Lohengrin (opera)
Från Rilpedia
- För sagogestalten, se Lohengrin.
Lohengrin är en romantisk opera i tre akter av Richard Wagner med text av kompositören. Den uruppfördes i Weimar den 28 augusti 1850.
Lohengrin blev snart efter några år en publiksuccé och genombrottsverk för Wagner. Några stycken ur operan har blivit berömda, såsom förspelen till första och tredje akterna, "Elsas dröm", Lohengrins "Graalberättelse" ("In fernem Land"), och brudkören som ofta spelas vid bröllop.
Innehåll |
Bakgrund
Idén om riddare som lever tillsammans med eller färdas med hjälp av svanar (som Lohengrin gör) förekommer ofta i medeltida diktning, kanske mest elegant i Wolfram von Eschenbachs episk poem Parzival. Och det var just denna dikt som ger stommen till både Lohengrin och Parsifal. Kronologin är sådan att Lohengrin är Parsifals son. Andra källor som Wagner utnyttjade var: poem av Konrad von Würzburg Der Schwanen-Ritter, Das Niebelungeslied och ett antal andra gamla franko-germanska berättelser. Wagner skrev operan mellan september 1846 och den 28 april 1848. Då Wagner var inblandad i 1848-revolutionen var han tvungen att gå i exil i Schweiz, varifrån han bad sin gode vän Franz Liszt att sätta upp verket i Weimar. Liszt dirigerade en alltför liten orkester med 38 musiker (mot de vanliga 105 som orkesterpartituren kräver för full effekt), och en alltför för liten kör. Således uteblev den förväntade effekten och verket ignorerades under några år, tills permiären 1858 i München då den sinnessvage kungen av Bayern, Ludvig II blev förälskad i svanoperan och trodde sig funnit en själsfrände i Wagner (Ludvig kom framdeles att bli finansiär av Wagners projekt). Wagner själv fick se sin Lohengrin först i Wien 15 maj 1861.
I Sverige hade Lohengrin sitt första uppförande 22 januari 1874 på Kungliga teatern i Stockholm.
Handling
Personer:
- Lohengrin, graalriddare (tenor)
- Heinrich der Vogler, tysk kung (bas)
- Elsa von Brabant (sopran)
- Friedrich von Telramund (baryton)
- Ortrud, Telramunds fru (mezzosopran)
- En härold
- Fyra grevar
- Fyra pager
- Fyra hovdamer
Akt I
Konung Henrik Fågelfängaren har anlänt till Brabant och samlar de germanska stammarna för att driva ut ungrarna från hans domäner. Greve Telramund är förmyndare för hertig Gottfried av Brabant som är minderårig samt bror till Elsa. Gottfried har försvunnit, och hetsad av sin fru Ortrud anklagar Telramund Elsa för att ha mördat sin bror. Han kräver också själva hertigdömet. Elsa dyker upp, och eftersom hon vet att hon är oskyldig, förklarar hon att hon är villig att dömas av Gud genom en strid. Till sin förkämpe väljer hon en riddare hon sett i sina drömmar ("Ensam i mörka dagar"). Hon sjunker ner på knä och ber till Gud att Han ska sända henne hjälp. Telramund accepterar att slåss å kungens vägnar. Härolden kallar först förgäves på den okände riddaren, men när han ropar en andra gång sker ett mirakel. En båt dyker upp på floden, dragen av en svan. I den finns det en riddare i glänsande rustning, han stiger i land, skickar bort svanen, hälsar respektfullt på konungen och frågar Elsa om hon vill ha honom som sin förkämpe. Else knäböjer framför honom och lägger sin ära i hans händer. Han ställer bara ett villkor: hon ska aldrig fråga honom om varifrån han kommer eller vem han är. Elsa går med på detta, böner sägs och stridsplatsen förbereds. Telramund förlorar. Segraren skonar hans liv, tar Elsa i hand, förklarar hennes oskuld och ber om hennes hand i äktenskap.
Akt II
Torget utanför katedralen. Det är natt. Telramund och Ortrud som har blivit bannlysta uppträder i hemska kläder. Ortrud försöker att återskapa Telramunds mod. Hon är en hedning, dotter till Radbod, hertigen av Friesen, och idkar trollkonst. Hon planerar att få Elsa att fråga Lohengrin de förbjudna frågorna. När Elsa dyker upp på balkongen i morgonljuset ser hon Ortrud och tycker synd om henne. Hon ser dock inte Telramund, som gömmer sig i skuggan av ett hus. Befolkningen samlas, och härolden meddelar att konungen har gjort Lohengrin till hertig av Brabant, en titel som han vägrar att motta och önskar istället att bli känd som "Beskyddare av Brabant". När kungen, Lohengrin, Elsa och hennes eskort ska gå in i kyrkan dyker Ortrud upp, klädd i vackra kläder. Hon anklagar Lohengrin för att vara en magiker vars namn inte ens Elsa själv känner till. Telramund dyker också upp och påstår att han blivit besegrad med fusk, eftersom han inte känner till sin motståndares namn. Lohengrin vägrar att tala om vem han är, han påstår, att bara en person har rätten att känna till hans ursprung. Endast till Elsa kommer han att svara. Elsa försäkrar honom om sin trofasthet och de går in i kyrkan.
Akt III
Brudkammaren. Elsa och Lohengrin förs in med den välkända brudkören. De förklarar sin kärlek till varandra, men Ortruds ord är inetsade i Elsas sinne, och trots Lohengrins varning ställer hon den ödesdigra frågan. Telramund springer in för att anfalla riddaren, men han dödas av Lohengrin som sorgset vänder sig till Elsa och ber henne att följa med honom till konungen, till vilken han kommer att förklara mysteriet. Scenen ändras till Scheldes stränder, som i akt I. Trupperna anländer, förberedda för krig. Telramunds lik förs in, och Lohengrin förklarar sin handling. Blott en sak återstår nu: han måste avslöja sin identitet för konungen och Elsa. Han berättar historien om den heliga graal för dem och avslöjar sig själv som Lohengrin, riddare av den heliga graal, son till konung Parsifal. Tiden för hans återvändo har kommit, han har dröjt sig kvar bara för att bevisa Elsas oskuld. När han sorgset tar avsked från sin älskade brud dyker svanen åter upp. Lohengrin ber att Elsa ska återfinna sin förlorade bror, och se! Svanen dyker ner i floden och träder fram igen som Gottfried, Elsas bror, som hade förvandlats till svan av Ortruds svartkonster. En duva kommer ner från himlen och för Lohengrin tillbaka i hans båt till graalborgen.
