Polycystiskt ovariesyndrom

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Polycystiskt ovariesyndrom
Klassifikation och externa resurser

Polycystiskt ovarium på en ultraljudsbild
ICD-10	E28.2
ICD-9	256.4
OMIM	184700

Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS),tidigare kallat Stein-Leventhals syndrom, är en hormonell rubbning som kan förekomma hos kvinnor. Mellan fem och tio procent av alla kvinnor i fertil ålder beräknas lida av PCOS. Sjukdomen är troligen genetiskt betingad med multifaktoriell etiologi.

Förkortningen PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen äggstockar med många cystor. Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). Vid ultraljudsundersökning kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken.

Enligt de sk. Rotterdam-kriterierna har kvinnor med minst 2 av följande 3 fynd PCO-syndrom (PCOS): 1) äggstockar av PCO-typ, 2) kronisk anovulation (uteblivna ägglossningar uttryckt som oregelbundna eller uteblivna menstruationer), och 3) hyperandrogenism (förhöjda nivår i blodprov av manliga hormon eller ökad hårväxt i ansiktet)^[1] Hyperandrogenism fastställs med blodprov. Kvinnor med PCOS har ofta en ökad produktion av de manliga könshormonen testosteron och androstenedion. Uteblivna ägglossningar faställs med blodprov eller med urinprov (LH-test). Övriga symptom eller fynd som kan uppträda vid PCOS:

Symptom

• Oregelbunden, ibland riklig och långvarig mens. Hos några kvinnor utebliver menstruation helt.
• Infertilitet till följd av utebliven ägglossning och övervikt
• Ökad tendens till acne i vuxen ålder
• Ökad behåring av manlig typ, dvs i ansiktet, på brösten och i medellinjen på buken (sk hirsutism)
• På längre sikt ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt typ 2-diabetes
• Övervikt med framför allt bålfetma bland ca 50% av kvinnorna

Behandling

Behandlingen är symptomatisk. Hos kvinnor utan barnönskemål kan menstruationsstörningarna behandlas med p-piller eller med gulkroppshormon (gestagener) i perioder. P-piller och gestagener minskar sannolikt risken för cellförändringar i livmoderslemhinnan. Övervikt behandlas som all annan övervikt med livsstilsändring och motionsidrott. En del menar att en uttalad kolydratfattig och ketogen diet förbättrar symptomen på PCO, och det finns mindre studier på detta som visat lovande resultat. ^[2] Efter viktnedgång kan menstruationscykeln normaliseras bland överviktiga kvinnor med PCOS. Sannolikt minskar även riskerna (se ovanför) med PCOS genom viktnedgång.

Infertilitet

För kvinnor med PCOS som vill bli gravida kan olika metoder användas. I första hand förskrivas Pergotime (verksamt ämne: klomifen). Pergotime förmår hypofysen att producera mer FSH (follikelstimulerande hormon). FSH i sin tur stimulerar utmognaden av äggblåsor i äggstockarna. Detta kan medföra ägglossning. Behandlingen bör övervakas med blodprov och ev. ultraljud för att man ska se om ägglossning verkligen inträffar, samt för att kontrollera om antalet mogna äggblåsor är acceptabelt. Pergotime ökar risken för flerbörd något. I flera studier har man kombinerad Pergotime med metformin för att öka chansen till ägglossning, men nyare undersökningar har visat att metformin inte har någon plats i behandling av ägglossningsstörningar ^[3]. Om behandling med Pergotime inte åstadkommer ägglossning, övergår man till att stimulera med FSH-injektioner. FSH injiceras dagligen under huden av kvinnan själva. Sådan behandling kräver noggrann styrning och övervakning med ultraljud av specialist för att förhindra överstimulering och flerlingsgraviditet.

Insulinresistens

Många med PCOS har nedsatt insulinkänslighet och därmed ökad risk att utveckla typ 2 diabetes. Metformin ökar insulinkänsligheten vilket i sin tur kan medföra minskad produktion av manliga hormon samt minska risken att utveckla typ-2 diabetes. Metformin hävdas minska sötsuget. Med metformin kan en viss viktminskning ske, men läkemedlet är inget bantningsmedel.

Hirsutism

Generande hårväxt behandlas med antiandrogener (spironolakton, cyproteronacetat, flutamid), eventuellt med tillägg av p-piller. Effekten av antiandrogenerna är på hudnivå, medan p-piller minskar androgenproduktionen i äggstockarna samt medför ökad produktion av "sexual-hormone-binding globulin" (SHBG). SHBG binder och inaktiverar androgenerna. Läkemedlens effekt syns knappast före efter minst 6 månaders behandling. Snabbare effekt kan uppnås genom samtidig laser-behandling av ansiktshår och vaxning av kroppshår. Det kan gå att, efter remiss till hudkliniken, få ekonomiskt bidrag till laserbehandling från det landsting där man bor om hårväxten är förorsakad av ökad produktion av manliga hormon.

Se även

• Hirsutism
• Infertilitet

Referenser

1. ↑ The Rotterdam ESHRE/ASRM-Sponsored PCOS consensus workshop group (2004). "Revised 2003 consensus on diagnostic criteria and long-term health risks related to polycystic ovary syndrome (PCOS)". Hum. Reprod. 19 (1): 41-47. PMID 14688154. 
2. ↑ Nutrition & Metabolism 2005, 2:35 The effects of a low-carbohydrate, ketogenic diet on the polycystic ovary syndrome: A pilot study
3. ↑ Thessaloniki ESHRE/ASRM-Sponsored PCOS Consensus Workshop Group. (2008). "Consensus on infertility treatment related to polycystic ovary syndrome". Fertil. Steril. 89 (3): 505-522. PMID 18243179. 

Länkar

• Patientföreningen för PCO och PCO-S
• Information om Pergotime
• Information om Metformin