Vätte
Från Rilpedia
- Se vette för fågelattrapper som används vid jakt.
Vättar är enligt folktron underjordiska väsen som gärna bosatte sig under människornas boningar. De var tjuvaktiga och ansågs kunna göra sig osynliga och förvända synen på folk. De föredrog att klä sig i grått. Den som hällde hett vatten på marken ovanför dem, bestraffade de med sjukdomar eller olyckor. Det hände även att man för att befrias från sådant otyg satte ut mat på s.k. vättehögar (se även vårdträd). Det förekommer dock även sägner om fredliga kontakter, exempelvis där en mänsklig kvinna får bistå vid en förlossning, och blir rikligt belönad.
Innehåll |
Vättens namn och etymologi
Vättarna är släkt med tomtarna och vittrorna. De skiljer sig från trollen främst genom att de bor i anslutning till mänskliga bosättningar samt att de beskrivs som mindre än människor. I Norge förekommer liknande väsen som kallas tusser, vilket besynnerligt nog kommer från det fornnordiska þurs, som betyder jätte. De underjordiska och, på Gotland, di sma undar jordi är ytterligare namn på vättarna.
Ordet vätte kommer ifrån ett fornnordiskt vættr, vilket kort och gott betyder "(övernaturligt) väsen", besläktat med engelskans wight och tyskans wicht. I nordisk mytologi är hjälmvättar ett annat namn för valkyrjorna, och det talas även om sjövättar till havs samt om landvättar. Enligt Landnámabók föreskrev äldre isländsk lag hur draken i stäven på ett långskepp måste tas ned innan man närmade sig land, eftersom landvättarna (landvættir) annars kunde bli skrämda. Fyra landvættir fungerar även som sköldhållare till Islands statsvapen: en tjur, en örn, en drake och en bergrese.
Ting uppkallade efter vätten
Vätteljus (vættelys) kallades i södra Småland, Skåne och Danmark fossiler av belemniter, en utdöd ordning av tvågäliga bläckfiskar. Dessa fossiler troddes vara ljus som vättarna lämnat efter sig där de dansat och lekt på en plats. Vätteljusen troddes även kunna skydda mot sådana sjukdomar som vättarna sände på folk.[1]
Vätteros (Lathraea squamaria) kallas en parasitisk lejongapsväxt, som saknar klorofyll. Namnet fick växten dock av botanikern Elias Fries under senare delen av 1800-talet.[2]
Vättar i modern kultur
Vättar spelade en viktig roll i invigningsceremonin till vinter-OS 1994 i Lillehammer.
Vättar används inom framför allt fantasylajv men även inom bordsrollspel och fantasylitteratur som benämning på olika former av svartblodsarter. En vanlig orsak att använda ordet vätte i detta sammanhang är att man anser att de övriga begreppen är för osvenska och inte känns tillräckligt "medeltida". I Gyllene Hjortens kampanjvärld Erborigien är en vätte mycket lik en orch som de beskrivs av Tolkien. En illvätte är där en magikunnig vätte.
Referenser
- ↑ Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne del 1 (1863) sidorna 270-271.
- ↑ Mats Rydén, "Växternas namn" ur Människan och naturen: Etnobiologi i Sverige 1 (2001) sidan 47.
Se även
|
|||||||||||||
