Lippe (furstendöme)
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Lippe.
Lippe eller Lippe-Detmold var tidigare ett tyskt furstendöme beläget mellan Weser och Teutoburger Wald och nästan helt omgivet av Preussen, numera en del av Nordrhein-Westfalen. Dess huvudstad var Detmold.
Landet Lippes historia är i stor utsträckning förknippad med dess härskarhus med samma namn, vilket allt sedan 1100-talet var i konstant besittning av delar av det blivande furstendömet. Stamfader för ätten, som är en av de äldsta i Tyskland, var en greve vid namn Hoold som levde vid mitten av 950-talet, men det var hans ättling Bernhard I (1113–1144) som tog sig titeln ”edler Herr zu Lippe”.
Under Simon V (död 1538) upphöjdes 1528 herrarna av Lippe till grevar. År 1538 antog landet luthersk trosbekännelse. Simon V:s sonson, Simon VI, införde 1605 reformert trosbekännelse. Han delade också 1613 Lippe mellan sina tre söner, av vilka den äldste, Simon VII, blev stamfader för huvudlinjen Detmold, sonen Otto för linjen Brake (som utslocknade 1709) och Filip för Schaumburg-linjen.
Simon VII:s son, Jobst Hermann (död 1678) stiftade bilinjen Lippe-Biesterfeld.
År 1720 upphöjdes grevarna av Lippe till riksfurstar av kejsar Karl VI. På grund av den mycket höga kostnaden för att lösa furstebrevet dröjde det dock ända till 1789 innan ätten förmådde detta och i praktiken kunde antaga furstetiteln.
Vid det Tysk-romerska rikets upplösning 1806 blev Lippe en suverän stat, vilken dock ingick i såväl det av Napoleon stiftade Rhenförbundet som i det efter Wienkongressen upprättade Tyska förbundet.
Vid kriget mellan Preussen och Österrike 1866 anslöt sig landet (icke utan påtryckningar) till den preussiska sidan och inträdde efter kriget i det av Preussen dominerade Nordtyska förbundet. Vid Tysklands enande 1871 blev Lippe en av de suveräna förbundsstaterna häri. Landets yta var vid denna tid 1215,2 kvadratkilometer och befolkningen uppgick 1895 till cirka 130 000 invånare.
När Woldemar avled 1895 utslockade huvudlinjen av huset Lippe, visserligen hade han en bror, Karl Alexander, men denne var obotligt sinnessjuk.
1895–1905 stod det lilla furstendömet i den tyska inrikespoltiska blickpunkten på grund av en arvstvist mellan olika grenar av furstehuset, den så kallade lippeska tronföljdsstriden, vilken fick principiella återverkningar även på riksnivå.
Den 12 november 1918, vid första världskrigets slut, abdikerade den siste fursten av Lippe, Leopold IV och Lippe blev en fristat inom Weimarrepubliken och kvarstod formellt som sådan även under Tredje riket, ehuru berövat all lokal självstyrelse. Efter andra världskriget blev Lippe en del av förbundslandet Nordrhein-Westfalen.
Regentlängd efter 1718
- Simon Heinrich Adolf (1718–1734)
- Simon August (1734–1782)
- Leopold I (1782–1802; furstetitel från 1789)
- Leopold II (1802–1851)
- Leopold III (1851–1875)
- Woldemar (1875–1895)
- Karl Alexander (1895–1905; sinnessjuk)
- Adolf, prins av Schaumburg-Lippe (regent 1895–1897)
- Ernst, greve av Lippe-Biesterfeld (regent 1897–1904)
- Leopold, greve av Lippe-Biesterfeld (regent 1904–1905, identisk med Leopold IV nedan)
- Leopold IV (1905–1918)
Externa länkar
- Diverse källtexter rörande lagstiftning m.m. i Lippe (tyska)
- Internet-Portal ”Westfälische Geschichte”: Dokument rörande Lippes uppgående i Nordrhein-Westfalen den 17 januari 1947 (tyska)
Litteratur
- Kittel, Erich: Heimatschronik des Kreises Lippe (Köln, 1978)