Republikanism i Sverige
Från Rilpedia
Republikanism i Sverige kallas med ett samlande namn de strävanden att göra Sverige till en republik, och således avskaffa den svenska monarkin. En stor del av argumenten för en svensk republik är faktiskt argument mot monarkin. Partipolitiskt strävar socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet efter republik,[1][2][3] men den politiska verksamheten inom området sker också utanför de traditionella partierna, exempelvis i den partipolitiskt obundna föreningen Republikanska föreningen.
Innehåll |
Historia
Den 21 januari 1793 avrättades den franske kungen Ludvig XVI och viljan att göra Frankrike till republik var stark. Båda de största partierna, jakobinerna och girondisterna var för republiken. Denna allmänna anda som rådde under franska revolutionen påverkade också Sverige, även om den runt sekelskiftet 1800 var väldigt svag. En av de första, politiskt betydelsefulla, svenskar, som ifrågasatte kungens auktoritet (utan att för den delen nämna något om en republik) var Lars Johan Hierta, som 1830 grundade Aftonbladet och där kritiserade kung Karl XIV Johan.
Nästa gång, och för första gången av betydande delar av folket, kraven på republik framfördes, var det också i samband med händelser i Europa. Under 1848 skedde en rad revolutioner och uppror runt i Europa; i Sverige var läget också oroligt och upploppen som ägde rum 18–19 mars, där runt trettio människor dödades av militär, kom att kallas marsoroligheterna. Under denna tid klistrades affischer fast på väggarna runtom i Stockholm med ordet ”Republik”. Vid det här laget var kravet på republik också ett krav på allmän och lika röstrött.
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti grundades 1889 som Socialdemokratiska Arbetare-Partiet och hade från första början kravet på republik med i programmet. När partiet kunde bilda regering 1920 avsvalnade dock kravet. Herman Lindqvist menar att detta till största del beror på partiets ordförande, Hjalmar Branting:
| ” | Visst ville [Branting], som alla andra, även ha republik, men först borde svenska folket få uttala sig i frågan, alltså kunde man vänta lite. Mötet jublade och höll med även om detta.[4] | ” |
|
— Herman Lindqvist |
||
Under senare delen av 1900-talet var Republikanska klubben den största mötesplatsen för republikaner. En av dess mest välkända medlemmar torde ha varit Vilhelm Moberg som för övrigt författare stridsskriften Därför är jag republikan, utgiven 1955. Under 1950-talet och 1960-talet var debatten stark, men under 1970-talet och 1980-talet ökade monarkin återigen i popularitet.
Republikanism i dagens Sverige
I dagens Sverige utgör Republikanska föreningen, grundad 1999, den största enskilda organsiationen som arbetar för en svensk republik. Den gamla Republikanska klubbens verksamhet avsomnade och i början av 2000-talet donerade man sina tillgångar till den nystartade föreningen.
I samband med att Sveriges kung, Carl Gustaf, genomförde statsbesök i Brunei 2004, gjorde han uttalandet, att
| ” | Varje söndag efter besöket i moskén så har han en öppen audiens där vem som helst får komma och framföra sina önskemål, och förmodligen klaga också. Så jag upplever det på så sätt som ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig. | ” |
|
— Carl XVI Gustaf, Dagens Eko (februari 2004) |
||
Detta utlöste en häftig debatt i Sverige mellan republikaner och monarkister, då kungen dels inte ska uttala sig i politiska frågor, och dels tycktes hylla en diktatur. Enligt Elisabeth Tarras-Wahlberg ångrade kungen senare vad han hade sagt och krisen tycks idag – trots att statsvetaren Olof Peterson ansåg att uttalandet skulle bli slutet för monarkin –[källa behövs] ändå ha lagt sig.
Trots att socialdemokraterna mer eller mindre har lagt ned sitt krav på en svensk republik för vänsterpartiet varje år fram en motion i riksdagen om monarkins avskaffande.[5] Den har dock hittills alltid blivit nedröstad.
Debatt kring Sveriges statsskick
Argumenten för en svensk republik har, som nämnts ovan, ofta tagit formen av argument mot monarkin. Den mest kända argumentsamlingen för republik i Sverige är antagligen Vilhelm Mobergs Därför är jag republikan, utgiven 1955, med ny efterskrift 1966. Boken handlar delvis om monarkins ursprung; som ett medel till förtryck, baserad på religiösa vidskepelser. Han nämner bland annat Otto von Friesens tes att ordet konung kommer av kona, kvinna, betydandes en kvinnas äkta make. Kvinnan som syftades på är fruktbarhetsgudinnan. En del av Mobergs argument är inte längre giltiga, på grund av förändrade omständigheter.
Moberg menade att kungamaktens auktoritet ofta har hämtats från den påstådda kopplingen mellan kungen och Gud. Moberg skrev: ”Det var ju en utmärkt idé av de maktägande att skaffa sig detta stöd hos Den Allsmäktige.”[6] Det kan noteras att på Mobergs tid användes fortfarande formuleringen ”VI Gustaf Adolf med Guds nåde” i kungliga brev. Argumentet kan ses som att kungamakten till stor del förlorar sin legitimitet om man överger tron på gudomligt bifall, vilket den absoluta majoriteten av alla svenskar i dag har gjort. Moberg skrev även att "själva vårt svenska statsskick, den ärftliga monarkin, upphäver jämlikhetsprincipen".[7] Moberg syftade på den demokratiska principen om jämlikhet; här konkret som så lika startmöjligheter i livet som möjligt. Denna jämlikhetsprincip upphävs enligt monarkikritikerna att ämbeten tillsätts på grund av börd. Vidare skrev Moberg att "I och med att en enda person upphöjes ovanför lagen upphäver vårt statsskick även det demokratiska rättssamhället."[7] Sveriges kung är fortfarande i dag immun mot rättsliga åtal.[8] Detta är enligt kritikerna en inskränkning av demokratin.
Moberg, yttermera: "I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är fria medborgare värdig."[7] Moberg menar att denna "förödmjukande" effekt är det starkaste skälet till att avskaffa monarkin, eftersom den skapar en onaturlig och odemokratisk klyfta mellan medborgarna i staten. Han skriver vidare: ”Jag har sett högt bildade människor, som i andra sammanhang har ådagalagt sin intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person”.
Haijbyaffären har förts fram som ett exempel på hur monarkin åsidosätter de rättsstatliga principerna för att skydda monarken. Se artikeln för mer information. Guadelouperäntan användes förr som ekonomiskt argument för monarkins avskaffande. Räntan utbetalades årligen till kungahuset mellan åren 1815–1983 (se artikeln för bakgrund).
Ett pragmatiskt argument mot monarkin har varit att, även om kungen officiellt saknar maktbefogenheter, så finns alltid risken att han påverkar politiken i högre grad än vanliga medborgare har möjlighet till. Faran finns också att kungen helt och hållet griper makten. Man brukar som stöd för denna farhåga peka på kung Gustaf V:s agerande under andra världskriget, där han med hot om abdikation påverkade regeringens beslut om att låta tyska militära trupper passera genom Sverige.
August Strindberg skrev om monarkin att den "demoraliserar överallt där den finns".[9]
Monarkins försvarare har genom tiderna också haft en del argument där det kanske mest inflytelserika har varit att den svenske monarken är en väl fungerande representant för Sverige, och eftersom han inte har någon politisk makt är han alltid mindre kontroversiell i utlandet.
Externa länkar
- Republik.nu – en partipolitiskt obunden webbplats som debatterar för republik.
- Republikanska Föreningens webbplats
- De politiska partiernas åsikter om monarki – sammanställd av privatperson
- Monarkistiska argument – argument för monarkin och bemötande av republikanska argument
- www.rojf.se — Rojalistiska föreningens webbplats
- Res Publica: Sverige
Referenser
- Artikeln Monarkin Sverige – mot alla odds, i Nationalencyklopedins Internettjänst
- Moberg, Vilhelm, Därför är jag republikan (1955)
Noter
- ↑ Socialdemokraternas partiprogram, antaget 2001, s. 11
- ↑ Vänsterpartiets partiprogram, antaget 2004, s. 6
- ↑ Miljöpartiets motion från 2003-10-05, Avskaffa monarkin
- ↑ Citatet hämtat från Nationalencyklopedins artikel
- ↑ Vänsterpartiets motion 2006/07:K287, Monarkins avskaffande
- ↑ Moberg (1955), s. 14
- ↑ 7,0 7,1 7,2 Moberg (1955), s. 22-23
- ↑ Kapitel fem i regeringsformen, sjunde paragrafen.
- ↑ Citatet hämtat från ett brev till Strindbergs bror Axel. Strindberg skrev även att ”där monarkin går in går vettet ut”.
