Pablo Picasso

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Pablo Picasso 1962

Pablo Picasso, född 25 oktober 1881 i Málaga, Andalusien i Spanien, död 8 april 1973 i Mougins, Provence, Frankrike var en spansk konstnär, målare, grafiker, skulptör och poet. Hans fullständiga namn var Pablo (eller Pablito) Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

Pablo Picasso är med all sannolikhet den mest berömda och dominerande gestalten i 1900-talets måleri tillsammans med Matisse. Han utvecklade tillsammans med Georges Braque en egen stil, kubismen.

Innehåll

Den unge konstnären

Pablo Picasso föddes i Málaga, Andalusien, i ett hus vid Plaza de la Merced. Han var son till José Ruiz y Blasco, målare och konstprofessor, och María Picasso y López. Födseln var mycket dramatisk. Barnmorskan trodde att Pablo var dödfödd och ägnade sig istället åt modern. Det var farbrodern och läkaren Don Salvador som räddade livet på den unge Pablo Picasso. Hans fullständiga namn var Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

Av sin far som var bildlärare lärde sig Picasso grunderna, som figurteckning och målning med olja. Han gav från tidig ungdom prov på en brådmogen, konstnärlig skicklighet. Hans första kända oljemålning Picador målades 1889[1]. Vid tio års ålder började Pablo signera sina målningar med sin mors flicknamn; Picasso.

Han bedrev större delen av sina studier i Barcelona, där han bodde 1895-1904. Han studerade vid ett flertal konstskolor, ofta de där hans far arbetade. Den sista skolan Picasso gick på var San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid. Men där var han mindre än ett år och tog ingen examen.

Picassos tidigaste verk, som Porträtt av Coquiot (1901), återspeglar en påverkan från jugendstilen och det postimpressionistiska måleriet, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och från sina besök i Paris. Målningarna från 1901-1904, "den blå perioden", har i huvudsak fattiga och lidande människor som motiv, till exempel Den gamle gitarristen (1903). Den återhållsamma färgen och de förenklade formerna bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos.

1904 bosatte sig Picasso i Paris och började träffa konstnärer och författare, däribland Apollinaire och Kees van Dongen samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för den så kallade "rosa perioden", till exempel Pojke med häst (1905), i en ljusare sinnesstämning och färgskala. Alla Picassos tidiga verk ger prov på en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika uttryck och hans ohämmade lust att experimentera i sökandet efter mer tillfredsställande uttrycksformer. Fastän han förblev oberörd av fauvismen intensifierades den experimentella sidan av hans arbete omkring 1906-1907.

En upptäckt som kom att förändra

Inspirerad av både primitiv form (till att börja med den forntida iberiska kulturen och senare afrikanska masker och träskulpturer) och Cézannes stränga bilduppbyggnad åstadkom Picasso en genomgripande revolution inom måleriet. Den epokgörande Les Demoiselles d'Avignon (1907) var ett medvetet försök att avsluta experimenten och trots att dessa uppenbarligen fortfarande pågick under själva utförandet av målningen, var den det avgörande steget i konstnärens befrielse från sina traditionella skyldigheter mot verkligheten. Den afrikanska konsten, som Picasso bekantade sig med omkring 1906, hämmades inte av en föreställande tradition, och dess underliga former (både förvrängda och uppfunna) skapade ett slags "prejudikat" av yttersta vikt. Genom att blanda denna frihet med Cézannes känsla för disciplin i bilduppbyggnaden utvecklade Picasso och Braque kubismen, som nämns tidigare.

Kubismen etableras

Huvudartikel: Kubism

Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Picasso och Georges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras av Guillaume Apollinaire.

I tidiga "analytiska" kubistiska målningar som Porträtt av Vollard (1910) är motivet fortfarande tydligt igenkännligt även om det helt fritt har skurits i småbitar och ordnats på nytt i enlighet med ett komplicerat system av halvt genomskinliga plan där gestalten och det grunda rum den befinner sig i har ingått total förening. Senare blev själva "omstruktureringen" mera uppenbart ett självändamål. I den "syntetiska" kubismen, till exempel Stilleben med fiol (1913), innebar användningen av verkliga föremål på bildytan dels en uttalad betoning av ytan, dels fastställdes på ett omstörtande sätt att målningen snarare skapar sin egen verklighet än imiterar verkligheten. Kubismens inverkan på den europeiska konstens utveckling, både vad gäller skulptur och måleri, har varit omfattande och varierande.

Picassos arbeten från 1914, då hans samarbete med Braque upphörde på grund av första världskriget, hade alla sitt ursprung i kubismen. Fram till 1921 fortsatte han att arbeta i den "syntetiska" kubismens formspråk; ett arbete som kulminerade i den monumentala Tre musikanter (1921). Mellan 1917 och 1921 arbetade han med dekoren till flera av Sergej Djagilevs baletter (till exempel mellanaktsridån till Parade, 1917) och besökte tillsammans med balettsällskapet Rom, Neapel, Florens och Barcelona. Det är möjligt att besöken i Italien uppmuntrade det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner från 1919 till 1925.

De orörliga och monumentala gestalterna blir alltmer groteska och våldsamma och leder fram till de omstörtande verken från perioden 1925-1940. Där ingår den ursinniga Tre dansare (1925), de fritt skapade kropparna på 1930-talet med sina dubbeltydiga organiska former och Guernica (1937). Dessa verk avslöjar den underliggande expressiva kraften i Picassos konst, vilken dittills undertrycks i kubismen.

Surrealism och pacifism

Picasso deltog i den första surrealistutställningen i Paris 1925 och bidrog med etsningar och skrifter till den officiella surrealistlitteraturen. Han skrev inte under surrealisternas manifest men kom i likhet med dem att i allt högre grad intressera sig för den rådande politiska oron i Europa. Med verk som Sueño y mentira di Franco (etsningar 1937) och Guernica tog Picasso öppet ställning för den spanska republikens sak. Guernica, som är en protest mot bombningen av en baskisk stad av tyska bombplan på Francos sida, utgör en våldsam förening av surrealistiska förvrängningar och en behärskad och subtil färgskala i form av en sammansatt, symbolisk allegori. Den visades på världsutställningen 1937 i Paris.

Skulptören Picasso

Picassos mest originella skulpturer utgörs av kubistiska bronsskulpturer (c:a 1909), collagekonstruktioner (1912-1916), konstruktioner i smidesjärn tillsammans med Julio González (1931-1934) och åtskilliga spirituella ready-mades, till exempel Tjurhuvud (1943).

Efterkrigsåren

Picasso lämnade Paris 1945 och bodde därefter i Antibes, Vallauris (1948-1958) och Vauvenargues. I hans efterkrigsverk ingår familjeporträtt och en häpnadsväckande mängd grafik och keramik. Ända till slutet av sitt liv var han mycket produktiv och en av 1900-talets mest mångsidiga och inflytelserika konstnärer. Förutom kubismen utgör hans stora bidrag till den moderna konsten den frihet som karakteriserar varje sida av hans verk, något som de märkliga målningarna från slutet av hans liv bekräftar.

Musée Picasso Antibes

I Antibes finns det världsberömda Picassomuseet, där svenska fotografen Marianne Greenwood arbetade ett antal år som museets husfotograf, och bidrog till att bygga upp ett fotoarkiv med Picasso och hans familj, vilket flera gånger ställts ut.

Familjeliv

Picasso hade otaliga kärleksaffärer och fem långa relationer med balettdansösen Olga Khoklova 1918, Marie-Thérèse Walter 1927, fotografen Dora Maar 1936, konstnären Françoise Gilot 1944 och keramikern Jacqueline Roque. Han fick fyra barn; Paulo, Maya, Claude och Paloma Picasso. I det första giftermålet med Olga Khoklova fick de en son, Paulo. De var formellt gifta fram till Olgas död 1955 fastän separerade sedan länge. Mellan giftermålen fick han dottern Maya med Marie-Thérèse Walter och barnen Claude och Paloma Picasso med Françoise Gilot. Françoise Gilot i motsats till hans andra kvinnor lämnade honom 1953 och hävdade att hon blev illa behandlad, misshandlad och inte kunde stå ut med alla Picassos kärleksaffärer vid sidan om.[2] Senare beskrev hon sitt liv med Picasso i boken Leva med Picasso. Andra giftermålet var med Jacqueline Roque 1961 och de förblev gifta fram till Picassos död.

Picasso i Sverige

Picassostatyn i Kristinehamn

Pablo Picasso godkände att en av hans statyer skulle uppföras i Kristinehamn på Strandudden i Vänern där den idag kan beskådas i full storlek. Statyn är en av de största Picassoskulpturerna i världen. Den är 15 m hög och uppfördes 1965 se Picasso-skulpturen på Strandudden.

Ytterligare statyer av Picasso återfinns i studentbostadsområdet Kungshamra i Bergshamra i Stockholm samt i Halmstad, se Kvinnohuvud.

Picasso är även representerad på Moderna Museet.

Kulturella referenser

HasseåTage gjorde en film om Picassos liv. Filmen som har titeln Picassos äventyr är en surrealistisk komedi med Gösta Ekman i huvudrollen som Picasso.

Källor

  1. http://www.pablo-ruiz-picasso.net/work-261.php
  2. Gilot, Francoise, Leva med Picasso

Externa länkar

Personliga verktyg