Skäggmes
Från Rilpedia
?Skäggmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Tättingar Passeriformes |
Familj: | Panuridae? |
Släkte: | Panurus Koch, 1816 |
Art: | Skäggmes P. biarmicus |
|
|
§Panurus biarmicus Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
Se text |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Skäggmes (Panurus biarmicus) är en mesliknande fågel vars taxonomiska familjeförhållande är under diskussion.
Innehåll |
Utbredning och taxonomi
Den förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen främst i de tempererade delarna av Europa och Asien.[2] Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten.[3]
Taxonomi
Skäggmesens taxonomiska hemvist är omtvistad. Den förs till det egna släktet Panurus. Tidigt placerades den i familjen mesfåglar (Paridae) men fördes senare till gruppen papegojnäbbar som både behandlat som en familj, Paradoxornithidae, och enbart som ett släkte Paradoxornis inom familjen sångare (Sylviidae). ITIS placerar fortfarande arten i familjen Sylviidae[4], medan BirdLife International och IUCN för skäggmesen till familjen timalior (Timaliidae). I sjätte upplagan av The Clements Checklist of the Birds of the World som kom ut hösten 2007 föreslås skäggmesen en placering i den helt egna familjen Panuridae.[5]
Underarter
Skäggmesen delas oftast upp i tre underarter
- P. b. biarmicus inkl. occidentalis (Tschusi 1900) - förekommer i västra Europa så långt österut som till Polen, Schweiz, Albanien och Grekland men även i Transkaukasus.
- P. b. kosswigi - förekom i sydöstra Turkiet (häckade vid Amik Gölü) och är med stor sannolikhet utdöd.
- P. b. russicus - förekommer från Österrike och österut genom Europeiska Ryssland och Centralasien till nordöstra Kina.
Förekomst i Sverige
I Sverige observerades den först på 1960-talet men blev sedermera allmän vid sjön Tåkern. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige och idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som till Värmland och sällsynt ända upp till västerbotten.[6]
Utseende och läte
Den blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger och i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.
Biotop
Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker.
Beteende, föda och häckning
Den är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön, bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden.
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Panurus biarmicus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2007-01-03.
- ↑ Karta över skäggmesens utbredning från AviBase. Läst 2007-01-03.
- ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ↑ ITIS Läst 2007-01-03.
- ↑ Markus Lagerqvist (2008) Trassliga familjeförhållanden, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:36-43
- ↑ Fyndstatistik - Skäggmes, Club 300, www.club300.se, läst 2008-03-24
Källor
- AviBase
- Dansk ornitologisk forening
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Skäggmes
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).