Premonstratensorden
Från Rilpedia
Premonstratensorden är en romersk-katolsk orden för regulära kaniker, stiftad 1121 av Norbert av Xanten, ärkebiskop i Magdeburg.
Det första klostret anlades i närheten av staden Laon i Frankrike och kallades Prémontré (lat. præmonstratum, d.v.s. "förutsägelse"). Även en kvinnlig gren stiftades.
Då orden hastigt vann stor utbredning, indelades den i provinser, kallade cirkarier, var och en med en föreståndare, som benämndes cirkator. Abboten i Prémontré utövade högsta uppsikten över alla till orden hörande kloster.
Den blev en av medeltidens mest betydande och under sin glanstid förfogade orden över 30 cirkarier. Från 1200-talet förvärldsligades den och fick allt mindre betydelse. Orden upplöstes sedan genom franska revolutionen.
Kloster som tillhörde premonstratensorden fanns i Lund, Vä (senare Bäckaskog), Östra Tommarp, och Övedskloster i Skåne, vilka alla under medeltiden tillhörde Danmark, där främst Børglums kloster var ett viktigt premonstratenskloster. Ett kloster, Dragsmarks kloster, var beläget vid den bohuslänska kusten.
På ett generalkapitel i Wien 1883 kunde orden åter konstituera sig. 1913 hade den 5 cirkarier, mest i Österrike, Belgien och Nederländerna.
Ordensdräkten är vit.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).