Magnus Gabriel De la Gardie

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Magnus Gabriel De la Gardie med makan Maria Eufrosyne av Pfalz. Målning av Hendrik Münnichhoven från 1653.

Magnus Gabriel De la Gardie (ur Svenska Familj-Journalen)

Magnus Gabriel De la Gardies staty i Lidköping.

Magnus Gabriel De la Gardie, född 15 oktober 1622 i Reval (nuvarande Tallinn), Estland, död 26 april 1686 på Venngarns slott nära Sigtuna, Stockholms län (Uppland), svensk greve, riksmarskalk, riksdrots, rikskansler och diktare. Son till Jacob De la Gardie och Ebba Brahe. Han ligger begravd i Varnhems klosterkyrka.

Biografi

Magnus Gabriel De la Gardie vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar, senare föll han dock i onåd. Med Karl X Gustav:s tronbestigning återvann De la Gardie konungagunsten. Bl a för att Karl X Gustav var bror till De la Gardies hustru Maria Eufrosyne.

Gift år 1647 med Maria Eufrosyne av Pfalz, och blev då svåger till den blivande Karl X Gustav. Med henne fick han barnen

1. Gustaf Adolf De la Gardie (1647 - 1695)
2. Catharina Charlotta De la Gardie (Magnusdotter) (1655 -1697 )
3. Hedvig Ebba De la Gardie (Magnusdotter) (1657 - )

• År 1647 riksråd.
• År 1648 general i Tyskland
• År 1649 generalguvernör i Livland
• År 1651 riksmarskalk och överstemarskalk
• År 1652 riksskattmästare
• generalguvernör i Västergötland
• kansler för Uppsala universitet
• Vid Karl X Gustavs död blev Magnus i enlighet med dennes testamente år 1660 rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering.
• ledare av förmyndarregering åren 1660—1672

Magnus Gabriel blev år 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han fick bara behålla två slott: Wenngarn och Höjentorp – en motgång som bl.a. kom till uttryck i dikterna O Jesu! när jagh hädan skal och Kom, Jesus, du min Frälserman. Sin största insats gjorde De la Gardie som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades år 1666 Antikvitetskollegium.

Såsom en av rikets största jordägare uppmuntrade han förläningssystemet och stimulerade knappast till någon större sparsamhet. Hans franskvänliga utrikespolitik och olyckorna under år 1675-år 1679 års krig medförde att han förlorade sitt inflytande. Han byggde och underhöll flera slott:

• Makalös
• Karlbergs slott (om- och tillbyggnad)
• Venngarn
• Läckö slott,
• Mariedals slott,
• Jacobsdal (Ulriksdal)
• Kägleholm i Väringen
• Höjentorp
• ägde en tid även slottet Arensburg på Ösel.

Uppgifterna om hans rikedom, frikostighet och relativa fattigdom mot slutet av livet, skall ses mot bakgrund att han fullständigt lär ha saknat sinne för hushållning. Den tidens fordringsägare hade inte några effektiva legala medel för att hävda sin rätt mot människor i hans samhällsställning. Stor del av hans förmögenhet byggde främst på konfiskation.

Bibliografi och psalmer

• O Jesu! när jagh hädan skal eller med titeln Kom, Jesus, du min Frälserman, nummer 621 i 1986 års psalmbok, som kan ses som ett exempel av de för tiden så vanliga 'dödsberedelsepsalmerna' för människor som kände att deras tid snart var tillända.

I populärkultur

I M. R. James gotiska spökhistoria Count Magnus framställs greven som ondskefull och i pakt med djävulen i sin livstid, och som om möjligt ännu värre som odöd.

Se även

• Blodbadstavlan
• Krönta Lejonet