Linx
Från Rilpedia
Linx var ett samägt bolag mellan statliga svenska SJ AB och norska NSB under åren 2000-2004.
Innehåll |
Historia
Linx körde den gränsöverskridande tågtrafiken i den skandinaviska huvudstadstriangeln med undantag av Stockholm-Köpenhamn. Huvudkontoret låg i Göteborg. Linxnätet omfattade sträckorna Stockholm-Karlstad-Oslo och Oslo-Göteborg-Malmö-Köpenhamn.
Linx grundades eftersom man ville av delvis politiska skäl lyfta ut de internationella trafiken ur SJ och NSB. Enligt en politisk princip ska tåg finnas till olika delar av Sverige, och subventionerat om det behövs. Motsvarande för Norge. Däremot bör folk betala sina utlandsresor själva ansågs det, så de skulle inte subventioneras, i alla fall inte via SJ.
Under de första åren körde Linx en brokig samling av tåg med lokdrivna InterCity-tåg, vanliga X2000 samt även nattåget mellan Malmö och Oslo. Efter hand lades nattåget ner, och så småningom körde man en enhetlig flotta bestående enbart av helrenoverade X2-tåg under det egna varumärket Linx. Linxtåg användes även i trafiken Oslo-Trollhättan-Göteborg under 2004, med en restid på 3.35.
Högre komfort
Restiderna låg i allmänhet över tre timmar mellan de stora städerna, och tågen fick därför en högre komfortnivå än dåvarande X 2000. Linxtågen gjorde sig därför kända för sin ljusa, öppna och skandinaviska inredning. Man hade också delvis en annan klassindelning än SJ AB:s X2000-koncept med Linx Standard och Linx Business. I Linx Standard-klassen ingick ingen mat. Däremot kunde resenärerna köpa förtäring i restaurangvagnen, som gick under namnet Linx Deli. Den var mer välsorterad än bistron i X2000.
Linx Business-klassen motsvarade ungefär första klass på X2000, med vissa undantag. Stolarna var desamma som i Linx Standard. Däremot var de snedställda så att två stolar åkte med/mot färdriktningen, och en ensam stol var vänd åt motsatt håll. Emellan varje grupp om tre stolar fanns det en garderob. På andra sidan mittgången fanns det en ensam stolsrad. Speciellt med stolarna var att när de lutades bakåt, så lyftess låren upp. Golvet i Linx Business var gjort av brandsäker parkett. Sittgrupperna delades in med skiljeväggar i träslaget poppel.
En annan viktig skillnad mot dåtidens förstaklassbiljetter på X2000 var att det alltid ingick en trerätters måltid i Linx Business. Däremot ingick inte alkoholhaltiga drycker. Annan service som fanns för resenärerna i Linx Business var fria dagstidningar, hörlurar för musik samt ombokningsbara biljetter utan restrektioner. Alla platser i affärsklass var utrustade med eluttag för datorer och hela tågsätten hade antennförstärkare för mobiltelefoni. Linx var först i världen med att erbjuda trådlöst internet på alla tåg.
I Linx standard fanns inte parkettgolv, men samma skiljeväggar i poppel gav en intimare känsla av kupé, trots att vagnarna hade en helt vanlig salongsindelning.
En enkel resa i Linx Business kostade 1 462 kronor mellan Stockholm och Oslo, och 1 251 kronor för resa mellan Göteborg och Köpenhamn.
Restider med Linxtåg
| Destination | Restid |
|---|---|
| Stockholm - Karlstad | 2 timmar 16 minuter |
| Karlstad-Oslo | 2 timmar 19 minuter |
| Stockholm - Oslo | 4 timmar 45 minuter |
| Göteborg - Malmö | 2 timmar 45 minuter |
| Göteborg-Oslo | 3 timmar 35 minuter |
Nedläggning
På grund av dålig lönsamhet lades Linx ned vid årsskiftet 2004/2005. Det finns direktiv för SJ att inte köra trafik som är kroniskt olönsam, SJ ska vara vinstdrivande. Det finns inga bidrag från skattepengar för utrikestrafik längre. Sträckorna Stockholm-Karlstad och Göteborg-Malmö upptogs då av SJ, som också körde helgtrafik mellan Karlstad och Oslo. Passagerare Stockholm/Karlstad-Oslo fick ta andra färdmedel, buss/flyg. Tågen hade ändå svårt att konkurrera med buss/flyg till Oslo. NSB tog över trafiken mellan Göteborg och Oslo. Öresundstågen kör Göteborg-Helsingborg-Malmö-Köpenhamn.
X2000 går Göteborg-Halmstad-Hässleholm-Malmö. Anledningen till att X2000 kör via Markarydsbanan ner mot Hässleholm och Malmö är att Hallandsåsen är mycket krokig och att den samtidigt är en flaskhals. SJ låter hälsa via ett pressmeddelande att denna sträckning via Markarydsbanan gäller tillsvidare.
Linxtågen återgick till X2000-nätet, som då fick två nya linjer, Stockholm-Vänersborg-Uddevalla och Göteborg-Örebro-Västerås. Tågen fick samma gråa färg utvändigt som övriga X2000-tåg, men den säregna inredningen med blåa, gröna och gula stolar fanns kvar tills nyligen då det sista Linxtåget renoverades och återställdes till X2000-standard.
Senare har sträckan Stockholm-Oslo åter fått dagliga förbindelser. Detta bland annat efter starka politiska påtryckningar.
Analys
Restiderna i Linxnätet var förhållandevis långa för att utgöra en snabbtågsatsning. Tumregeln för snabbtåg är att restiden måste komma under tre timmar från centrum till centrum för att konkurrera med flyg, som i fallet Stockholm-Göteborg. Men Linx tog 3.35 mellan Göteborg och Oslo (98 km/h), 3.25 mellan Göteborg och Köpenhamn (102 km/h), och 4.50 mellan Oslo och Stockholm (115 km/h). Dessutom bör medelhastigheterna vara över 120, annars blir det svårt att konkurrera med bil dörr-till-dörr.
Projektet sammanföll med lanseringen av flera lågprisflygbolag, bland andra FlyNordic och Norwegian. Det medverkade till att priserna föll på linjerna Oslo-Stockholm, Oslo-Göteborg, och Oslo-Köpenhamn, det vill säga hela Linx huvudsakliga linjenät. År 2000 öppnades två motorvägssträckor i Bohuslän som gjorde bussarna runt 20 minuter snabbare än tidigare, och klart snabbare än tågen Göteborg-Oslo. Den lönsammaste delen av Linx trafik kan därför antas ha varit på de svenska delsträckorna Karlstad-Stockholm och Göteborg-Malmö, och man kan spekulera i att SJ ville koncentrera användandet av snabbtågen till dessa och andra lönsamma sträckor, se avsnittet "Nedläggning". Det var inte så meningsfullt att köra X2000 i Norge, då de inte fick köra fortare än andra tåg. Oslo-Karlstad tog 2:19 på 244 km, dvs 105 km/h i medel, långsammare på norska sidan.
