Skogsrået
Från Rilpedia
Skogsrået, Skogsfrun, Skogssnuvan eller Råndan var kvinnligt skogsväsen i svensk folktro. Skogsrået var enligt en del folkminnesanteckningar barn till Lilit, jämför lilim. Hon var ett rå eller en rådare.
Liknande väsen förekommer i övriga Skandinavien. I de norra delarna av fäbodkulturen motsvaras hon av vittra[1], i Norge av huldra, i Danmark av Elverpigen (älvaflickan) eller Mosekonen (myrkvinnan).
Skogsrået var skogens oftast kvinnliga härskarinna, rådare över vilda djuren som hon ibland skänker till dem henne behagar. Hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för. Framifrån är hon skön och tilldragande, men sedd bakifrån har hon ofta en ihålig rygg som ett gammalt träd. Längre norrut, i Dalarna och andra fäbodsområden, har hon istället en rävsvans som ibland sticker ut under klänningen. Den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.
En annan regional variation är att hon i Svealand och södra Norrland uppgetts haft kreatur, som hon vallade på skogen och som hon lockade på. I samma området hade hon även hund. I Skåne förekom även ett manligt skogsrå kallat "skogman" och denna föreställning var vanligast i sydöstra Skåne.
Skogsrået hade även positiva egenskaper. Genom att blåsa ner i bösspipan kunde hon göra så att vapnet aldrig missade, dock såg hon till att bössan alltid missade hennes egna "ridälgar"... Hon sades ha väckt kolaren när milan brann, en föreställning som var vanligast i Bergslagen. Hon sades också ibland ha hjälpt fäbodflickor med boskapen.
Enligt en tradition hyste den gamle asaguden Oden agg emot Skogsrået, och jagade henne som ett villebråd.
Trots att skogsrået är ett solitärväsen hörde hon kanske ursprungligen till en grupp kollektivväsen lika de sydsvenska trollen. I somliga uppteckningar kallas hon för övrigt också för Trollet, Trollkäringen eller dylikt.
Den norska kommunen Lardal har en huldra i sitt kommunvapen.
Innehåll |
Referenser
- ↑ Daga Nyberg, Vittran i fäbodland (1990) sid. 20-21.
Litteratur
- Gunnar Granberg, Skogsrået i yngre nordisk folktradition, Uppsala 1935.
- Åke Hultkrantz (red), The Supernatural Owners of Nature, Stockholm 1961.
Se även
Externa länkar
- Skogsrå, makt och sexualitet. Skogsrået ur ett feministiskt perspektiv.
