Ransbysätern
Från Rilpedia
Ransbysätern är en säter i norra Värmland som brukades i tusen år som sommarbetesplats för boskap innan den i början på 1900-talet användes allt mindre för att i slutet på 30-talet helt tas ur bruk.[1]. Bestämning av Ransbysäterns ålder har föregåtts av en omfattande forskning. De metoder som använts är ortnamsstudier, inventering, kartering[2], arkeologiska utgrävningar och vegetationshistorisk analys som visar att man brukat området för återkommande bete/slåtter redan under senare delen av vikingatiden fram till modern tid i mer utvecklade former.[3] Ännu vet vi inte om människorna under den inledande extensiva fasen utnyttjade någon form av bosättning på sätern.
Avståndet mellan Ransby nere i Klarälvsdalen och sätern är cirka 5 km om man följer sätervägen som efter cirka 1 km sammanfaller med Nordvärmlandsleden. Sätern ligger på 450 m ö.h. Stigningen är 300 m. Karta från 1800-talets mitt, med husmarkeringar från tiden kring laga skifte, visar 18 brukare och 25 byggnader. Enligt den historiskt-etnologiska forskningen nådde det värmländska säterbruket sin höjdpunkt under 1800-talets senare del, vilket ersätts av en kontinuerlig nedläggning under 1900-talet.
Runt sekelskiftet bestod sätern av cirka 6 säterstugor med tillhörande fähus, lador, mjölkbodar och andra uthus.[4] När den togs ur bruk fanns endast en stuga kvar. Några hade flyttats och blivit sommarstugor, andra hade förfallit och ruttnat ner.
Innehåll |
En vilande säter (från 1930talet - 1996).
Taigans västligaste utlöpare bäddar varsamt ner vallarna under den vyssande granen. Ransbysätern sjunker välförtjänt in i drömmarnas rike. Ostörd skall den vila i decennier. Några frön, i myllan mellan stenarna, av Svedjenävan bidar den tid som komma skall…
Fornminnesinventering.
När Riksantikvarieämbetet gör en fornminnesinventering i Torsby kommun 1990, vaknar intresset för regionens äldre historia. Inventeringen visade att Torsby tillhör landets fornlämningstätaste kommuner. I den nordligaste delen, Dalby socken, Södra- och Norra Finnskoga socknar finns rikligt med produktionslämningar som: fångstgropar för älg, järnframställningsplatser, kolningsgropar och övergivna sätrar på gårdarnas utmarker. Förutom fångstgropar från sten-, brons- och järnålder visade dessa undersökningar att man även producerat järn under förhistorisk tid (senast under 400-talet).
Forskningsprojekt.
I förstudier 1995-1996 till forskningsprojektet Bebyggelse, säterdrift och landskap valdes 4 sätrar ut som forskningsobjekt i Dalby socken, däribland Ransbysätern där man tog pollenprover för vegetationshistoriska studier. Vid kartering påträffades 51 husgrunder spridda över hela säterområdet. Tolv av dessa husgrunder har förmodligen varit bostadshus, eftersom de har rester efter eldstäder. Ett bostadshus och elva uthus bedömdes vara av ålderdomlig karaktär. Röjningsrösen återfanns i fem skilda områden, vilka bedömdes ha utgjort vallar. Den vegetationshistoriska analysen avslöjade att man hade använt området för återkommande bete/slåtter redan under vikingatiden (sent 900-tal).
Återuppbyggnaden.
1994 köpte Utmarksmuseet i norra Värmland 15 hektar av Ransbysätern som tidigare tillhört Ransby hemmansägare.
Svedjebruk.
På sätermarken hade snabbväxande gran tagit fart. Skogen stod tät. Trots sin ringa ålder hade granskogen vuxit till grova dimensioner, markens sluttning mot sydväst och den rika myllan mellan stenarna gör att växtbetingelserna är goda. Åtta hektar avverkades, timmer och massaved togs tillvara, några stående träd sparades för fåglar, skalbaggar och andra småkryp. Marken som var täckt av ris med toppar och grenar svedjades våren 1996. På olika provytor såddes finnråg eller midsommarråg som den också kallas. Ett par månader efter svedjandet gick Björn Ehrenroth, Skogsstyrelsen, kunnig på skalbaggar och blommor, genom området och examinerade växter. Här fanns Svedjenävan en klibbig växt med blåvioletta blommor. Som namnet visar växer den helst på bränd mark, som därtill skall vara näringsrik. Fröna gror efter upphettning till 50 grader C. De kan ligga livsdugliga under markytan i minst 130 år för att sedan efter en brand komma upp till ytan och ge nya plantor. Andra växter som hittades var stagg, ett gräs som kallas finnskägg i norra Värmland. Lungmossa, vanlig på bränd mossa och nyttig mot lungsjukdomar. Teveronika en gammal ört. Tillsammans med hallonriset kommer eldmärke, enmörk, rallarros, mjölkört som en av de första blommorna på ett hygge. Bland de djur som anländer först efter en svedja är den sotsvarta praktbaggen, en skalbagge, sedan kommer hackspetten och sorken, vilka följs av rovfåglar som hök och ugglor.
Byggnader och säterbruk
Målet var att iordningställa sätern som turistmål. Delar av säterbruket på en levande säter skulle bevaras och vara en naturligdel av besökarnas upplevelse. Till exempel djurhållning, getter, fjällkor och även hästar. Osttillverkning och nytimrade byggnader utifrån uppmätningar av äldre byggnader.
Mycket enkel standard; ej el, vedeldning, vatten från källa, torrdass, friluftsdusch. Under åren har flera stugor timrats upp med förebilder från olika sätrar i norra Värmland. Några stugor hyrs ut för boende, se STF nedan! Fjällkor med kalvar samt ett flertal getter och hästar är inlånade med syfte att skapa ett normalt betestryck för att ge besökaren en naturlig bild av den gamla sätern. Sommartid finns servering av enklare skogsmat med kaffe och saft. Under årens lopp har säterns kolmila lagt ut sina rökslingor över bergen. Kol som sedan sålts i närliggande butiker.
Svenska turistföreningen. (STF).
2007 blev sätern vandrarhem. Information om vandrarhemmet finns på STF Vandrarhem Ransbysätern.
Utmarksmusiken
Eftersommaren kommer med skördefest kallad Utmarksmusiken med artister från det angränsande Dalarna och Norge. Även spelmän långt ifrån har medverkat som: Östblocket från Malmö, Stefan Sundström, Stockholm och Olga Alexandrova från Sibirien. Under alla år har Wille Toors den legendariske fiolspelmannen från Malung deltagit.. År 2009 är det tolfte året i rad som musiken hörs mellan bergen. Bupigan, säterjäntan, hennes lulande ekar bland bergen och boskapen drar sig sakta hem mot fähusen. Eldar som tänds när skymningen djupnar, skapar mystik på den tusenåriga sätervallen.
Ransbysätern i litteraturen.
Värmlands museums årsbok Värmland förr och nu 2001, Säterkultur i värmland. Lilja mi Lilja mi ko.
Sätrar i Dalby, Torleif Styffe - Herbert Styffe, Montana Förlag, 1989.
Klarälvsbygd i bild och minne, Elna Westén, Dalaförlaget, Malung, 1981. (Se extern länk nedan!)
Pilgrim 1498, Gunnar Svensson, Heidruns Förlag, 2007.
Livet, ett spektakel, Novellsamling. Gunnar Svensson. Berättelsen Nordvärmland i världen, sid 153.
Värmland Bygden, skogen, vattnen. Björn Gidstam, Bokförlaget Prisma, 2005.
Månskensvargen, Elvira Birgitta Holm, Bonnier Carlsen, 2009.[5]
Vallarelåt av Gustav Fröding
Vallarelåt är en dikt med djupa rötter i den Värmländska säterkulturen. Lilja - mi Lilja - mi Ko är en versrad som kanske är mer känd än diktens namn.
Externa länkar
Kulturkoppra: Klarälvsbygd i bild och minne
Källor
Fotnoter
- ↑ Svensson, Eva: "Människor i utmark.", sidan 124. Institutionen för medeltidsarkeologi, Lunds universitet, 1998
- ↑ Kartering innebär att man noggrant avsöker ett område och överför de olika spåren på en karta.
- ↑ Susanne Pettersson, Eva Svensson: Rapport från ett forskningsprojekt, sid 62 i Värmlands museums årsbok Värmland Förr och Nu 2001, Säterkultur i Värmland
- ↑ Torleif Styffe - Herbert Styffe: "Sätrar i Dalby.", sidan 56. Montana Förlag, 1989
- ↑ Medeltidsroman med handlingen delvis förlagd till Ravnbysätern, dagens Ransbysätern.
