Från Rilpedia

Utvecklingsstörning är när en människas begåvning inte utvecklats normalt under utvecklingsåldern, alltså före vuxen ålder. Det medicinska uttrycken för utvecklingsstörning är mental retardation eller psykisk utvecklingsstörning.

För att fastställa en utvecklingsstörning utgår man enligt DSM IV ifrån tre kriterier:

• Ett kriterium för att en individ ska klassas som utvecklingsstörd är att IQ uppmäts till under 70 på flera (minst två) välnormerade begåvningsinstrument, varvid psykologen också väger in andra faktorer som kan ha stört i testsituationen, och sålunda försämrat resultatet exempelvis multihandikapp eller ytterligare diagnoser som exempelvis adhd eller autism.
• Ett andra kriterium är att personen i fråga skall uppvisa kliniskt betydelsefulla nedsättningar i adaptiva funktioner inom minst tre viktiga livsområden. Det vill säga att personen skall ha svårt att hantera och anpassa sig till normala krav i sin vardag, t ex sköta sin hygien, sköta skolgång eller ha ett fungerande socialt liv. Härvid tarvas en tämligen omfattande kartläggning, dels för att över huvud taget påvisa de adaptiva funktionsnedsättningarna och dels för att klargöra att de inte kommer sig av yttre skäl, exempelvis social misär eller isolering.
• Det tredje kriteriet är att personen ifråga uppvisar tecken på utvecklingsstörning innan arton års ålder.

I nu aktuella diagnosmanualer skiljer man på lindrig utvecklingsstörning (IQ 55-70), måttlig utvecklingsstörning (IQ 35-55) och grav utvecklingsstörning (IQ <35). Utvecklingsstörningar hos barn upptäcks i allmänhet när man börjar undersöka varför barnet utvecklas långsamt.

Många utvecklingsstörda har även andra funktionshinder såsom rörelsehinder eller sämre syn. Hjärnskador av typen cerebral pares (CP-skada) innebär inte i sig själv utvecklingsstörning, men många av de drabbade har även utvecklingsstörning.

Innehåll 1 Orsaker 1.1 Kromosomavvikelser 2 Utvecklingsstörning i Sverige 2.1 Lagar 3 Referenser 4 Litteratur 5 Se även 6 Externa länkar

Orsaker

Det finns många olika orsaker till utvecklingsstörningar, och i de flesta fall går det ej att finna någon orsak. En av de vanligaste påvisbara orsakerna var förr att barnet drabbats av syrebrist under graviditet eller under förlossningen. Det är med förbättrad förlossningsvård mer sällsynt idag, men i gengäld har förekomsten av hjärnskador till följd av mycket tidig födsel ökat. En annan orsak är genetiska avvikelser vilka ibland är ärftliga. Även ämnesomsättningsrubbningar kan i specifika fall leda till utvecklingsstörning. Detta kan ofta behandlas med en strikt diet. Missbildningar av hjärnan och skallen (microcefalus) kan leda till att hjärnan inte utvecklas normalt och omfattande funktionshinder kan uppstå. Ovanliga progredierande (framskridande) hjärnsjukdomar kan även orsaka flerfunktionshinder. Inavel och kusingiften ger klart förhöjd risk för utvecklingsstörning.^[1] Därför är utvecklingsstörning betydligt vanligare i invandrargrupper och etniska grupper där kusingifte är vanligt^[2].

Kromosomavvikelser

Förändringar i arvsmassan är en förutsättning för mänsklig utveckling i darwinistisk mening. Dock blir en del förändringar så omfattande att dna:t ej längre förmedlar en funktionell genetisk kod. Ibland blir det rejäla molekylära fel på dna-molekylen, såsom att en arm sticker ut eller att stora segment bytt plats. Följden av de flesta kända kromosomavvikelser varierar men har en del gemensamheter, t ex en diffus global påverkan på hela den biologiska organismen, vilket tar sig uttryck i att bland annat förändringar i cirkulationssystemet och centrala nervssystemet är vanliga. Kromosomförändringar kan vara nedärvda och förändringens uttryck följer vanliga genetiska lagar (Mendel) men är ofta, speciellt vid mer drastiska uttrycksformer, följden av en spontan mutation. Förändringen har oftast skett i gonaden, i den första sammansmältningen eller i någon av de allra första celldelningarna. Människans celler har normalt 46 kromosomer i 23 par. Den vanligaste kromosomavvikelsen som leder till utvecklingsstörning är Downs syndrom (Trisomi 21). Tri står för tre och somi för kroppar, dvs kromosompar nr 21 har tre i stället för två kroppar (vilka vi idag känner som dna-molekyler). Denna extra molekyl kan dras med på i princip tre olika sätt, och mängden påverkade celler kan variera (mosaikism). Endast en, ovanlig, variant är ärftlig. Personer med Downs syndrom har oftast lindrig till grav utvecklingsstörning.

Utvecklingsstörning i Sverige

Historiskt sett har utvecklingsstörda i likhet med psykiskt sjuka ofta betraktats som mindre värda än andra människor och även utsatts för vanvård och förföljelser.^{[källa behövs]} Först under 1900-talet började man ta hänsyn till utvecklingsstördas behov och erkänna deras rättigheter. Mellan 1934 och 1976 genomfördes dock i Sverige tvångssteriliseringar av bland annat utvecklingsstörda. I debatten om fosterdiagnostik har farhågor om liknande effekter uttalats.^[3] Under senare år har emellertid samhällets fokus förändrats från att utvecklingsstörda är mindervärda och ska gömmas undan till att alla individer ska delta i samhället på sina villkor. Utvecklingsstörda har i Sverige idag samma grundläggande rättigheter som andra medborgare, även rösträtt, och de har även rätt att få sina särskilda behov tillgodosedda. Under senare år har dock vissa kommuners indragning av den så kallade flitpengen till de funktionshindrade väckt starka känslor.^[4] Sverige gör stora insatser för utvecklingsstörda i jämförelse med andra länder. Ett exempel på detta är att staten har startat ett särskilt företag för utvecklingsstörda, så att de skall kunna arbeta. Det statliga företaget heter Samhall och sysselsätter över 20 000 personer. I Sverige har även de utvecklingsstörda full rösträtt i samtliga val och även full rätt att kandidera till politiska poster.

Antalet särskoleelever i Sverige har ökat under de senaste decennierna. Under 1991-2006 har antalet elever i särskola i Sverige nästan fördubblats.^[5] Särskilt kraftig har ökningen varit i Malmö. Malmö har en ökning av cirka tio stycken elever i särskola för varje år. Andelen särskoleelever i Malmö har stigit med hundra procent de senaste tio åren.^[6]

Lagar

När Omsorgslagen tillkom 1968 innebar detta att de utvecklingsstörda för första gången fick laglig rätt till vård, boende, utbildning, sysselsättning och en i övrigt normal tillvaro. Huvudmannaskapet var statens och landstingens, men senare kommunaliserades ansvaret för de utvecklingsstörda. De stora vårdanstalterna avskaffades till förmån för en mer decentraliserad omsorg. Den i Sverige sedan 1994 gällande Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS utvecklar dessa rättigheter. Flera andra lagar reglerar också omsorg om utvecklingsstörda, såsom Socialtjänstlagen och Lagen om bostadsanpassning. Särskolans undervisning sker i träningsskola, grundsärskola gymnasiesärskola och särvux^[7].

Referenser

1. ↑ Bröndum-Nielsen, Karen (2003). "Fætter-kusine-ægteskaber", Ugeskr for Læger 2003;165(18):1849.full-text htmlfull-text pdf
2. ↑ Edling, Stig (1999). "När giftermål blir handikapp". Tidningen Vi, 1999-06-24. full-text html
3. ↑ Holsten Fagerberg: Foster Familj Samhälle. Liber 1980.
4. ↑ Snuvas på flitpengen. Helsingborgs Dagblad 9/12 2005.[1]
5. ↑ "Särskoleelever blir allt fler", SVT / Rapport 13 December 2006. svt.se
6. ↑ Boëthius, Emma (2006). "Rekordökning av barn i särskola i Malmö", Expressen. full-text html
7. ↑ Skolverket.(2009). Särskolan -hur fungerar den?

Litteratur

• Jacobson, Lars-Olof: Omsorger i hundra år. Malmöhus Läns Landsting, Lund 1978.
• Jacobson, Staffan: Utvecklingsstörda har mycket att ge oss. Aftonbladet 8/7 1978, s.3.

Se även

• Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna
• Särskola

Externa länkar

• FUB - Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna