Stormfågel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Den här artikeln behandlar fågelarten stormfågel. För musikgruppen med samma namn, se Stormfågel (musikgrupp).


?Stormfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Flygande stormfågel vid Spetsbergen, mellanmörk fas.
Flygande stormfågel vid Spetsbergen, mellanmörk fas.
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Procellariiformes
Familj: Stormfåglar
Procellariidae
Släkte: Fulmarus
Art: Stormfågel
F. glacialis
Vetenskapligt namn
§Fulmarus glacialis
Auktor: Linné, 1761
Utbredningsområde:Gult - häckningsområdenBlått - Utbredningsområde under icke häckningstid
Utbredningsområde:
Gult - häckningsområden
Blått - Utbredningsområde under icke häckningstid
Häckande stormfåglar på Runde.
Häckande stormfåglar på Runde.
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

(Nordlig/vanlig) Stormfågel (Fulmarus glacialis) är en havsfågel i familjen stormfåglar (Procellariidae) som tillsammans med sydlig stormfågel (Fulmarus glacialoides) utgör släktet Fulmarus.

Innehåll

Taxonomi

Tidigare kategoriserades sydlig stormfågel av vissa som en underart till stormfågel.

Utseende

Den påminner ytligt om en liten kompakt trut men är inte alls nära besläktad med dessa. I jämförelse ser de tjurnackade och kort- och tjocknäbbade ut. Stormfågeln finns i mörk, mellanmörk (även kallad intermediär) och ljus fas. Den är askgrå på ovansidan, vit på undersidan och med gul näbb. Kroppslängden är 44-50 centimeter och vingspannet 101-117 centimeter och den glider oftast på stela, raka vingar över vattenytan.

Utseendemässigt skiljer den sig endast lite ifrån sydlig stormfågel som dock är ljusare och har mörka vingspetsar.

Utbredning och biotop

Stormfågeln häckar i subarktiska och arktiska områden, exempelvis på Island, Färöarna och Spetsbergen. Den häckar även i Storbritannien vars population spred sig från ön St. Kilda till norra Skottland under 1800-talet och till resterande områden under 1930-talet. När den inte häckar är den en utpräglat pelagisk art.

Förekomst i Sverige

Vid västliga stormar, främst på hösten men ibland även på våren, kan de ses längs Sveriges västra kust.

Häckning och beteende

Den häckar på branta klippväggar på öar och likande, ibland i mycket stora fågelkolonier. Till skillnad från många av de andra mindre arterna inom ordningen är stormfågeln varken nattaktiv eller bygger bon i jordhålor utan lägger sitt enda vita ägg direkt på berget eller i en mindre fördjupning som fodras med växtdelar. Häckande fåglar och ungar kan försvara sig genom att spruta ut magsäckens hela illaluktande, traniga innehåll mot sin fiende. Stormfågeln är långlivad och dokumenterade individer som uppnått 40 år är inte ovanligt.

Föda

Födan utgörs av levande och döda havsdjur och även valkött.

Status

Artens utbredningsområde är stort, med en uppskattad utbredning på 50 000–100 000 km2 och detta utbredningsområde har ökat under de senaste hundra åren. Förmodligen på grund av tillgången på fiskrens från den kommersiella fiskeflottan. Denna utbredningsökning har speciellt varit tydlig kring de brittiska öarna. Världspopulationen uppskattas till mellan 8 000 000–32 000 000 individer.[2] Studier har visat att världspopulationen påverkas negativt av plastskräp som flyter omkring i världshaven.

Etymologi

Stormfågeln kallades förr för havshäst, hafhäst eller havhest vilket fortfarande är det norska namnet på fågeln.[3] Den kallades också förr i bohuslänska skärgården för malemack[3] eller mallemuk"[4].

När Andrée på sin färd mot nordpolen skrev om dessa fåglar kallade han dem för havhäst.

Referenser

Noter

  1. BirdLife International 2004. Fulmarus glacialis. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-18.
  2. Hoyo et al. 1992
  3. 3,0 3,1 Sven Nilssons Foglarna 1858.
  4. Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:492

Källa

Externa länkar


Personliga verktyg