Ingvar Wixell
Från Rilpedia
Ingvar Wixell | ||
---|---|---|
Information | ||
Född | 7 maj 1931 Luleå, Sverige |
|
Genre(r) | opera | |
Roll | baryton | |
Aktiva år | 1955–idag |
Ingvar Wixell född 7 maj 1931 i Luleå, är en av Sveriges namnkunnigaste operasångare (baryton).
Innehåll |
Biografi
Wixell debuterade 1955 som Papageno i Mozarts Trollflöjten under en turné av Riksteatern. Han var anställd på Stockholmsoperan 1955–1967. Där gjorde han till att börja mer lyriska roller som Figaro i Rossinis Barberaren i Sevilla och Escamillo i Bizets Carmen. Senare mer dramatiska roller som Amonasro i Verdis Aida, Baron Scarpia i Puccinis Tosca och titelrollerna i Verdis Rigoletto respektive Simone Boccanegra.
Vid festspelen i Salzburg 1967 gjorde han greve Almaviva i Mozarts Figaros bröllop och Don Pizarro i Beethovens Fidelio. Samma år började han på Deutsche Oper Berlin, där han kom att verka som fast medlem av ensemblen i mer än 30 år.[1] Han gjorde sin sista föreställning där den 9 november 1998.[2] Bland rollerna där kan nämnas Eugen Onegin av Tjajkovskij och Falstaff av Verdi.[3] Han utsågs till kammersänger 1970.[4]
Wixell debuterade på Metropolitan i New York som Rigoletto 1973och utsågs till hovsångare samma år. Han är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien sedan 1980.[5]
Wixell framförde samtliga bidrag vid den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen 1965. Han framförde även sången Annorstädes vals i Europa finalen av Eurovision song contest.
En inbunden upplaga, som innehåller både Ingvar Wixell, baryton och Uppsättningar och inspelningar med Ingvar Wixell gavs ut av Förlagshuset Clear Cut AB i september 2006. ISBN 91-85271-09-8.
Diskografi (urval)
- 1959–1976 – Great Swedish Singers – På begäran. Tillsammans med Busk Margit Jonsson. Bluebell.[6]
- 1966 – Le nozze di Figaro av Wolfgang Amadeus Mozart. Greve Almaviva. Tillsammans med bland andra Mirella Freni, Wladimiro Ganzarolli. Dirigent: Sir Colin Davis. BBC Symphony Orchestra. Philips.[7]
- 1966 – Lohengrin av Richard Wagner. Kungens härropare. Tillsammans med bland andra Nicolai Gedda, Aase Nordmo-Løvberg Dirigent: Silvio Varviso. Kungliga Hovkapellet och Kungliga Operans Kör. Ponto Recordings.[7]
- 1968–1974 – Förklädd gud (plus Pastoralsvit) av Lars-Erik Larsson. Tillsammans med bland andra Catarina Ligendza, Max von Sydow. Dirigent: Stig Westerberg. Radiokören, Stockholm, Sveriges radios symfoniorkester. BIS.[8]
- 1969 – Fidelio av Ludwig van Beethoven. Pizarro. Tillsammans med bland andra Christa Ludwig, James King. Dirigent: Karl Böhm. Wienerfilharmonikerna, Chor der Wiener Staatsoper. Salzburg. Opera d'Oro.[7]
- 1969 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Pilar Lorengar, Ferruccio Tagliavini. Dirigent: Lorin Maazel. Berlin Deutsche Oper Chorus. Bella Voce Qualiton.[7]
- 1973 – Don Giovanni av Wolfgang Amadeus Mozart. Titelrollen. Tillsammans med bland andra Kiri Te Kanawa, Martina Arroyo. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Philips.[7]
- 1973 – Un Giorno di Regno av Guiseppe Verdi. Belfiore. Tillsammans med bland andra Jessey Norman, José Carreras. Dirigent: Lamberto Gardelli. Royal Philharmonic Orchestra. Philips.[7]
- 1976 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Philips.[7]
- 1976 – Il Trovatore av Guiseppe Verdi. Greve di Luna. Tillsammans med bland andra Joan Sutherland, Luciano Pavarotti. Dirigent: Richard Bonynge. National Philarmonic Orchestra och London Opera Chorus. Decca.[7]
- 1977 – L'Elisir d'Amore av Gaetano Donizetti. Belcore. Tillsammans med bland andra Plácido Domingo, Ileana Cotrubas. Dirigent: John Pritchard. Royal Opera House Covent Garden Chorus. Sony Classical.[7]
- 1977 – Lucrezia Borgia av Gaetano Donizetti. Don Alfonso Tillsammans med bland andra Dame Joan Sutherland, Giacomo Aragall Dirigent: Richard Bonynge. London Opera Chorus. Londo. Decca Grand Opera Series.[7]
- 1977 – I Pagliacci av Ruggiero Leoncavallo. Tonio. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Mirella Freni. Dirigent: Giuseppe Patanè. London Opera Chorus. Decca.[7]
- 1978 – Madama Butterfly av Giacomo Puccini. Sharpless. Tillsammans med bland andra Renata Scotto, Plácido Domingo. Dirigent: Lorin Maazel. Ambrosian Opera Chorus. Sony BMG Masterworks.[7]
- 1978–1979 – Un Ballo in Maschera av Guiseppe Verdi. Renato. Tillsammans med bland andra Montserrat Caballé, José Carreras. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestra. Decca.[7]
- 1979 – La Bohème av Giacomo Puccini. Marcello. Tillsammans med bland andra José Carreras, Katia Ricciarelli, Håkan Hagegård. Dirigent: Sir Colin Davis. Royal Opera House Covent Garden Orchestr. Philips.[7]
- 1984 – Rigoletto av Giuseppe Verdi. Rigoletto. Tillsammans med bland andra Luciano Pavarotti, Victoria Vergara. Edita Gruberova. Dirigent Riccardo Chailly. Wiener Philharmoniker.
- 1990 – Tosca av Giacomo Puccini. Scarpia. Tillsammans med bland andra Raina Kabaivanska, Luciano Pavarotti. Dirigent: Daniel Oren. Rome Opera House Chorus. Sony BMG Masterworks/RCA Victor Red Seal.[7]
- 1997 – Svenska ballader av August Söderman, Wilhelm Peterson-Berger, Wilhelm Stenhammar och Ture Rangström. Dirigent: Johann Arnell. Stockholms filharmoniska orkester. Musica Sveciae.[6]
Filmografi
Referenser
- ↑ Sørensen, Inger, 1993, Operalexikonet, s. 622.
- ↑ Ingvar Wixell Biography, Answers.com, läst 10 augusti 2008
- ↑ Utmärkelser utdelade vid Kungl. Musikaliska Akademiens högtidssammankomst, Kungliga Musikaliska Akademien, 2004
- ↑ Göteborgsoperan, 1996, Program om Tosca, s. 8.
- ↑ Sørensen, Inger, 1993, Operalexikonet, s. 623.
- ↑ 6,0 6,1 Swedish Music Shop 2007
- ↑ 7,00 7,01 7,02 7,03 7,04 7,05 7,06 7,07 7,08 7,09 7,10 7,11 7,12 7,13 7,14 CD Universe 2007
- ↑ Biblioteket.se 2007
Externa länkar
Företrädare: Monica Zetterlund |
Melodifestivalvinnare 1965 |
Efterträdare: Lill Lindfors & Svante Thuresson |