Tvångssterilisering i Sverige

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Tvångssterilisering förekom i Sverige mellan 1934 och 1976. De hade delvis rashygien som syfte, och hade en parallell i till exempel lagstiftning om abort på rasbiologisk grund 1938, som stöddes av Gunnar och Alva Myrdal[1][2] och RFSU[källa behövs]. Senare kom dock fokus alltmer att ligga på att förhindra problem som brottslighet.

Som en direkt följd av den eugeniska rörelsen beslutade den svenska riksdagen 1934 att anta regeringens proposition att införa steriliseringslagsstiftning. I ett uppslagsverk från 1938 beskrivs sterilisering motsägelsefullt, då det sägs det att i denna lag "bestämmes att en person, som på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras, bland annat om risk föreligger att han skall överföra arvsanlag till sinnesslöhet el. sinnessjukdom till sin avkomma. /.../ S. kan ej utföras mot någons vilja och är en privatsak mellan vederbörande och hans läkare." Tvångssteriliseringen utfördes alltså på dem som ansågs intellektuellt omyndiga.

1941 skärptes lagen, och tvånget accentuerades. Ofta skedde dock steriliseringarna med skenbar frivillighet, då personerna övertalades. Fysiskt våld fick dock inte användas. Sterilisering påbjöds i tre fall, nämligen på:

  • eugenisk indikation, då individen ansågs allmänt genetiskt mindervärdig, till exempel på så kallad rasbiologisk grund
  • social indikation, till exempel då föräldrarnas sociala omständigheter ansågs leda till en förutsägbart mindrevärdig avkomma
  • medicinsk indikation då individen hade något som ansågs vara en sjukdom vilken bedömdes som ärftlig.

Det var vanligt att personalen lurade kvinnliga patienter att ingreppet var en blindtarmsoperation. Syftet var bland annat att en patient som var medveten att hon var steril hade kunnat bli mer sexuellt lössläppt. Detta ville medicinen hindra.

Från lagens tillkomst fram till 1975, då Sveriges riksdag beslöt att från 1976 slutligen avskaffa lagen helt, steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. En statlig utredning (SOU 2000:20) uppskattade att mellan 20 000 och 30 000 av dessa steriliseringar skedde med tvång, varav de allra flesta från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Den kommitté som undersökte tvångsinslaget i steriliseringarna avgjorde också när de steriliserade kunde ersättas ekonomiskt för sitt lidande. Totalt ersattes ungefär 1 600 personer av de 63 000 steriliserade.

Sedan 1976 får sterilisering i Sverige bara ske på egen begäran. Är man över 25 år krävs heller inte tillstånd från myndigheterna.

I dag betraktas tvångssterilisering som ett svårt brott mot de mänskliga rättigheterna. Svenska staten har erbjudit skadestånd till de drabbade, men missnöje har uppstått kring det faktum att man för att få skadestånd själv måste ansöka om det trots att staten har alla namn i sitt register. De allra flesta som blev drabbade och ännu lever har inte hämtat ut skadeståndet då de anser att det är kränkande.

I februari 2007 premiärvisades den svenska filmen Den nya människan, som baserat på verkliga händelser skildrar tvångssteriliseringen av en ung kvinna år 1951.

I april 2008 förhandsvisades Walborgs ungar, en dokumentärfilm som handlar om fattiga ungdomar i Göteborg som blir tvångssteriliserade mot sin mammas vilja år 1939, 1940 och 1954. Filmen får premiär på Tempo filmfestival 2009.

Referenser

  1. och varför ville inte de andra vara med?, Ola Sahlström, publicerad i Aftonbladet, 970909.
  2. ”P3 Dokumentär - Tvångssteriliseringarna” (MP3). Sveriges Radio. 8 oktober 2006. http://www.sr.se/laddahem/podradio/sr_p3_dokumentar_061008080005.mp3. 

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg