Från Rilpedia

Max Ernst, född 2 april 1891 i Brühl, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, död 1 april 1976 i Paris, Frankrike, var en tysk målare, grafiker och skulptör inom dadaism och surrealism.

Ernst studerade först filosofi i Bonn, innan han som helt oskolad konstnär besökte Paris 1913 och lärde känna August Macke, Robert Delaunay och av större betydelse - Apollinaire och Jean Arp.

Efter första världskriget grundade Ernst 1919 en dadagrupp i Köln. Vid det laget hade han sett verk av de Chirico, Klee, Picasso och dadaisterna i Zürich, och sammanfogade i sina målningar upphittade föremål (träbitar, tapeter m.m.) med målade föremål till en fantastisk drömvärld, vars oroande tvetydighet underströks av titlarna - Den lilla tårkörteln som säger tick-tack (1920) och Två barn hotade av en näktergal (1924).

Ernsts enmansutställning i Paris 1920 höjdes till skyarna av surrealisterna. Han uppfann "frottaget" - ett parallellt fenomen till André Bretons automatiska skrift och Paul Éluards försök att avskaffa konstnärens aktiva deltagande i ett konstverks tillblivelse.

De målningar och skulpturer som gör att Ernst idag betraktas som en av de mest inflytelserika konstnärerna inom den internationella surrealismen får sitt uttryck antingen från en irrationell sammanställning av föremål, till exempel Om detta skall människorna aldrig få veta (1923) eller från mer fantasifulla mardrömsimprovisationer med organiska former, Horden (1927). Ernst tillbringade krigsåren i USA och slog sig sedan ned i Frankrike. 1961 publicerade han An Informal Life of Max Ernst.

Max Ernst vilar på Père-Lachaise i Paris.