Marsoroligheterna
Från Rilpedia
Marsoroligheterna var namnet de händelser som utspelade sig i flera länder efter Februarirevolutionen 1848 i Frankrike.
Innehåll |
Danmark
Sedan 1830-talet hade det uppkommit en rörelse bland den tyskspråkiga befolkningen i Schleswig-Holstein att området skulle få en egen författning. Den 18 mars 1848 krävde de tyskspråkiga att även Schleswig skulle bli med i Tyska förbundet (Holstein var redan med). I Danmark ville de nationalliberala införliva Schleswig i kungariket. Den 21 mars samlades en demonstration vid slottet som krävde Schleswigs införlivande. Två dagar senare utnämnde kung Fredrik VII en ny regering och förklarade att enväldet var slut. Samma dag bildade de tyskspråkiga i Schleswig-Holstein en egen regering med säte i Kiel. Upproret blev inledningen på Schleswig-holsteinska kriget.
Sverige
Den 2 mars 1848 fick Stockholm de första nyheterna om den franska februarirevolutionen.
På morgonen lördagen den 18 mars hittade polisen på olika ställen i staden proklamationer och dokument som vände sig emot myndigheterna, krävde reformer och valrätt. På eftermiddagen hade det ordnats en bankett i De la Croix's stora sal vid Brunkebergstorg och utanför på torget samlades efterhand en folkmassa. Den uppretade folkmassan krossade fönster och hotade att ta sig in i huset. Med hjälp av militär kunde överståthållare Sprengtporten rensa gatan och arrestera vissa, trots att folkmassan svarade med stenkastning.
På kvällen hade en folkmassa samlats mellan slottet och Storkyrkan och kung Oscar I red ut för att tala till folkmassan och ta del av deras klagomål. Därefter gav kungen order att de som hade arresterats skulle frisläppas. Sedan kungen lämnat platsen hade folkmassan rört sig vidare och på Gustav Adolfs torg, på Drottninggatan och på Blasieholmen började vissa kasta sten på fönster, bland annat hos prästståndets ledare ärkebiskop Wingård.
Följande dag fortsatte oroligheterna, människor samlades och butiker plundrades. Kungen beslöt sig då för att ingripa med kraft. När människor på kvällen samlades vid Storkyrkobrinken och inte följde befallningen att skingras ryckte en kavalleritrupp fram. Truppen möttes med stenkastning och kunde inte göra en kavallerichock mot folkmassan som var tänkt. Kungen gav då order om att ge eld och många blev dödade eller sårade. Storkyrkobrinken och Rådhustorget tömdes på folk. Vid dåvarande Norra Smedjegatan (senare platsen för Gallerian) stormades en barrikad av en gardespluton.
Hos stadens borgerskap bildades beväpnade skyddskårer som fungerade som ordningsvakter men måndagen blev lugn. På tisdagen anlände enheter ur armén för att finnas till hands om oroligheterna skulle blossa upp igen.[1]
Ungern
I Ungern tvingades den kejserlige guvernören att avgå den 15 mars efter stora demonstrationer i Buda och Pest. Upplopp i andra delar av landet gjorde att ungerska reformvänner kunde utropa Ungerns autonomi inom ramen för det habsburgska riket. Ny guvernör blev Lajos Kossuth och premiärminister blev Lajos Batthyány. Snabbt kunde man sjösätta en rad reformer, Marslagarna, som gjorde Ungern till ett autonomt kungarike med den habsburgske kejsaren som kung.
Fotnoter
- ↑ Alma Söderhjelm och Carl-Fredrik Palmstierna: Oscar I, Bonniers, Stockholm 1944, sid. 328-330.