Från Rilpedia

?Trana Status i världen: Livskraftig (lc)
Adult trana
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tran- och rallfåglar Gruiformes
Familj:	Tranor Gruidae
Underfamilj:	Gruinae
Släkte:	Grus
Art:	Trana G. grus
Vetenskapligt namn
§Grus grus Auktor: Linné, 1758
Gult - häckningsområde Blått - Övervintringsområde Gröna streck - flyttvägar
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Trana (Grus grus) är en fågel i familjen tranor (Gruidae) i ordningen tran- och rallfåglar (Gruiformes).

Innehåll 1 Utseende, fältkännetecken och läte 2 Utbredning och taxonomi 2.1 Taxonomi 2.2 Förekomst i Sverige 3 Häckning och beteende 4 Föda 5 Status 5.1 Storbritannien 5.2 Sverige 6 Tranan i kulturen 7 Referenser 7.1 Noter 7.2 Källor 8 Externa länkar

Utseende, fältkännetecken och läte

En fullvuxen trana är ungefär 96-119 cm lång och den har ett vingspann på 180-222 cm. Färgen är huvudsakligen grå. Kinder, nacke och hals är skiffersvarta, hjässan röd, huvudets sidor bakom ögonen och på överhalsen vitaktiga. Vingpennorna är svarta. De inre förlängda armpennorna har upplöst, krusigt fan, vilka bildar en krusig stjärtliknade fjäderbuske.

Den flyttar i flock och flyger då i V-formation

Tranan har ett högljudt nasalt och skorrande trumpetande.

Utbredning och taxonomi

Tranan häckar i ett område som sträcker sig från Skandinavien och Östeuropa österut till norra Kina och östra Ryssland. Nästan alla populationer är flyttfåglar och de övervintrar i några isolerade områden utspridda utefter ekvatorn på Iberiska halvön, i nordvästra Afrika, i ett område i Sudan och Etiopien, Mellanöstern, Pakistan, Indien, Kina och på några platser i Sydostasien.

Den har observerats vid ett fåtal gånger i Nordamerika.

Taxonomi

Data från DNA-undersökningar visar att trana (Grus grus) är nära besläktad med Trumpetartrana (Grus amreicana) men även med munktrana (Grus monachus), svarthalsad trana (Grus nigricollis) såväl som Japansk trana (Grus japonensis).^[1]

Tranan brukade förr delas upp i de två underarterna G. g. grus och G. g. lilfordi (Sharpe 1894). Den senare ansågs vara en mindre och ljusare variant vars utbredningsområde fanns öster om Ural. Denna klassificering anses idag vara inkorrekt eftersom det inte förekommer någon distinkt skillnad mellan dessa populationer.^[1]

Här kan också tilläggas att Linné felaktigt kategoriserade tranan som en häger i släktet Ardea.^[2].

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar den mer eller mindre sparsamt i hela landet utom i fjällen, dock mer sällan utefter sydkusten och kring Göteborgstrakten. Den anländer i mars-april och flyttar i september-oktober. Tusentals tranor ses varje år vid Hornborgasjön som är en arena för tranornas parningsdans. Flertalet av paren drar sedan vidare norrut till sina häckningsområden.

Häckning och beteende

Vid häckningstid utför tranorna en spektakulär parningsdans på vissa utvalda arenor. Efter detta flyttar merparten norrut till häckningsplatsen som inte sällan ligger i öde trakter. Boet placeras direkt på marken och består av en bale med mossa och kvistar. Honan lägger i vanligaste fall två [[ägg], endast sällsynt ett eller tre, vilka ruvas i 27-31 dygn. Efter att äggen har kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna i 65-70 dygn tills de är flygga. Under häckningsperioden är tranan mycket vaksam och lättskrämd. Tranan lägger bara en kull om året.

Tranan ruggar en gång om året. Detta sker direkt efter häckningen och den ruggar då sina vingfjädrar så fort att den blir flygoförmögen. Under denna period uppsöker de därför ett område med gott om föda och skydd mot predatorer.^[3] De tranor som inte häckat flyttar först till vinterkvarteren.

Föda

Tranan är allätare. Vegetarisk föda dominerar, särskilt utanför häckningstiden. Under häckningstiden utgörs dock en viktig del av animalisk föda, som maskar, sniglar, insekter, grodor, ormar, ödlor, fisk och gnagare.

Status

Arten har häckat globalt över ett mycket stort område som uppskattas till 10 000 000 km² och man uppskattar den globala populationen till 270 000 individer.^[4] Historiskt sett har dess utbredningsområde i Väst- och Sydeuropa minskat kraftigt sedan medeltiden, främst på grund av utdikning av våtmarker. Exempel på länder där tranan tidigare häckat är Italien (till och med cirka 1880), Österrike (till och med cirka 1885) Ungern (till och med cirka 1952) och Grekland (till och med 1965) ^[5] Den har även försvunnit som häckfågel från Montenegro och Serbien^[4].

Storbritannien

Tranan var en häckfågel i Storbritannien under medeltiden. Dock råder det viss förvirring då gråhägern på denna tid även kallades crane (eng. trana), men man tror att den lokalt utrotades kring början av 1600-talet. I början av 1980-talet häckade så det första tranparet i England i modern tid. Detta skedde i Norfolk Broads där det idag finns en liten lokal population.^[6]

Sverige

Tranan har ökat kraftigt i Sverige sedan mitten av 1990-talet och man uppskattar att det idag häckar mellan 20 000-25 000 par i Sverige.^[7]

Tranan i kulturen

Tranan är Västergötlands landskapsdjur och landskapsfågel. I Kalmartrakten firas trandagen i mars varje år, där barnen får godis (så kallat trangodis) på natten mellan lördagen och söndagen.

Tranan förekommer i en mängd olika heraldiska sammanhang som symbol för vaksamhet. Tranan avbildas då ofta hållandes en sten i klon vilket härstammar från den mytologiska uppfattningen att tranorna alltid ställde en individ på vakt som fick hålla en sten. Om tranan somnade tappade den stenen och skulle på så sätt väcka sig själv.

Den antika grekiska trandansen Geranos skulle illustrera hur hjälten Theseus efter att han dödat Minotauros lämnade Minotauros' labyrint i en tranas gestalt. ^[8]

Referenser

Noter

1. ↑ ^{1,0 1,1} Northern Prairie Wildlife Research Center The Cranes. Status Survey and Conservation Action Plan. Eurasian Crane (Grus grus)
2. ↑ Svenska Familj-Journalen (1869-1885), Tranan, vol.20, årg. sid:166
3. ↑ Alexander Hellquist (2007) Det hänger på fjädrarna, Roadrunner, nr.3, 2007, sid:41
4. ↑ ^{4,0 4,1} BirdLife International (2004) Grus grus, 2006 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006. Läst 2007-11-19
5. ↑ J. del Hoyo, A. Elliot & J. Sargatal, eds. (1996) Handbook of the Birds of the World Volume 3: Hoatzin to Auks, Lynx Edicons, Barcelona, Spanien, ISBN:84-87334-20-2
6. ↑ Engelska Wikipedia Cranes in Britain, läst 2007-11-19
7. ↑ Steve Dahlfors (2005) Trana], Sveriges Ornitologiska Förening, www.sofnet.org, läst 2007-11-19
8. ↑ Mytologiboken, Stockholm 1994, s.61, ISBN 91-502-1187-0

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9. 
• Wahlberg,T.: Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige, Rabén & Sjögren, Stockholm 1993, första upplagan. 

Externa länkar

• Sveriges Radio: P2-fågeln - Trana - Läte
• Sveriges Ornitologiska Förening
• Dansk ornitologisk forening

• Wikimedia Commons har media som rör Trana
  Bilder & media