Kristina Nilsson

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Kristina Casa Miranda)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Merge-arrow.svg
 Denna artikel eller detta avsnitt bör enligt en eller flera användare flyttas till Christina Nilsson
Motivering: Vanligast förekommande namnet, se diskussion.
Flytten kräver administrativ hjälp för att genomföras, eller bör diskuteras. Eventuella invändningar görs på diskussionssidan.
Kristina Nilsson
Kristina Nilsson, färglagd bild från ett stereofotografi, omkring 1874.

Kristina Nilsson, född den 20 augusti 1843 i Vederslöv Småland, död 21 november 1921 i Växjö, var en svensk sångerska med internationell karriär. Ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien 1869.

Innehåll

Biografi och karriär

Kristina föddes på gården Sjöabol (kallad Snugge) söder om Växjö av fattiga föräldrar som yngsta barnet av sju. Redan i tidiga år flyttade familjen från Snugge till Lövhult, några kilometer söderut längs landsvägen, sedan fadern kommit på obestånd. Där fick hon bidra till familjens försörjning, till att börja med som grindvakt vid stenen "Lövhulta fåle". Genom sin sång sparade hon ihop till en fiol. Under några år var hon tillsammans med sin äldste bror Nils, runt på marknader och sjöng och spelade med bland annat "Blinde Janne" från Gränna. Vid denna tid kallades hon vanligen Stina på backen. Hennes sångtalang uppmärksammades på Ljungby marknad 1857 av en mecenat, häradshövdingen Fredrik Tornerhielm som bekostade henne sångutbildning i Göteborg. Det var fröken Adelaide Valerius som blev hennes sånglärare, och inkvarteringen skedde hos den konstintresserade grosshandlaren i viner, Rudolf Koch. Vintern 1859 konfirmerades Nilsson av domprosten Peter Wieselgren i Göteborgs domkyrka. Hennes debut i Göteborg ägde rum den 19 maj 1859, då den kände pianisten Sara Magnus gav en konsert i Pelarsalen på Frimurarlogen. Numret hon uppträdde med var en gammal tysk folkvisa och hon sjöng den tillsammans med friherrinan Adeleide Leuhusen (tidigare Valerius, se ovan). Israel Sandström i Handelstidningen skrev då en recension: "Här uppträdde för första gången offentligen ett fruntimmer, m:ll Christina Nilsson, hvilkens vackra röst ådragit henne en musiklärarinnas uppmärksamhet, vård och handledning i afsigt, att af den unga, femtonåriga flickan ännu en svensk sångerska ska danas. Man har rätt att med anledning af det som nu presterades att förmoda, att denna förhoppning skall gå i fullbordan". Under göteborgsvistelsen gjorde hon sig dock framför allt känd som en överlägsen skridskoåkare, där man speciellt höll till på den frusna Vallgraven nedanför Trädgårdsföreningen.

Kristina Nilsson utbildar sig 1860 för Franz Berwald i Stockholm, och återvänder samma år till Särö, strax söder om Göteborg, där hon tillbringar sommaren hos sin välgörare Rudolf Koch. I september 1860 reser hon tillsammans med Adeleide Leuhusens syster Bertha, som ska utbilda sig till fotograf, till Paris. Allt bekostat av Koch.[1][2] I Paris 1864 gör hon sin debut i Giuseppe Verdis opera La Traviata. Under många år uppträdde hon på flera scener i Europa, Amerika och Ryssland och nådde ryktbarhet som en av sin tids stora sångerskor.

Efter en bejublad konsert i Stockholm den 23 september 1885 hyllades Kristina av uppemot 50 000 personer. Efter att hon sjungit från Grand Hôtels balkong och folkmassan skulle lämna platsen utbröt panik varvid 20 trampades till döds och ett sjuttiotal skadades.

Eftersom hon ville avsluta sin karriär innan hennes talang avtagit höll hon vid 45 års ålder en avskedskonsert i Royal Albert Hall i London.

Christina var gift två gånger: 1872 med en fransk bankir August Rouzeaud (död 1882), och 1887 med spanjoren, don Angel Ramoin Maria Vallejo y Miranda, greve Casa de Miranda. Hon titulerades därefter grevinnan de Casa Miranda. Vid sin död efterlämnade hon en förmögenhet på tre miljoner kronor, som till del testamenterades bort i form av donationer, bland annat till Musikaliska Akademien. Hon ligger begravd på Tegnérkyrkogården i Växjö.

Kuriosa

Tåget Y32 1406 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Kristina Nilsson.

Flera gator har uppkallats efter Kristina Nilsson: en i Växjö, en i Sävsjö, en i Enskededalen, en i Vrigstad, en i Ljungby, en i området Kärringstan i Stockholms södra förorter samt framför Göteborgsoperan[källa behövs].[3]

Mausoleet som hon ligger begraven i på Tegnérkyrkogården, ritades av arkitekten Paul Boberg.

Det finns många likheter mellan Kristina Nilsson och Christine Daaé i Gaston Leroux's verk Fantomen på operan. Det sägs att Leroux baserade karaktären på operasångerskan, dock finns det inga bevis.

Christina Nilssons släktförening som bildades 1971 har idag cirka 550 registrerade släktingar (2007-10-01).

Under namnet Grevinnan Casa de Miranda omskrivs Kristina Nilsson i Povel Ramels Sorglösa brunn.

Källor

Noter

  1. ↑ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952
  2. ↑ Minnen från det gamla Göteborg, polismästare Anders Oscar Elliot, Stockholm 1930
  3. ↑ eniro.se: sök "Kristina Nilsson"

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Kristina_Nilsson"
Personliga verktyg