Från Rilpedia

Robin Sanno Fåhræus, född 15 oktober 1888 i Stockholm, död 18 september 1968, var en svensk medicine professor och patolog vid Uppsala universitet. Fåhræus var upptäckaren av blodsänkans betydelse inom den medicinska diagnostiken och bedrev mångårig forskning resulterande i ett flertal artiklar om hematologi. Han räknas som en av reologins fäder.^[1] Mellan 1947-1956 var han inspektor vid Stockholms Nation i Uppsala.

Fåhræus avlade mogenhetsexamen vid Högre allmänna läroverket på Södermalm i Stockholm, vårterminen 1907 och blev inskriven vid Karolinska institutet på vårterminen 1908. Han blev medicine kandidat på hösten 1912, medicine licentiat våren 1922, medicine doktor 1922, docent i experimentell patologi vid Karolinska institutet 1923, laborator i patologisk anatomi där 1926 och professor i patologisk anatomi vid Uppsala universitet 1928. Robin Fåhræus blev prorektor vid Uppsala universitet 1952.

Fåhræus blev ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund 1928, av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1931 och av Kungliga Vetenskapsakademien 1935. Han blev hedersledamot i Göteborgs läkaresällskap vid deras 100-årsjubileum 1945 och i Sveriges läkaresällskap 1948.

Robin Fåhræus var omnämnd som kandidat till Nobelpriset i medicin.

Hans föräldrar var konstsamlaren Klas Fåhraeus och skådespelerskan Olga Björkegren, och han gifte sig 1915 med Daga Wærn, dotter till grosshandlare Peder Wærn och Sigrid Wærn, född Möller.

Bibliografi

• Blodet i läkekonstens historia. Förlag Natur & kultur, Stockholm 1924.
• Robin Fåhræus i LIBRIS : 26 poster

Källor

• Göteborgs nation i Uppsala H.T. 1942 - V.T. 1952 : Matrikel, Oscar Isacsons Boktryckeri, Göteborg 1953 s. 12
• Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 337

1. ↑ Göteborgs Läkaresällskap : en historik, Lars Öberg. Göteborgs Läkaresällskap, Göteborg 1983 s. 186