Från Rilpedia

Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll.

Riksdagens högtidliga öppnande, var den cermoni som fram till den 11 januari 1974, öppnade riksmötet inför det kommande året. Själva cermonin följde 1809 års regeringsform, och gick i stora drag ut på följande;

Riksdagens ledamöter lämnade riksdagen till fots, iklädda högtidsdräkt och ledda av talmannen, och tågade så i gemensam grupp till slottet, där de intog sina platser framför tronen i Rikssalen.

På plats i rikssalen var då redan hovet samt de i Stockholm placerade utländska sändebuden. Statsministern och Utrikesministern satt på taburetter framför riksdagsledamöterna, nedanför tronen. Därefter kom drottningen in, och tog sin plats på en balkong till höger snett ovanför tronen. Enligt gammal tradition neg hon tre gånger för de församlade.

Därefter stegade drabanterna in med sitt karakteristiska marschsätt, med höga knäuppdragningar som åstadkom det taktfasta, dunkade ljudet som många förknippar med denna ceremoni. Drabanterna tog sedan sin plats bakom riksdagsledamöterna. Därefter kom konungen in i rikssalen åtföljd av Konungens Stora Vakt, som placerade sig bakom tronen. Konungen bugade nu i tur och ordning för riksdagsledamöterna, de utländska sändebuden samt mot drottningen och hovets damer.

Sedan satte sig konungen på tronen, och läste upp trontalet, vilket innehöll regeringsförklaringen. Denna förklaring var på senare tid skriven av regeringen, dock med konungens godkännande. Det började alltid på samma sätt;

”Svenska män (och kvinnor), valda ombud för Sveriges folk. Sveriges förhållande till främmande makter är gott (om så var fallet)”.

Talet avslutades alltid med att Konungen nedkallade Guds välsignelse över riksdagsledamöterna, och sade; ”Och jag förbliver eder, med all konungslig nåd och ynnest, städse, välbevågen”.

Därefter betygade talmannen konungen riksdagens aktning, och efter det tågade konungen ut ur salen, följd av sin uppvaktning.