Från Rilpedia

Gustaf Adolf De la Gardie, född 10 december 1647 i Stockholm, död 5 mars 1695 på Värnanäs, Kalmar län, greve och riksråd, son till Magnus Gabriel De la Gardie och Maria Eufrosyne av Pfalz.

De la Gardie studerade i Uppsala och begav sig 1667 på en längre utrikes resa, varunder han uppvaktade drottning Kristina först i Hamburg och sedermera i Rom. 1673 blev han riksråd, med säte i kansliet, 1682 president i Svea hovrätt och 1687 därjämte kansler för Åbo universitet. 1688 förordnades han till ordförande i en kommission, som skulle undersöka stridigheterna mellan Wismarska tribunalet samt regeringarna i Bremen och Pommern.

1692 utnämndes han till president i Pommerska reduktionskommissionen och förhöll sig i denna befattning på ett så skickligt sätt, att han blev mycket populär i Pommern. Trots att han var svårt ansatt av sjukdom, arbetade han oavlåtligt. 1694 återvände han till Sverige.

Förhållandet mellan De la Gardie och hans kusin konung Karl XI, vilken genom reduktionen störtat hans släkt från höjden av makt och rikedom till närmasti elände, var inte alltid det bästa. Undersåtens duglighet värderades dock städse av kungen. De la Gardie var ingen vän av enväldet och läran om kungadömets gudomliga ursprung. "Om de tro konungadömet vara af Gud immediate..., så står deras majestas på svaga fötter", skrev han 1691, "ty all öfverhet är af Gudi, och således borgmästaren i Amsterdam".

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).