Paul Petter Waldenström
Från Rilpedia
Paul Peter Waldenström, född 20 juli 1838 i Luleå, död klockan 21.30 den 14 juli 1917 i sitt hem i missionsskolan på Lidingö, fil.dr., lektor i Gävle, en tid präst i Svenska kyrkan, därefter ledare för Svenska missionsförbundet
Fadern var provinsialläkare. 1855 kom Paul Peter till Uppsala och blev två år senare student där. Han gifte sig med Matilda Fredrika Teodora Hallgren (f.1848 i Låssa, Uppsala län). De hade 1890 sex barn.[1] Studierna blev framgångsrika och 1863 promoverades han till fil.dr. Han prästvigdes 1864 och blev då läroverksadjunkt i Växjö, 1864 lektor vid Umeå läroverk och tio år senare i Gävle.
1857 genomgick han en religiös kris och anslöt sig till den nyevangeliska riktningen. Vid Carl Olof Rosenius död 1868 blev han redaktör för Pietisten och kom genom att skriva där att utöva stort inflytande. Han utvecklade där 1872 den subjektiva försoningsläran och kom då i konflikt med kyrkans objektiva försoningslära. 1876 avskedades han som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens provinsombud efter att ha firat ett enskilt nattvardsfirande i Uppsala. Detta ledde till att han 1882 tog avsked från prästämbetet. Tillsammans med E.J. Ekman grundade han 1878 Svenska Missionsförbundet (SMF), som från och med 2003 heter Svenska Missionskyrkan. Ända från början stod Waldenström som en av dess främsta ledare. 1904 pensionerades han från sin lektorstjänst i Gävle, och blev, först som ordförande och sedan som missionsföreståndare, Svenska Missionsförbundets egentlige ledare. Han var också en tid föreståndare för dess pastorsseminarium på Lidingö, där han avled.
Åren 1884-1905 tillhörde Waldenström andra kammaren, invald i Gävle stads valkrets, och var medlem av konstitutionsutskottet, lagutskottet samt ett flertal kommittéer. Han var även lekmannaombud vid kyrkomötena 1868 och 1905.[2] Waldenström gav ut ett stort antal mycket spridda och flitigt lästa uppbyggelseböcker. Hans författarverksamhet började i veckotidskriften Stadsmissionären 1862. Detta år publicerade han där ett tjugotal andliga sånger och utgav sin allegoriska skrift Brukspatron Adamsson.
P. P. Waldenström jordfästes under stora högtidligheter den 20 juli 1917 av sin forna kollega rektor Mosesson, som förrättade den första "lekmannajordfästningen", vilket dock direkt efter åtföljdes av en traditionell jordfästning.[2]
Externa länkar
Källor och noter
- ↑ Sveriges befolkning 1890, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
- ↑ 2,0 2,1 Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3 s.432-433
|
||||||||
