Slaguggla
Från Rilpedia
| ?Slaguggla Status i Sverige: Livskraftig |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Ugglor Strigiformes |
| Familj: | Äkta ugglor Strigidae |
| Släkte: | Strix |
| Art: | Slaguggla S. uralensis |
|
|
|
| §Strix uralensis Auktor: Pallas, 1771 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Slaguggla (Strix uralensis) är en medelstor nattaktiv uggla av släktet Strix, med ett 15-tal underarter i Europa och norra Asien.
Innehåll |
Utseende och läte
Slagugglan påminner till formen om en större variant av kattuggla. Den är mellan 50-59 cm lång och har ett vingspann på mellan 103-124 cm. Den vuxna honan väger 950-1150 gram, medan hanen som är mindre väger 600-850 gram. Slagugglan är ljust gråbrunbeige, det vill säga ljusare än kattugglan, har en kilformad stjärt, svarta ögon och en gul näbb. Stjärtens ovansida är jämnt tvärbandad. Undersidan är vitaktig med smala, bruna längsgående fläckar.
Både dess lockläte och varningsläte har en skorranda hundskallslikande nasal karaktär. Hanens sång består av ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följd av tre till.
Utbredning
Den är en stannfågel med en stor utbredning i Europa och norra Asien, från Sakhalin, Japan och Korea i öster till Skandinavien i väst. Den norra utbredningsgränsen går vid ungefär 65 grader nordlig latitud, och den sydliga gränsen följer ungefär taigans sydliga utbredningsområde. Det finns reliktpopulationer i bergsområden i Centraleuropa som tillhör underarten S.u.macroura. Populationen i Polen och Skandinavien tillhör underarten S.u.liturata. Nominatformen S. u. uralensis förekommer i västra Sibirien.
Förekomst i Sverige
I Sverige finns slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad.
Biotop
Den förekommer på taiga med grovstammiga träd och myrar, ofta i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den förekommer också i kanten där skogen möter jordbruksbygd. Den lilla populationen som återfinns i södra Europa häckar i bokskogar och bergsskogar.
Häckning
Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar eller sällsynt i övergivna rovfågelbon men idag oftast i specialgjorda holkar. I dagens brukade skogar är bristen på naturliga boplatser uppenbar vilket gör arten helt beroende av insatser med holkuppsättning.
Föda
Den äter främst smågnagare, groddjur och insekter men även fåglar och till och med andra ugglor.
Beteende
Slagugglan som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild upsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor.
Övrigt
Slagugglan är Hälsinglands landskapsfågel.
Källa
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
- Karell, Patrik. (2007). Short- and long-term consequences of food resources on Ural owl Strix uralensis reproduction. Doktorsavhandling. Helsingfors: Helsingfors universitet.
