Morkulla
Från Rilpedia
?Morkulla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Morkulla i något fel miljö
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
Underordning: | Vadare Charadrii |
Familj: | Snäppor Scolopacidae |
Släkte: | Scolopax |
Art: | Morkulla S. rusticola |
|
|
§Scolopax rusticola Auktor: Linné, 1758 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Morkulla (Scolopax rusticola) är en fågel inom familjen snäppor.
Innehåll |
Utseende
Den är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt på ovansidan, undertill vitaktig, med rostgul anstrykning och bruna, vågiga streck. Näbben är blekt köttfärgad, med svart och rund spets. Ögonen är stora och ligger mycket långt bak i huvudet. Huvudets och nackens svarta teckning är tvärgående. Vingpennorna är svartbruna, med rödbruna och rostgula tvärfläckar. Första vingpennan är längst. Stjärten består av 12 pennor med skaft som är böjda inåt. Den är svart, med rödbruna tvärfläckar och grå spets benen brungrå. Hela underbenet är befjädrat. Baktåns klo är trubbig. Kroppen är mycket kraftig och muskulös. Kroppslängden kan uppgå till 38 cm, inklusive den upp till 7 cm långa raka näbben. Vingspannet blir 56-60 cm. Den väger ungefär 300 gram.
Förväxlingsrisk och särskiljningsdrag
Morkullan kan eventuellt blandas ihop med enkelbeckasin, ränderna på huvudet går dock på tvären hos morkullan medan enkelbeckasinen har längsgående ränder på huvudet.
Utbredning och biotop
Morkullan lever i skogs- och buskmark, både i löv- och barrskog. Den häckar i hela Sverige, men är vanligare i de mellersta delarna. I Sverige är morkullan en flyttfågel och det händer endast sällan att någon stannar kvar över vintern. Till Skåne återkommer den mot slutet av mars, och till mellersta Sverige anländer den i början av april. På senhösten, i oktober och november, flyttar den åter genom Skåne till sydligare länder, ända ned till norra Afrika och sydvästra Asien. Dock övervintrar många också längre norrut, i mellersta Europa och England.
Häckning
Morkullans spelflykt, "draget" är egendomlig. Hannen (och eventuellt honan) flyger i skymningen flera gånger fram och tillbaka över samma område och låter höra sin lockton, som betecknas som "knispning" och "knorpning". De ställen, där morkullorna passerar under spelet kallas morkullssträck. Morkullan är polygam, på så vis att hanen parar sig med flera honor.
Morkullan lägger fyra gråaktigt rödgula ägg med leverbruna och askgrå fläckar. De läggs i en grop som är bäddad med några löv, strån eller mossa.
Beteende
Morkullan är en nattlig fågel, som under dagen ligger gömd i buskar och snår.
Föda
Morkullan äter insekter, maskar och mindre snäckor.
Etymologi
Förr i tiden kallades den i Skåne för Hasselhöna och i (Willands härad?) för hultingskrabba[2]
Redan Sven Nilsson konstaterade i Foglarna från 1858 att morkulla betyder kärrflicka (eller skogstös) eftersom mor är ett gammalt ord för myr eller kärr och kulla betyder flicka.
Jakt på morkulla
Det finns flera sätt att jaga denna fågel. Under flyttningarna, och även annars, kan den uppsökas med rapphönshund, för vilken den "trycker". På sträcken skjuts den långt in på sommaren, varvid den på pass stående jägaren kan begagna sig av en lockpipa för att få fågeln inom håll. Morkullans kött är en läckerhet.
Källor
- ↑ BirdLife International 2004. Scolopax rusticola. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061207.
- ↑ Sven Nilssons Foglarna 1858
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Morkulla
- Svenska jägareförbundet
- Artportalen: Dagens fågel - senaste observationerna - bilder
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).