Carl Larsson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
För andra personer med detta namn, se Karl Larsson.
Carl Larsson
BritaAndI Selfportrait.jpg
Carl Larssons självporträtt från 1895.
Född 28 maj 1853
Stockholm
Död 22 januari 1919 (65 år)
Falun
Verk Bl.a. Midvinterblot, Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523
Utbildning Kungliga Akademien för de fria konsterna
Sommarmorgon (1908).

Carl Larsson, född 28 maj 1853 på Prästgatan 78 i Gamla Stan i Stockholm, död 22 januari 1919 i Falun i Dalarna, var en svensk konstnär. Larsson är en av de mest berömda svenska konstnärerna och kanske den mest folkkäre.[1] Han är känd för sina akvareller av idylliskt familjeliv.

Larsson var gift med konstnären Karin Bergöö.

Innehåll

Biografi

Uppväxt

Frukost utomhus.

Larsson växte upp i ett fattigt hem men när han var tretton år uppmanade hans lärare honom att söka som elev vid Konstakademien. Under sina studier var han tvungen att samtidigt arbeta för sin försörjning, bland annat som retuschör hos en fotograf. De närmaste åren därefter illustrerade Larsson flera böcker.

Carl Larsson hade flyttat till Paris 1877 men där levt i yttersta fattigdom. Efter att slokörad ha återvänt till Stockholm och där i två år ha försörjt sig med illustrerande reste han för andra gången till Paris 1880 och började måla. I ett brev hade konstprofessorn Scholander i mars 1881 rått honom att lägga all excentricitet åt sidan och "Måla en studie, helt enfaldig, så att du måste blygas över densammas brist på originalitet, under det du dock tycker att den ser ut som ett stycke verklighet". Detta råd gav Larssons uppehåll i Paris mål och mening och i närheten av Paris hittade han 1882 en plats där han kunde måla. Den lilla målarbyn Grez-sur-Loing i närheten av Fontainebleau blev hans residens och akvarellen hans specialitet.[2]

Grez-sur-Loing och giftermål

Grez var en liten idyll där en målare lätt kunde hitta motiv: trädgårdar, unga fruktträd, blomsterprakt och köksväxter, stränder med terrasser och spaljéer, gamla lusthus och bryggor, en flod med små vattenfall, gubbar i träskor och flickor i solsken med mera. Det nordfranska milda ljuset tillägnade sig Larsson lätt, behandlingens elegans och lätthet kom av sig själv och därtill en personlig touch som snart uppmärksammades av franska iakttagare. Larsson gifte sig 1883 med konstnären Karin Bergöö och den växande familjen blev snart ett givet motiv för intima porträtt, däribland "Bruden" (1883), "Ateljéidyll" och "Lilla Susanna" (1885). De första Grez-akvarellerna som han skickade in till konstsalongen 1883 gav honom tredje pris.[3]

Julaftonen (1904).

I Sverige vistades han 1885-1888 och målade han stämningar från södra Stockholm, friluftsstudier, vår i glittrande solsken med blommande fruktträd och unga ljusklädda flickor och vinter med nyfallen snö. 1886 accepterade uppdraget som chef för Göteborgs museums konstskola. Han hade vid den tiden bakom sig en frodig verksamhet som illustratör, akvarellist och målare i olja. Men denna verksamhet var fortfarande splittrad och saknade en fast hållpunkt. Han hade tidigt haft klart för sig att det var monumentalkonsten han villa sträva till. Det är ingen tillfällighet att det konstverk som väckt hans beundran då han var en fattig pojke i Stockholm var Sankt Görans-gruppen i Storkyrkan, den väldiga träskulpturen från medeltiden och att hans älsklingsbok var en mytologi från 1700-talet, fylld med kopparstick, gudar och gudinnor i barockställningar med fladdrande, pompösa draperier. Det pittoreska hade för honom en oemotståndlig dragningskraft.[4]

Dekorationer

Brita som Iduna.
Frukost under stora björken (1896).

Följaktligen accepterade han ivrigt erbjudandet att dekorera trappan i Fürstenbergs hem. Som ämnen för tre av rummets väggar föreslog han att behandla tre epoker inom nyare tidens konst: renässans, rokoko och modernism. Denna uppgift kunde endast genomföras i Paris, alltså återvände han dit på våren 1888 och till världsutställningen året därpå var triptyken, Rokoko-Renässans-Nutida konst, så pass fullbordad att den kunde delta i den svenska avdelningen. De tre stora målningarna var infattade i ett originellt vitt ramverk med infällda figurer och blomstermotiv i relief. Mittbilden, Renässansen framställer konstens gudinna som vaknat ur en sekellång sömn och som hyllas där hon sitter på en antik sarkofag. Rokokon personifieras av en herdinna som vilar i en snäcka dragen av en delfin och smeker en kavaljer vars händer bundits med blomsterslingor. Den tredje bilden karaktäriserar den moderna konsten: skulpturkonsten representeras av en kvinnostaty som fattar skulptören om handleden, målarkonsten representeras av Carl Larsson själv som idkar friluftsmålning och arkitekturen av Eiffeltornet. Larsson var dock oerfaren vad gäller dekoration och triptyken blev främst en ansats och kritiken ansåg att ämnena borde ha behandlats på ett mera värdigt och kärnfullt sätt.[5]

Vid återkomsten till Göteborg fick han som uppgift att dekorera trapphuset i en flickskola. Lokalen var modern, banal och intetsägande men Larsson livade upp den genom att fylla alla väggar med kompositioner över ämnet den svenska kvinnan under olika tider. Där återfanns bland annat vikingatidens moder som står med sina barn framför en runsten, medeltiden representeras av den heliga Birgitta och stormaktstiden av en adelsfröken som syr på en blågul fana och samtidigt söker på jordgloben det land dit hennes älskade dragit ut i krig. 1800-talet representeras av Fredrika Bremer vid skrivbordet och serien avslutas med en grupp botaniserande skolflickor. Målningarna utfördes direkt på muren och fullbordades på hösten 1890. Larssons sinne för fantasi och känslosamhet fick här fritt utspel.[6]

Uppdrag för Nationalmuseum

Ateljé-idyll (1885).
En av Carl Larssons kända målningar är Midvinterblot som är hans tolkning av Uppsala tempel (1915).

Frågan om utsmyckningen av det nybyggda Nationalmuseums hall hade diskuterats sedan 1883. Den kommitté som bildats för att besluta i frågan hade tagit tre år på sig för att bestämma vilka motiv som skulle pryda de åtta väggfälten. 1888 utlystes en tävlan där Larsson skickade in tre skisser för den ena sidoväggen på bottenvåningen: Karl XII i Bender tittar på Tessins ritningar till Stockholms slott, Linné inför Lovisa Ulrika i Drottningholms park och Sergel i sin ateljé modellerande Gustaf III:s staty. Kommittén antog inget förslag utan utlöste en ny tävling 1891. Även i denna tävling medverkade Larsson och han skickade in förslag på hur alla åtta väggfält skulle se ut. Nedre trapphusets väggar ägnade han åt svensk konst och svenskt konstliv under 1600- och 1700-talen. Han påminde i sina sex motiv om Ehrenstrahl, som han framställer målande ett ryttarporträtt av Karl XI, om bygget av Stockholms slott (Nikodemus Tessin och Hårleman), om upphovet till Konstakademien (Taravals ritskola), om importen till Sverige av fransk rokoko (Carl Gustaf Tessin visar för Lovisa Ulrika sina förvärv i Paris), om antikens pånyttfödelse (Gustaf III hälsar de i Rom inköpta konstverken välkomna till Sverige) och om svensk nyklassicism (Sergel arbetande på Psykegruppen). För trapphallens övre våning upptog han Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523 och Gustaf II Adolf som landstiger i Tyskland. Larsson vann tävlingens första pris. Inom kommittén rådde dock fortfarande delade meningar och hela frågan blev liggande i två år. Först 1894 antogs av Kungl. Maj:t Larssons program, under följande år utförde han utkast på kartonger till sina kompositioner för bottenvåningen och sommaren 1896 utförde han de sex målningarna al fresco.[7]

Hos kommittén var det dock endast tre av de tolv ledamöterna som godkände Larssons målningar och bedömningen bland övriga varierade mellan underkännande och anmärkningar på detaljer som borde göras om. När Larsson hävdade att kommittén redan godkänt hans förslag, blev resultatet att kommittén förklarade sig "antaga" freskerna; ordet "godkänna" ville man undvika. Frågan om utförandet av Gustaf Vasas intåg i Stockholm sköts på framtiden.[8]

Sundborn och familjeliv i måleriet

Blomsterfönstret (1894).
Mina vänner, snickaren och målaren.

Larsson blev dock populär som familjelivets och hemmets målare. Redan i Grez hade han målat sina närmaste och när han hade skapat sig ett hem i Sundborn i Dalarna erbjöd familjen i denna miljö en aldrig sinande motivrikedom. Under arbetet med freskerna hade Larsson utvecklat ett förenklat uttryckssätt, klar linjebyggnad och lätta färger. Detta uttryckssätt är konsekvent genomför i den serie bilder från Sundborn som han började utföra på lediga stunder 1894; teckningar i tusch med noggrant redogörande för alla detaljer och enkelt kolorerade. Serien "Ett hem i Dalarne, 20 lavyrer med fyra färger" visades på Stockholms-utställningen 1897, utgavs i något utvidgat skick i färgtryck 1899 och förvärvades följande år av Nationalmuseum. Denna bildserie, som senare följdes av tre andra sundbornsalbum, gjorde Larsson känd och omtyckt även långt utom Sveriges gränser.[9]

Fresker och väggmålningar

Under valnötsträdet (1912).

Efter de sex freskerna på Nationalmuseum följde hans bidrag till dekorering av det nya operahuset i Stockholm. Han målade i olja en plafond och sex lunettbilder för publikfoajén. Plafonden med allegoriska figurer, Ryktet flygande, putti lekande med en svensk flagga, i lunetterna fantasier över Folkvisan, Kämpasången, Karusellen. Målningarna som gjordes i olja var dock inte beräknade för salens normala belysning och har inte kommit till sin rätta där.[10]

Bron (1912).

Därefter följde en fresk i läroverket Norra Latin där Larsson valde ämnet skolungdomens korum vid en vapenövning. I den realistiska kompositionen lade han in keruber som tumlar runt kring den svenska flaggan och över en i väggytan inskjutande dörr placerade han en vitskrudad ung flicka inom en krans av vårblommor. För latinläroverket i Göteborg målade han "Ute blåser sommarvind" där barn är på väg till skolan för att klä skolsalen med blommor och grönt inför examen.[11]

Nationalmuseums väggmålningskommitté hade lyckats samla sig och bad Larsson att måla Gustaf Vasas intåg i Stockholm. Larsson hade nu gjort en ny skiss av samma motiv, med förenklad komposition, antalet figurer minskat och med karaktär av monumentalteckning i brokiga färger. Kommittén hade beställt utförandet i al fresco men Larsson bad att istället få måla motivet i olja och sedan kommittén godkänt detta kunde oljemålningen sättas upp i trapphallen 1907. Vad gäller det återstående väggfältet utförde Larsson 1911 en skiss där han skildrade en konungs offerdöd för sitt folk. Förslaget togs till en början knappast på allvar av väggmålningskommittén och en hetsig strid utbröt, inte främst på grund av motivet utan på grund av Larssons önskan att målningen, Midvinterblot, skulle placeras i trapphus mittemot Gustaf Vasa-målningen. Till slut blev Larssons förslag refuserat.[12] Men Midvinterblot skulle ändå komma att hamna där Larsson önskade.

År 1919 avled Carl Larsson, 66 år gammal.

Arvet efter Carl Larsson

Kyrkan i Sundborn, där Larsson bodde.

Efter Karins död 1928 bestämde barnen (Suzanne, Pontus, Lisbeth, Brita och Kersti) att förvara hemmet i Sundborn som det var, ett familjehem. De startade en förening: Släktföreningen som skulle förvalta och hålla kvar gården genom generationerna.

År 1997 placerades slutligen den stora målningen Midvinterblot där Larsson hade menat målningen. Efter en Larsson-utställning på Nationalmuseum och där 300 000 besökare sett målningen på Larssons utvalda plats, hade opinionen svängt.

Carl Larssons väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Carl Larsson.

Carl Larsson är representerad på Bonniers porträttsamling.

Hans gravvård återfinns på Sundborns kyrkogård nordost om Falun.

Kända målningar

Bibliografi

Carl Larsson i studion under 1890-talet
  • 1895 - De mina. Gammalt krafs av C.L.
  • 1899 - Ett hem
  • 1902 - Larssons
  • 1906 - Spadarvet. Mitt lilla lantbruk.
  • 1910 - Åt solsidan
  • 1913 - Andras barn
  • 1931 - Jag (självbiografi)

Se även

Externa länkar

Källor

Tryckta källor

  • Nordensvan, Georg: Del II:Från Karl XV till sekelslutet, Bonniers, Stockholm 1928, Ny grundligt omarbetad upplaga, Svensk konst och svenska konstnärer i 19de århundradet., sid. ss. 275-278, 341-353. ISBN 990478566X. 

Noter

  1. ↑ Per Svensson: Idyll med mera
  2. ↑ Nordensvan (1928), s. 275-276
  3. ↑ Nordensvan (1928), s. 276-277
  4. ↑ Nordensvan (1928), s. 277, 341
  5. ↑ Nordensvan (1928), s. 341-342
  6. ↑ Nordensvan (1928), s. 342-343
  7. ↑ Nordensvan (1928), s. 343-346
  8. ↑ Nordensvan (1928), s. 346
  9. ↑ Nordensvan (1928), s. 349-350
  10. ↑ Nordensvan (1928), s. 351
  11. ↑ Nordensvan (1928), s. 351-352
  12. ↑ Nordensvan (1928), s. 352-353
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Carl_Larsson"
Personliga verktyg