Pongo och de 101 dalmatinerna

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Pongo och de 101 Dalmatinerna
Originaltitel 101 Dalmatians
Genre Animerad film, drama, komedi, äventyr
Produktionsland London
Premiär 1961
Regissör Clyde Geronimi, Hamilton Luske, Wolfgang Reitherman
Producent Walt Disney
Manus Bill Peet
Originalmusik George Bruns, Mel Leven
Produktionsbolag Walt Disney Productions
Speltid 76 minuter
Språk Engelska
Nyinspelningar 101 dalmatiner

Pongo och de 101 dalmatinerna, animerad långfilm från 1961, producerad av Walt Disney Productions och baserad på Dodie Smiths bok The Hundred and One Dalmatians från 1956. I Finland visades filmen 1961 med det svenska namnet 100 hundar och 1 husse.

Innehåll

Handling

Roger arbetar som kompositör och lever som ungkarl i London med sin dalmatiner Pongo. Pongo tycker att hans husse ska skaffa sällskap och får en idé. Han ska fixa ihop Roger med Anita, som också lever ensam med en dalmatiner, Perdita. De fyra flyttar in i ett radhus, och anställer hushållerskan Nanny. Hemma hos Roger och Anita är lyckan total - deras dalmatiner Pongo och Perdita har fått en kull med hela 15 gulliga små valpar.


Nyheten om valpkullen når även Anitas forna klasskamrat, Cruella de Vil, som älskar fläckiga pälsar, och därför kommer hem till Roger och Anita och vill köpa valparna. Roger och Anita vägrar, med följd att Cruella ilsket rusar ut igen, med ord om att de kommer att få ångra sitt beslut. Roger och Anita vill inte direkt tro på Cruella de Vil. En dag är valpkullen helt plötsligt bortrövade! Inte nog med det, varenda dalmatinervalp i hela London är spårlöst försvunnen. Vem kan ha tagit dem - och varför?

Röster

Roll Originalröst Svensk originalröst (1961) Svensk omdubb (1995)
Pongo Rod Taylor Hans Lindgren Anders Öjebo
Perdita Cate Bauer Birgitta Alm Jasmine Wigartz
Cruella De Vill Betty Lou Gerson Gaby Stenberg Mona Seilitz
Roger Ben Wright Per Myrberg Ulf Källvik
Anita Lisa Davis Kristina Adolphsson Monica Forsberg
Hjalle Frederick Worlock Rune Halvarsson Michael Börstell
Jeppe J. Pat O'Malley Nils Hallberg Hasse Andersson
Nanny Martha Wentworth Sif Ruud Birgitta Fernström
Översten J. Pat O'Malley Olof Thunberg Bo Maniette
Sergeant Rapp David Frankhamm Stig Grybe Ulf P. Johansson
Tuff Mickey Maga Viktoria Börstell
Mulle Barbara Beaird Calle Börstell
Lucky Mimi Gibson Jessika Andersson
Kapten Thurl Ravenscroft Sven Holmberg Bo Maniette
Trofast Tudor Owen Gösta Prüzelius Ingemar Carlehed
Danny George Pelling Gunnar Uddén

Animatörer

Chefsanimatörer

Karaktärsanimatörer

Bakgrunder och layout

Övriga medverkande (i urval)

Nyrelease på DVD

Filmen skulle ha släppts i USA i form av Platinum Edition redan i mars 2007 men ersattes i sent skede istället av Peter Pan. Istället lades releasen fram till oktober 2007 men ersattes i ett tidigt skede av Djungelboken. I mars 2008 släpptes filmen äntligen. I Sverige finns den tillgänglig att köpa sedan den 12 mars 2008.

Remake

1996 gjordes en remake av Disney, en spelfilm "101 dalmatiner".

Svenska premiärer

  • 26 december 1961 - Svensk biopremiär
  • julen 1970 - Nypremiär
  • 10 april 1987 - Nypremiär (under titeln: Pongo och valptjuvarna)
  • 17 mars 1995 - Nypremiär (ny dubbning)
  • 13 mars 1996 - Köpvideopremiär
  • 31 mars 2000 - Dvd-premiär
  • 12 mars 2008 - Ny utgåva på DVD


Vid biopremiären censurerades filmen så att den blev barntillåten; den visades oklippt första gången i Sverige i samband med nydubbningen 1995.

Kritik

Hundarna är så söta som de kan vara, och barnen, särskilt de yngre, borde älska dem, om - om de klarar av en kvinnlig skurk som får häxan i Snövit att te sig som Pollyanna. /.../ Medan filmen rör sig mot ett galet, melodramatiskt jaktklimax stannar den kvar i en typisk Disney-ram av varm familjekärlek, människa och hund. /.../ En av de mest tilldragande sakerna av allt är öppningen, mötet mellan det snälla unga London-paret och smekmånadskänslan över deras "fattiga men glada" kärleksnäste med Pongo, hans maka och deras söta, prickiga valpar. /.../ Den mest originella scenen är dock ren, icke-häpnandsväckande Disney - när Pongo och hans maka skäller ut en SOS-kod om nyheter om deras stulna valpar, som ekar från London till hedarna /.../ Även med en kvinnlig Lucifer fast besluten [att få tag på] deras pälsar är de där dalmatinerna en vänlig kull värda att känna.

Howard Thompson, New York Times, 11 februari 1961, recension av Pongo och de 101 dalmatinerna


Det här är inte en av de stora Disneyklassikerna - den är inte i samma liga som Snövit eller Pinocchio - men den är hjälpligt rolig och kommer att underhålla sin familjemålgrupp. /.../ Vid tiden då filmen gjordes var den fulla animationens gyllene dagar redan över. Det var helt enkelt för dyrt att animera varje ruta för hand, som Disney gjorde under tidigare år, och datorhjälp låg fortfarande i framtiden. I en film som Pongo kan man se vissa kompromisser, som att förgrundskaraktärerna är helt animerade medan bakgrunden är statiskt och ibland ser endimensionell ut. Den starka sidan ligger i rörelserna; djurkaraktärerna har en trevlig tredimensionell verklighet runt sig, som i en scen där en valp kryper under ett täcke och stoppar om sig själv. /.../ Om det är en sak som är i absolut toppklass med filmen, är det Cruella /.../ som åstadkommer nästan överdrivna effekter med sina plötsliga entréer och utgångar, följt av moln av gul cigarettrök. Hon är i en liga med den elaka styvmodern och de andra stora kvinnliga Disney-skurkarna, men resten av filmen är av vanlig standard.

Roger Ebert, Chicago Sun Times, 12 juli 1991, recension av Pongo och de 101 dalmatinerna

Se även

Externa länkar



Personliga verktyg