Från Rilpedia

Nattramnar är i svensk folktro gengångare efter självmördare eller döda odöpta barn. De tros uppträda nattetid i fågelgestalt och då främst som korpar.^[1]

Innehåll 1 Beskrivning från södra Småland 2 Etymologi 3 Referenser 4 Se även

Beskrivning från södra Småland

I sin beskrivning av folktro i södra Småland beskriver Gunnar Olof Hyltén-Cavallius nattramnen som gasten efter en utbörding, det vill säga ett odöpt barn som burits ut i skogen. Nattramnen visar sig endast nattetid och då oftast vid större högtider. Den flyger i luften i fågelskepnad och utstöter ett knarrande ljud, som liknar gnisslet från ett osmort vagnshjul. Den flyger alltid från väster till öster och aldrig närmare marken än vad en oxe bär oket. Enligt medeltidstro är nattramnen ständigt på färd till Kristi grav, men kan bara färdas om natten och får inte ro förrän den kommit fram. Hyltén-Cavallius menar att det är fråga om någon art av snäppa eller beckasin.^[2] Beskrivningen stämmer relativt väl med morkullans spelflykt.

Etymologi

Ramn är ett äldre svenskt ord för "korp". Motsvarande ord på fornsvenska är rampn^[3], på fornnordiska och isländska hrafn, på danska och norskt bokmål ravn, samt på nynorsk ramn. Den äldsta formen av ordet är belagt från 500-talet på Järsbergsstenen där det stavas HarabanaR. Jämför även engelskans raven och tyskans Rabe.

Referenser

1. ↑ Julius Ejdestam, Svenskt folklivslexikon (1975/1992) uppslagsordet "Nattramn".
2. ↑ Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Wärend och wirdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi Första delen (1864) sidorna 467-468.
3. ↑ Elias Wessén, Fornsvenska texter (1969) sidan 111.

Se även

• Nordisk mytologi