|
1917
1: Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2: Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3: Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4: Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5: Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6: Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7: Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8: Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9: Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10: Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11: Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12: Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13: Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14: De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15: Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16: Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17: Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18: för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19: Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20: Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21: Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22: Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
|
KJV
1: Remember, O LORD, what is come upon us: consider, and behold our reproach.
2: Our inheritance is turned to strangers, our houses to aliens.
3: We are orphans and fatherless, our mothers are as widows.
4: We have drunken our water for money; our wood is sold unto us.
5: Our necks are under persecution: we labour, and have no rest.
6: We have given the hand to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.
7: Our fathers have sinned, and are not; and we have borne their iniquities.
8: Servants have ruled over us: there is none that doth deliver us out of their hand.
9: We gat our bread with the peril of our lives because of the sword of the wilderness.
10: Our skin was black like an oven because of the terrible famine.
11: They ravished the women in Zion, and the maids in the cities of Judah.
12: Princes are hanged up by their hand: the faces of elders were not honoured.
13: They took the young men to grind, and the children fell under the wood.
14: The elders have ceased from the gate, the young men from their musick.
15: The joy of our heart is ceased; our dance is turned into mourning.
16: The crown is fallen from our head: woe unto us, that we have sinned!
17: For this our heart is faint; for these things our eyes are dim.
18: Because of the mountain of Zion, which is desolate, the foxes walk upon it.
19: Thou, O LORD, remainest for ever; thy throne from generation to generation.
20: Wherefore dost thou forget us for ever, and forsake us so long time?
21: Turn thou us unto thee, O LORD, and we shall be turned; renew our days as of old.
22: But thou hast utterly rejected us; thou art very wroth against us.
|
PR33.38
1: Muista, Herra, mitä meille on tapahtunut; katso ja näe meidän häväistyksemme.
2: Meidän perintöosamme on siirtynyt vieraille, meidän talomme muukalaisille.
3: Me olemme tulleet orvoiksi, isättömiksi, meidän äitimme ovat kuin lesket.
4: Oman juomavetemme me ostamme rahalla; omat puumme saamme, jos maksamme hinnan.
5: Vainoojamme ovat meidän niskassamme; kun uuvumme, ei meille lepoa suoda.
6: Egyptille me lyömme kättä ja Assurille saadaksemme leipää ravinnoksi.
7: Meidän isämme ovat syntiä tehneet; heitä ei enää ole. Me kannamme heidän syntivelkaansa.
8: Orjat hallitsevat meitä; ei ole sitä, joka tempaisi meidät heidän käsistänsä.
9: Henkemme kaupalla me noudamme leipämme, väistäen miekkaa erämaassa.
10: Meidän ihomme halkeilee kuin uuni nälän poltteiden takia.
11: Naisia raiskataan Siionissa, neitsyitä Juudan kaupungeissa.
12: Ruhtinaita heidän kätensä hirttävät, vanhinten kasvoja ei pidetä arvossa.
13: Nuorukaiset kantavat myllynkiviä, poikaset kompastelevat puutaakkojen alla.
14: Poissa ovat vanhukset porteista, nuorukaiset kielisoittimiensa äärestä.
15: Poissa on ilo sydämistämme, karkelomme on valitukseksi muuttunut.
16: Pudonnut on päästämme kruunu. Voi meitä, sillä me olemme syntiä tehneet!
17: Tästä syystä on sydämemme tullut sairaaksi, näitten tähden ovat silmämme pimenneet -
18: Siionin vuoren tähden, joka on autiona, jolla ketut juoksentelevat.
19: Sinä, Herra, hallitset iankaikkisesti, sinun valtaistuimesi pysyy suvusta sukuun.
20: Miksi unhotat meidät ainiaaksi, hylkäät meidät ikipäiviksi?
21: Palauta meidät, Herra, tykösi, niin me palajamme; uudista meidän päivämme muinaiselleen.
22: (5:22 # Missing?)
|
