Sveriges lantbruksuniversitet

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Sveriges lantbruksuniversitet
SLU, undervisingshuset2.JPG
Engelskt namn Swedish University of Agricultural Sciences
Latinskt namn -
Motto -
Grundat 1977 (1775)
Ägandeform statligt
Rektor Lisa Sennerby Forsse
Plats Uppsala
Alnarp
Skara
Umeå, Sverige
Antal studerande 3 450
Antal doktorander 717
Antal lärare 504
Medlemskap -
Webbplats www.slu.se
Denna artikel handlar om Sveriges lantbruksuniversitet. För övriga betydelser se SLU (olika betydelser).

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, universitet med ansvar för areella näringar. Till skillnad från de flesta övriga statliga universitet och högskolor lyder SLU under jordbruksdepartementet. SLU:s verksamhet regleras av förordning för Sveriges Lantbruksuniversitet. Huvudcampus finns på Ultuna, i södra Uppsala, men SLU har verksamhet i många delar av landet, till exempel i Umeå, Alnarp, Skinnskatteberg och Skara.

SLU administrerar yrkesexamina som agronom, jägmästare, veterinär, lantmästare, landskapsarkitekt, landskapsingenjör, trädgårdsingenjör, hortonom, hippolog och skogsmästare. På SLU finns även ett antal magisterutbildningar inom till exempel ekonomi, husdjursvetenskap och biologi.

Innehåll

Historik

SLU skapades 1977 genom sammanslagning av flera då existerande högskolor och andra organisationer i form av Lantbrukshögskolan, Skogshögskolan och Veterinärhögskolan samt Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg och Veterinärinrättningen i Skara.[1] Samtidigt skedde en omfattande utflyttning av verksamhet från Stockholm till bland annat Ultuna.

Många av dessa separata högskolor inom lantbruksområdet hade vid sammanslagningen en lång historia. Viss utbildning och forskning vid de svenska universiteten universiteten hade bäring på lantbruksfrågor i jordbrukssamhällets tidevarv, men intresse för att specifikt anordna högre utbildning inom lantbruksområdet dök upp på 1700-talet. Inledningsvis gällde detta det veterinärmedicinska området.

Veterinärhögskolan

Den första veterinärhögskolan överhuvudtaget inrättades i Lyon i Frankrike 1762 på initiativ av Claude Bourgelat, och redan 1763 anslogs statliga svenska medel för att skicka tre lärjungar för att studera i Lyon hos Bourgelat. En av stipendiaterna, Peter Hernqvist, fick 1774 ansvar för den första svenska veterinärutbildningen, som låg i Skara. Hernqvist, som före sin veterinärutbildning var naturvetare, hade 1772 blivit lektor i matematik vid Skara gymnasium. Utbildningen fick fastare form, snarare än att vara en deltidssysselsättning för Hernqvist, när Veterinärinrättningen i Skara tillkom 1775 med Hernqvist som föreståndare.[2][3][4] Hernqvists efterträdare från 1810, Sven Adolf Norling, upplevde svårigheter med att fortsätta tidsenlig veterinärutbildning i Skara, och lyckades efter några år få gehör för sitt förslag att starta veterinärutbildning i Stockholm.[5] Beslut om att starta Veterinärinrättningen i Stockholm togs 1819, och verksamheten drog igång 1821 med Norling som chef. 1867 ändrades namnet till Veterinärinstitutet, från 1870 krävdes fullständig studentexamen för att påbörja studier vid institutet, och 1914 ändrades namnet till Veterinärhögskolan.[6]

Veterinärinrättningen i Stockholm låg först på den del av Gärdet som idag är bebyggd med stadsdelen Östermalm. Från 1819 disponerades ett kvarter som idag ligger mellan Grevgatan, Kaptensgatan, Skeppargatan och Strandvägen. 21 september 1880 invigdes nya lokaler högre upp på Östermalm, vid dåvarande Ladugårdslands tullgata, i närheten av Karlavägen. I samband med ombildandet till Veterinärhögskolans skedde därefter en flytt till nya lokaler i Kräftriket, som delvis togs i bruk höstterminen 1911, men officiellt invigdes först 12 oktober 1912. 1976 flyttade verksamheten till Uppsala, som en del i skapandet av SLU.

Lantbrukshögskolan

Lantbruksakademin påbörjade sin verksamhet 1813, efter ett beslut år 1811.[7] Lantbruksakademin bidrog till skapandet av högre utbildning för jordbruket och är den kungliga akademi som finns inom SLU:s vetenskapliga område och som idag heter Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.[8] Lantbruksakademin tilldelades lokaler i närheten av Mäster Samuelsgatan centralt i Stockholm, fick Teknologiska institutet som granne när detta startade sin verksamhet 1827, och övertog även detta instituts lokaler när det 1867 flyttade till Drottninggatan.

1814 ställdes mark på Norra Djurgården (fastigheten Skeppsbroäng) till Lantbruksakademins förfogande för ett experimentalfält för försöksodlingar. 1907 överfördes Lantbruksakademins experimentalfält, där även laboratorier fanns, till den nyskapade Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Även den 1897 grundade Statens entomologiska anstalt gick upp i Centralanstalten.[9] På 1940-talet flyttade försöks- och forskningsverksamheten från Norra Djurgården till Ultuna.

Det första egentliga lantbruksinstitutet för att anordna jordbruksundervisning i Sverige startades av Edvard Nonnen i Degeberg i Skaraborg 1834, efter utbildningsskisser som tagits fram av Johan Theofil Nathhorst, och lärokursen var tvåårig. Senare tillkom ett statligt lantbruksinstitut i Ultuna 1848, vilket ledde till att den högre kursen i Degerberg upphörde 1852, och ett andra statligt lantbruksinstitut tillkom i Alnarp 1862.[10][11] 1882 renodlades verksamheten vid de båda lantbruksinstituten till högre utbildning, medan den lägre utbildningen övergick till att vara vanliga lantbruksskolor, som även fanns på andra håll i landet. Lantbruksinstituten stod inledningsvis under tillsyn av Lantbruksakademin, men detta ansvar togs över av Lantbruksstyrelsen när denna bildades 1889.[12]

De två lantbruksinstituten ombildades 1932 till Lantbrukshögskolan, med följd att all agronomutbildning samlades i Ultuna.[13]

Skogshögskolan

Skogsinstitutet inrättades i Stockholm 1828, med lokaler vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm. Verksamheten vid institutet utgjorde en påbyggnadsutbildning på de praktiskt orienterade skogsskolorna i Omberg respektive Kloten.[14] Verksamheten vid Skogsinstitutet överfördes 1915 till Skogshögskolan när denna påbörjade sin verksamhet i Frescati, i lokaler som idag ligger inom Stockholms universitets campus. Jägmästarutbildningen vid Skogshögskolan bedrevs i form av en förberedande kurs i Garpenberg med fortsättning i Stockholm.[15]

Utbildningar

Agronom

Utbildningen ges på Ultuna och motsvarar fyra och ett halvt års heltidsstudier (180p). En agronom arbetar med frågor som rör brukandet av jordens biologiska naturresurser. Agronomprogrammet är en bred utbildning och agronomer arbetar med tex rådgivning, produktutveckling, undervisning eller företagsledning. Idag finns fem inriktningar på agronomexamen: ekonomi, husdjur, livsmedel, landsbygdsutveckling och mark/växt. Efter agronomexamenkan man antingen arbeta som agronom eller studera vidare till Agr.lic eller agronomie doktor.

Jägmästare

Utbildningen ges i Umeå och motsvarar minst fyra och ett halvt års heltidsstudier (180p). Utbildningen vänder sig till den som är intresserad bland annat av skogsbruk, virkesproduktion och användning, vattenbruk, teknik och skogsråvara.

Veterinär

Utbildningen till veterinär ges i Ultuna och motsvarar fem och ett halvt års heltidsstudier (220p). Om man är intresserad av djur, medicin, naturvetenskap samt har ett intresse i livsmedelskvalitet och hur livsmedel kan orsaka sjukdomar hos människan kan man läsa veterinärprogrammet. Man kan fortsätta att forska inom ämnet eller att arbeta som veterinär efter avslutade studier.

Lantmästare

Utbildningen ges i Alnarp och motsvarar två års heltidsstudier (80p). Utbildningen ska ge studenten både ett praktiskt och teoretiskt kunnande om lantbruksområdet. SLUs mål med utbildningen är att de som examinerats från den ska kunna arbeta med produktion, marknad, miljö och naturresurshållning ur en ekologisk synvinkel.

Landskapsarkitekt

Utbildningen ges både i Uppsala och i Alnarp och motsvarar fem års heltidsstudier (200p). Landskapsarkitekterna får utbildning i utformning av miljöer som motsvarar människans önskan om rekreation och livskvalitet men samtidigt ges utbildning i miljötänkande. En landskapsarkitekt har en nyckelposition i skapandet av människans fysiska miljö.

Landskapsingenjör

Utbildningen ges i Alnarp och motsvarar tre års heltidsstudier (120p). Landskapsingenjörer arbetar med att utveckla, planera och att bygga städernas gröna rum och det tätortsnära rekreationslandskapet. Utbildningen innehåller bland annat ämnen som behandlar marklära, biologi, teknik och förvaltning.

Trädgårdsingenjör

Tvåårig utbildning (80p) som är delad i tre inriktningar, odling, marknad, design. Utbildningen finns endast på SLU i Alnarp. Undervisningen bedrivs bland annat i form av föreläsningar, praktiska moment i fält och i växthus samt laborationer. Förutom trädgård och växtrelaterade ämnen studeras även ekonomi och marknadsföring.

Hortonom

Utbildningen ges i Alnarp och motsvarar fem års heltidsstudier (200p). Den som utbildar sig till hortonom får en unik kunskap om hur växterna fungerar och hur deras inre processer kan påverkas av olika odlingssätt. Detta är en väldigt bred utbildning och studerande kan inrikta sig på områden som växtförädling, växtskydd, ekonomi, odling, kvalité, mm. Detta gör att hortonomen jobbar inom många olika sektorer och ger möjlighet till ett varierande arbetsliv.

Hippolog

Utbildningen ges i Flyinge, Wången och Strömsholm och motsvarar två års heltidsstudier (80p). Det är den enda utbildningen som är helt inriktad på hästar och vänder sig till dem som vill arbeta professionellt med hästar.

Skogsmästare

Utbildningen ges i Skinnskatteberg och motsvarar tre års heltidsstudier (120p). Utbildningen förenar teori och praktik och studenten ges möjlighet att välja kurser och inriktning under det sista året.

Mat & Teknologi

Utbildningen ges i Skara och motsvarar tre års heltidsstudier (120p). Utbildningen startade 1994 i samarbete med livsmedelsindustrin och kallades från början Livsmedelsingenjörsutbildningen. Utbildningen ska ge en heltäckande bild av livsmedelsindustrin från råvara till färdig produkt.

Rektorslängd

Källor

  1. SLU: Mer om SLU, läst 6 januari 2009
  2. Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 123-124, uppslagsordet Veterinär
  3. Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 132, uppslagsordet Veterinärinrättningen i Skara
  4. Nordisk familjebok, band 11 (1909), sp. 537, uppslagsordet Hernqvist, Peter
  5. Nordisk familjebok, band 19 (1913), sp. 1441-1442, uppslagsordet Norling, Sven Adolf
  6. Nordisk familjebok, band 32 (1921), sp. 127-130, uppslagsordet Veterinärhögskolan
  7. Nordisk familjebok, band 15 (1911), sp. 1076-1078, uppslagsordet Landtbruksakademien
  8. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien: Om akademien, läst 6 januari 2009
  9. Nordisk familjebok, band 9 (1908), sp. 511-512, uppslagsordet Försöksväsendet på jordbruksområdet
  10. Nordisk familjebok, band 15 (1911), sp. 1094, uppslagsordet Landtbruksundervisning
  11. Nordisk familjebok, band 19 (1913), sp. 1143-1144, uppslagsordet Nonnen, Edvard
  12. Nordisk familjebok, band 15 (1913), sp. 1090, uppslagsordet Landtbruksstyrelsen
  13. Ultuna.se: Lantbrukshögskolan, läst 6 januari 2009
  14. Nordisk familjebok, band 25 (1917), sp. 1071, uppslagsordet Skogsinstitutet
  15. Nordisk familjebok, band 25 (1917), sp. 1068, uppslagsordet Skogshögskolan
Personliga verktyg
På andra språk