Lovisa Ulrika
Från Rilpedia
Lovisa Ulrika, (ty. Luise Ulrike) född 24 juli 1720, död 16 juli 1782, var svensk drottning 1751-1771, dotter till Fredrik Vilhelm I av Preussen och Sophie Dorothea av Hannover och syster till Fredrik II av Preussen. Hon var gift med kung Adolf Fredrik. I vissa samtida källor kallas hon även Ludvika Ulrika[1].
Innehåll |
Bakgrund
Lovisa Ulrika var guddotter till drottning Ulrika Eleonora och utväxlade brev med sin gudmor som barn. Vid broderns tronbestigning 1740 utnämndes hon till koadjutris i Quedlingburg. Då det bestämdes att antingen Lovisa Ulrika eller hennes syster Amalie skulle utses till svensk kronprinsessa beskrev hennes bror henne som högdragen, häftig och intrigant och rekommenderade Amalie som mildare och mer lämplig för Sverige. Den reella orsaken var att han trodde att Amalie skulle bli en mer lättpåverkad agent för Preussen.
Kronprinsessa
Hon mottogs med entusiasm då hon anlände till Sverige för att lösa tronföljdsfrågan, och hon revitaliserade snabbt det svenska hovet då hon blev drottning. Lovisa Ulrika ansågs vacker, begåvad, kvick och hon hade omfattande kulturella intressen - Carl Gustaf Tessin kallade henne "Gudavett i änglabild" - men hon beskrivs också som mycket stolt, arrogant och högfärdig.
Kronprinshovet ägnade sig under hennes ledning åt fransk amatörteater, ibland utomhus, utflykter i naturen och maskerader. Hennes favorithovdam var i början Henrika Juliana von Liewen (anställd 1744-48), Ulrika Strömfelt (anställd 1744), som skulle spela en stor roll i kuppförsöket 1756, och sedan Ulrika Eleonora von Düben, dotter till Joachim von Düben och brorsdotter till Emerentia von Düben, som anställdes 1748, avlöste Ulrika Strömfelt som kammarfru 1756 och betraktades som en typisk representant för lismande och inställsamma hovfunktionärer. Övriga hovdamer var kortvariga. Carl Gustaf Tessin hade eskorterat henne till Sverige och han och hans fru Ulla Tessin utövade ett stort inflytande över Lovisa under hennes första tio år i landet. Adolf Fredrik tyckte inte om Tessin, men Lovisa Ulrika fick honom utnämnd till överstemarsalk 1745.
Redan som kronprinsessa var hon politisk aktiv. Hennes mål var att avskaffa parlamentet och införa en fullständig monarki, ett envälde. Julen 1744 överlämnade hon utklädd till gudinnan Diana en lykta till Tessin med inskriptionen: "Gjord enkom för att lysa upp dagens politiska system". Medlemmarna i hennes hov var hattpartister, och hon lierade sig i början med hattpartiet i sina rojalistiska strävanden. Hennes metod var att påverka omröstningarna i riksdagen genom att muta ledamöterna, något hon skulle fortsätta med som drottning. 1746 inledde hon även en offensiv för att skaffa sig agenter inom mösspartiet; hon framträdde offentligt på det svenska språket, hon besökte mösspartister och mutade dem, bland annat ledamoten Kalsenius, om vilken hon skrev; "Den störste skurken i världen, men jag reser icke härifrån utan att ha mutat honom. Det är det enda medel man har för att nå det mål man föresatt sig". Hon ogillade den svenska grundlagen; vid ett tillfälle, då hon misstänkte en intrig mot sig, skrev hon; "Lagen är så egendomlig, att man icke vågar häkta någon på blotta misstanken utan övriga bevis, vilket är mer till förmån för de enskildes säkerhet än till rikets." Hon var emot den svensk-ryska alliansen, och 1747 lyckades hon genom mutor påverka omröstningen för att ingå en allians mellan Sverige, Frankrike och Preussen istället. Tessin sade en gång, att "vår drottning skulle ha varit den mest orubbliga republikan, om hon varit undersåte", men att hon var född i en klass, som försvarade sin makt.
Drottning
Hon ägnade sig mycket åt sina kulturella intressen; hon uppmuntrade vetenskap, grundade Vitterhetsakademien år 1753 och beskyddade Carl von Linnés karriär, men hon försenade också den svenska teaterutveckligen genom att avskeda den svenska skådespelartruppen i Bollhuset vid Slottsbacken och anställa en fransk trupp. Hon gav Hedvig Charlotta Nordenflycht en pension på 600 koppardaler fram till 1752, då Nordenflycht fick samma belopp i silver som pension av staten.
1754 inträffade en brytning med Tessin. Tessin hade blivit förälskad i henne och kunde vid denna tid inte längre kontrollera sin känslor. Gustav III skrev 1769 att Tessin gett henne "förslag fjärran från den aktning man är skyldig sin härskarinna". Lovisa Ulrika kände sin stolthet kränkt av hans närmande och talade om det för maken, som överraskade Tessin på knä framför Ulrika. Adolf Fredrik ska då ha "tagit sinne emot" honom. Tessin och hans fru avskedades då med någon förevändning.
Hon var intresserad av politik. Hon försökte störta ständerväldet och återinföra reell monarki genom en statskupp 1756. Hon pantsatte kronjuvelerna för att finansiera den, men planen avslöjades efter att den hatt-trogna Ulrika Strömfelt informerat regeringen om att delar av kronjuvelerna saknades. En av de sammansvurna avslöjade planerna efter att ha druckit sig berusad och blivit arresterad.
Den enda politiska betydelse hon fick, till sin egen besvikelse, var då hon skrev till sin bror, kungen av Preussen, 1763 och lyckades åstadkomma att Sverige fick behålla Pommern efter sjuårskriget. Som erkänsla för detta betalade regeringen hennes skulder, och hon använde då sina pengar till att påverka omröstningarna i riksdagen till förmån för en ändring av konstitutionen. Detta misslyckades genom valet 1766, då hon miste allt inflytande. Under kungastrejken 1768, då kungen vägrade samarbeta med riksdagen, vände sig kuppmakarna till hennes son istället för till henne.
Änkedrottning
År 1772 reste hon till Berlin i sällskap med sin dotter. Medan hon var där utbröt statskuppen i Sverige. Hon var förtjust över statskuppen, och då Svenska Pommern avlade trohetseden till den nya konstitutionen var hon närvarande. Hon tänkte sig att vara makten bakom tronen under sin sons regeringstid, men sonen gjorde klart att han ville regera själv. Hon blev bitter som änkedrottning. 1772 förhindrade Gustav att Karl giftes bort med hennes kandidat Philippine av Brandenburg-Schwedt. 1774 betalade Gustav hennes skulder mot att hon flyttade ut och fick ett eget hov vid Fredrikshov.
1777 talade sönerna Karl och Fredrik Adolf om för henne att alla kvinnor vid hovet hade en älskare, utom hon; hon invände, att de måste undanta även drottningen. De talade då om för henne skvallret att Adolf Fredrik Munck var Sofia Magdalenas älskare. Hon sade till Karl att han måste handla, eftersom en "oäkting" skulle gå ut över hans arvsrätt som tronarvinge. Karl förhörde Munck, Munck talade med Gustav, Gustav med Karl, som sade att Lovisa Ulrika låg bakom ryktet.
1778 tvingades hon avge en offentlig ursäkt och förneka de rykten hon spritt om att Gustav inte var far till sina barn. Dokumentet undertecknades av alla medlemmar i kungafamiljen utom kungaparet samt sex riksråd. Hon levde sedan ensam till sin död. De båda försonades dock på hennes dödsbädd.
Ett märkligt minnesmärke efter hennes hovliv är Kina slott i Drottningholmsparken. Denna byggnad var ursprungligen en gåva från hennes make Adolf Fredrik (1753) men blev senare utvidgad och permanentad.
Barn
- Barn av okänt kön och namn (dödfött 1745)
- Gustav III (1746-1792), kung av Sverige 1771-1792
- Karl XIII (1748-1818), kung av Sverige 1809-1818
- Fredrik Adolf (1750-1803)
- Sofia Albertina (1753-1829)
Anfäder
Se även
Källor och noter
- ↑ Carl A:son Sege i Ludvika kyrka Ludvika kyrkoråd 1952 s. 14
- Herman Lindqvist (2006). Historien om alla Sveriges drottningar. Norstedts Förlag. ISBN 9113015249.
- Olof Jägerskiöld, Lovisa Ulrika (1945)
- Valborg Lindgårde, Elisabeth Mansén, Ljuva möten och ömma samtal Atlantis (1999)
