Frankrikes översjöiska områden
Från Rilpedia
Frankrikes översjöiska områden (fr. France d'outre-mer) utgörs av de utomeuropeiska territorier som är de återstående resterna av det tidigare franska kolonialimperiet. Idag är det dock bara Nya Kaledonien som finns kvar på FN:s avkoloniseringskommittés lista över avhängiga territorier. Övriga områden har fått sin folkrättsliga status fastställd i demokratiska processer, men i Nya Kaledonien är processen av olika skäl ännu oavslutad.
Innehåll |
Översjöiska departement
Med den fjärde republikens nya författning 1946 gjordes fyra kolonier till översjöiska departement (franska département d'outre-mer). Dessa är likställda med övriga departement i Frankrike och således integrerade delar av den franska staten (jämför Hawaii och Alaska inom USA). 1974 fick de även status som översjöiska regioner (regions d'outre-mer). Därefter har den lokala autonomin utökats vid ytterligare fyra tidpunkter: vid den allmänna regionaliseringsreformen 1982 samt 2000, 2003 och 2007. Inom Europeiska unionen (EU) har de översjöiska departementen statusen som yttersta randområden (outermost regions, OMR).
- Mall:Landsdata Frankrike Martinique, Västindien
- Fransk koloni sedan 1635.
- Fransk koloni sedan 1654.
Korsika
Som region i den franska metropolen (France métropolitaine) intar ön Korsika i Medelhavet en särställning. Vid regionreformen 1982 fick ön större ekonomiska befogenheter än övriga regioner. 1991 fick Korsika särskild status som territoriellt förvaltningsområde (collectivité territoriale, se nedan) med en egen parlamentarisk församling och eget exekutivråd. Eftersom man trots detta inte fick någon egen lagstiftande makt, blev Korsika ingen regelrätt autonom region. 2001 blev det möjligt att lära ut korsikanska i skolan, en unik ställning för ett franskt minoritetsspråk. 2003 avvisades ett förslag om ytterligare autonomi i en lokal folkomröstning.
- Efter att ha lytt under Genua var Korsika 1755-1769 en oberoende republik. 1789 införlivades ön med Frankrike.
Översjöiska förvaltningsområden
Vid en grundlagsrevision 2003 gjordes översjöiska förvaltningsområden (collectivités d'outre-mer) till enhetlig standard för alla bebodda territorier som inte var översjöiska departement och regioner. Dessa styrs ungefär som övriga departement, men utan att vara införlivade med republiken Frankrike. De är alltså fortsatt avhängiga territorier, men på folkrättsligt legitim grund.
De översjöiska förvaltningsområdena står utanför EU, klassificerade som utomeuropeiska länder och territorier. Invånarna är franska medborgare och därmed även EU-medborgare enligt Romfördraget och deltar i både franska val och EU-val. Flertalet använder euro utom Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis och Futuna som har en valutaunion med CFP-franc som gemensam valuta.
F.d. översjöiska länder
Franska Polynesien, Stilla havet
- 1842 blev Sällskapsöarna franskt protektorat och koloni 1881. Efter sammanslagningar bildades Franska Oceanien 1903. 1946 ändrades namnet till Franska Polynesien och territoriet fick status som översjöiskt territorium (territoire d'outre-mer). 1958 fick man ökat självstyre varför statusen ändrades till översjöiskt land (pays d'outre-mer).
F.d. översjöiska territorier
Wallis- och Futunaöarna, Stilla havet
- Öarna blev protektorat 1887. Efter en folkomröstning 1959, fick de status som översjöiskt territorium 1961.
F.d. territoriella förvaltningsområden
.svg){kind=small}
- Mayotte har lytt under Frankrike sedan 1843 och införlivades 1908 med kolonin Komorerna, som från 1912 styrdes från Madagaskar som då också var fransk koloni. 1946 blev Komorerna översjöiskt territorium med ökat självstyre från 1961. I samband med Komorernas självständighet 1975 valde Mayotte efter folkomröstning att skiljas från Komorerna och stanna under Frankrike. 1976 infördes statusen territoriellt förvaltningsområde.
- Franskt sedan åtminstone 1604. 1946 fick de status som översjöiskt territorium och 1976 blev de Frankrikes femte översjöiska departement. Inför konsolideringen av Europeiska gemenskaperna (EG) vid mitten av 1980-talet (se Europeiska enhetsakten) ville invånarna (liksom för övrigt grannen Grönland) stå utanför och öarna omvandlades 1985 till territoriellt förvaltningsområde.
F.d. arrondissement
Saint-Barthélemy och den franska delen av grannön Saint Martin utgjorde sedan 1963 ett gemensamt arrondissement i Guadeloupe. Efter en folkomröstning 2003, omvandlades de till översjöiska förvaltningsområden 2007, och är således inte längre införlivat utan avhängigt franskt territorium.
Saint-Barthélemy, Västindien
- Efter att ha varit en svensk koloni från 1784, införlivades Saint-Barthélemey med Guadeloupe 1878.
.svg/20px-Flag_of_France_(1794–1815,_1830–1974,_2020–present).svg.png)
Saint Martin, Västindien
.svg){kind=small}
- 1648 delades Saint Martin mellan Frankrike och Nederländerna.
Förvaltningsområde sui generis
Då Nya Kaledoniens status fortfarande var olöst vid förvaltningsreformen 2003, blev territoriet tills vidare ett s.k. förvaltningsområde sui generis (collectivité sui generis). Ställningen i förhållande till Frankrike och EU är identisk med den för de översjöiska förvaltningsområdena.
Nya Kaledonien, Stilla havet
- Nya Kaledonien blev fransk koloni 1853 och översjöiskt territorium 1946. Den inhemska befolkningen kanakerna har strävat efter fullständig självständighet, men utgör en minoritet (ca 43 %) i sitt eget land. Efter en folkomröstning 1998 ändrades statusen till översjöiskt land. Beslutet innebar att gradvis ökat självstyre skulle införas och att en ny folkomröstning skall hållas inom 15-20 år.
Översjöiska territorier
Efter 2003 är det endast obebodda områden som har kvar statusen som översjöiskt territorium.
Franska sydterritorierna som består av Îles Éparses, Indiska oceanen och Adelie land (ensidigt anspråk, se Antarktisfördraget), Antarktis
Se även
Källor
- Nationalencyklopedin
- Encyclopædia Britannica
- Landguiden (Utrikespolitiska Institutet)
- Ministère de l'outre-mer, franska regeringskansliet
