Från Rilpedia

Det här är en artikel om författaren Peter Nilson. För artiklar om andra personer med samma namn, se Peter Nilsson.

Nils Peter Herman Nilson, född 17 oktober 1937 i Näsby, Jönköpings län, död 8 mars 1998 i Skärplinge, Uppsala län, var en svensk astronom, skribent och författare av både populärvetenskap och skönlitteratur.

Innehåll 1 Uppväxt och studieår 2 Författarskap 3 Bibliografi 4 Priser och utmärkelser 5 Externa länkar

Uppväxt och studieår

Peter Nilson föddes i en småländsk by och var under tidiga tonåren lantbrukare, men vetenskapen med dess storheter så som Darwin och Einstein gjorde intryck på honom, vilket resulterade i att han läste in både realskola och gymnasium via korrespondens. I början av 1960-talet började Nilson studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi.

Nilson tog 1962 kandidatexamen och 1967 licentiatexamen. 1964 började han arbeta på Uppsala astronomiska observatorium. 1965-1971 var han där amanuens och 1971-1977 forskarassistent. 1974 blev Nilson fil.dr och docent i astronomi. I sin doktorsavhandling föreslog han en ny katalogisering av vintergatssystemen. Tre år senare lämnade han observatoriet för att bli författare.

Författarskap

Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom naturvetenskap, vetenskapshistoria och science fiction-betonad skönlitteratur. Som skönlitterär författare fick han sitt genombrott med romanen Arken (1982). Denna roman är en slags skapelseberättelse, där huvudpersonen i tidernas begynnelse påbörjar en resa i Arken. Arken förvandlas så småningom till en rymdraket som fortsätter in i framtiden. Det är en resa från jordens uppkomst till universums död.

Flera av Peter Nilsons böcker är skrivna i så kallad magisk realism, det vill säga att det i den i grunden realistiska berättelsen förekommer magiska inslag. Nilson var medarbetare i radioprogrammet Svar idag där han besvarade radiolyssnarnas frågor om astronomi. Under sina sista år var han också återkommande krönikör i tidningen Metro.

Nilsons sista bok som utgavs under hans levnad, Den gamla byn, vände perspektivet och är en skildring av Nilsons hemby Möcklehult i Hjälmseryds socken, och dess historia. I det extremt lokala ser Nilson det allmänmänskliga, de anonyma människor som stiger fram ur en småländsk bys historia är mer typiska för det stora antalet människor än de få kungar och härskare som historien annars koncenterar sig på.

1972-1977 var Nilson ledamot av Svenska nationalkommittén för astronomi. 1973 blev han ledamot av Internationella Astronomiska Unionen.

Peter Nilson valdes 1993 in i Kungliga Vetenskapsakademien och var vid sin bortgång även ledamot i Smålands akademi.

Bibliografi

• Lysande stjärnor (1970)
• Uppsala General Catalogue of Galaxies (1973)
• Upptäckten av universum (1975)
• Himlavalvets sällsamheter (1977)
• Trollkarlen (1979)
• Främmande världar (1980)
• Arken (1982)
• Mitt i labyrinten (1983)
• Guldspiken (1985)
• Avgrundsbok (1987)
• Äventyret (1989)
• Messias med träbenet (1990)
• Stjärnvägar (1991)
• Rymdljus (1992)
• Solvindar (1993)
• Hem till jorden (1994)
• Rymdväktaren (1995)
• Nyaga (1996)
• Den gamla byn (1997). Illustrerad av Björn Gidstam
• Ljuden från kosmos (2000, Postum)

Priser och utmärkelser

• Svenska Dagbladets litteraturpris 1985
• Lundequistska bokhandelns litteraturpris 1985
• Harry Martinson-priset 1986
• Övralidspriset 1992
• Natur och Kulturs kulturpris 1993

Externa länkar

• Peter Nilson hos Projekt Runeberg
• Peter Nilson Peter Nilsons egen hemsida