Sven Scholander

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sven Scholander född 21 april 1860 i Stockholm död 14 december 1936 i Djursholm, svensk kompositör, vis- och lutsångare.

Scholander är son till Fredrik Wilhelm Scholander och studerade ornamentik i Stockholm och 1883-86 under resor i de romanska länderna. Han studerade samtidigt sång för Ellen Bergman och i Paris hos Enrico Delle Sedie. Senare blev han ornaments- och byggnadsbildhuggare i Stockholm, tjänstgjorde som teckningslärare vid skolor och öppnade 1895 ett större magasin för försäljning av fotografiska utensilier.

Framför allt har han dock ägnat sig åt återupplivandet av den gamla vissången med ackompanjemang av luta. Särskild har Bellmanssången genom honom på nytt blivit populär i sin ursprungliga form, det vill säga som solosång i stället för manskvartett. Dessutom har Scholander under sina studieresor inbärgat äldre och nyare franska, italienska, tyska, engelska och spanska visor samt själv satt lätta melodier till stycken av Elias Sehlstedt, Gustaf Fröding och andra diktare, vilket allt han föredrar på ett fjättrande sätt med liten röst, men mästerlig artikulation och frasering samt sprittande livfull dramatisk uttrycksförmåga. Kostlig burlesk, skalkaktighet och tragisk humor återgav han lika lyckad. Sin gitarrsträngade luta behandlade han virtuosmässigt, och hans sätt att knyta omedelbar gemenskap med åhörarna var både trevligt och distingerat.

Scholander hade sedan 1892 med stor framgång konserterat i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Schweiz, Belgien, Nederländerna, England, Österrike, Ungern och allra mest i Tyskland. Hans årliga turnéer omfattade upp till 130 konserter under en säsong. Efter 1911 sjöng hans dotter Karin Elisabet med vid hans soaréer. En internationell vissamling, Scholanderprogramme, innehållande 100 sånger (en åttondel av hans repertoar) har 1909 till 1912 utgetts i 10 häften på Breitkopf & Härtels förlag. Scholander var efter 1915 verkställande direktör i AB Nordiska musikförlaget i Stockholm.