Från Rilpedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Drabant (livvakt). (Diskutera)

Drabanter var från 1500-talet titeln på en furstlig persons livvakt. Under befrielsekriget mot danskarna hade Gustav Vasa en personlig livvakt från Dalarna. Denna livvakt behöll han även efter att han valts som konung 1523 och formerade den som en drabantkår. De hade till uppgift att dels vara en personlig livvakt, dels en slottsvakt.

Drabanterna deltog tillsammans med kungen i Karl IX:s krig som ett stridande kompani. Gustav II Adolf organiserade efter sitt trontillträde 1611 en drabantkår som fick namnet Kunglig Majestäts Drabanter. Han inrättade vid sidan av drabantkompaniet, ur vilket hans personliga uppvaktning hämtades, ett hovregemente, "gula regementet". I fält ingick drabantkompaniet i detta. Under drottning Kristina bildades kring spillrorna av faderns drabantkompani från slaget vid Lützen ett "Compagnie de Guardia" som bestred palatsvakt.

Karl X Gustav genomförde en omorganisation av det kungliga gardet som kom att bestå av både infanteri och kavalleri under en regementschef, varvid gardeskavalleriet utgjordes av det uppsuttna drabantkompaniet. Detta benämndes vanligen "Guardie de Corpus". Efter kungens död införlivades återstående drabanter i gardets livkompani i Stockholm.

Vid Karl XI:s omorganisation av livgardet 1675 ingick ett ryttarkompani, drabantkompaniet till häst, med över 200 man och med en överstelöjtnant som chef. Kompaniet kallades omväxlande "Kongl. Maij:tz Drabante Garde", "Kongl. Maij:tz Guarde du Corps till häst" eller endast "Kongl. Maij:tz Drabanter".

Karl XII omorganiserade 1699-1700 livdrabantkåren som blev ett självständigt förband. Kåren kom nu enbart att bestå av personal som hade officers rang. Kåren hade som mest 200 man som genom tapperhet utmärkt sig i andra regementen och värvats till drabanterna. Drabanterna var ett elitförband och deras uppgift var att i strid omge och skydda kungen. De stod under kungens personliga chefskap med en sekundchef som hade titeln kaptenlöjtnant med generalmajors rang. En drabantlöjtnant hade rang av överste, korpraler hade rang närmaste efter major, vicekorpraler näst efter kaptener vid Livgardet och de meniga drabanterna hade rang näst efter ryttmästare vid Livregementet till häst respektive kapten vid Livdragonregementet. Drabanterna deltog i alla av den kungliga arméns fälttåg fram till Poltava, 1709.

År 1716 omorganiserades drabanterna till Kunglig Majestäts Drabanter och Livskvadron. I denna kår ingick de kvarvarande drabanterna samt särskilt utvalda ryttare från Livregementet till häst, Östgöta kavalleriregemente och Norra- och Södra Skånska kavalleriregementena.

Under frihetstiden blev namnet livdrabanter officiellt och Livdrabantkåren till häst var fördelad på sex korpralskap om 25-30 man som turvis gjorde vakttjänst hos kungen. Kåren delades 1780 i fyra kompanier (Svea, Göta, Vendes och Finska), var och en under en kaptenlöjtnant. 1790 inrättades även för hertig Karl (sedermera Karl XIII) en livdrabantkår (kårens personalstorlek varierade under dess 19-åriga existens men totalt passerade ett hundratal officerare i kårens rulla). Kåren upplöstes 1809 och delar av personalen uppgick då i den kungliga livdrabantkåren. Kåren överlämnades till hertig Carl på dennes födelsedag i samband med en teaterföreställning (skriven av Bellman) på Drottningholms slottsteater. I dagsläget finns inga kända, bevarade uniformsdetaljer från kåren. 1821 upplöstes drabantkåren och uppgick som officerskår i Livbeväringsregementet. Utrustningen för kårens sparades dock i Högvaktsflygeln fram till 1825 då de försåldes på offentlig auktion. I dag finns fyra bevarade kaptenlöjtnantskyrasser: en på Armémuseum, en i Livrustkammaren och två i privata samlingar.

Traditionen med drabanter återuppväcktes till Oscar I:s kröning på 1840-talet och nya utrustningar tillverkades. Dessa finns i dag bevarade i Livrustkammaren. Till Karl XV:s trontillträde 1860 tillverkades de uniformer som vi idag känner som drabantuniformer: en variant i sämskskinn benämnd såsom Karl XI:s drabantuniform samt en i blått kläde benämnd såsom Karl XII:s drabantuniform. Idag tjänstgör drabanter vid statsceremonier på Stockholms slott enligt Konungens bestämmande, till exempel vid statsbesök, statsbegravningar, trontillträden och dylika händelser. Numera uttas drabanterna som regel från Livgardet och dess Dragonbataljon (tidigare Livgardet till häst). De bär då Karl Xl:s eller Karl Xll:s drabantdräkt bestående av bland annat trekantig hatt, bröstharnesk, gehäng av sämskat skinn för värjan, kraghandskar av skinn, svarta kragstövlar, sporrar och kartuschlåda. Chefen för drabantvakten bär dessutom vaktbricka och vit plym i hatten. Till drabantdräkterna bärs värja modell 1844, som är snarlik den gamla karolinervärjan.

Av tradtion används det gamla marschsättet med höga knäuppdragningar som åstadkommer det dunkande, taktfasta trampljud, som främst förknippas med den gamla ceremonin vid riksdagens högtidliga öppnande fram till och med 1974.

En välkänd Drabant var Axel Erik Roos som vid kalabaliken i Bender tre gånger ska ha räddat livet på Karl XII.