500-talet började zaporozjekosackerna utgöra en del av den kungliga kronarmén. Kosackernas första hetman var Ostafiy Dasjkovitj, vilken bistod Polen stort och för vilket den polske kungen Sigismund I (den äldre) överlämnade till zaporogerna Tjerkasy, Kanev, Perevolotjna och fästningen Tjigirin. Stefan Batory, som ville trygga landets södra delar mot krimtatarerna, skänkte zaporozjekosackerna en arméorganisation och gav deras ataman hetmanklenoder (regalier), överlämnade till dem staden Terechtemirov och lät dem bosätta sig ända fram till Kiev.

Från 1589 inleds en period av konflikter mellan Rzeczpospolita och kosackerna. Polackerna började trakassera kosackerna för deras anfall mot tatarerna och turkarna vilka vid den tidpunkten hade fredsavtal med Polen, införde en kyrklig union mellan de katolska och ortodoxa kyrkorna. Följden av detta blev många militära konflikter mellan kosackerna och den polska armén, vilket utmynnade i ett befrielsekrig mot det polska förtrycket och ledde till en förening mellan Ukraina och Ryssland.

Litteratur

Personliga verktyg