Libertarianism

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Libertarianism är inom politisk filosofi en benämning på idéer som prioriterar individuell frihet från tvång och strävar efter att minimera eller avskaffa staten. I Sverige har begreppet nyliberalism ofta använts som synonym till libertarianism.[1][2]

Begreppet libertarianism används främst i en amerikansk kontext. Vanliga ståndpunkter inom libertarianism är förespråkandet av en begränsad stat, privat äganderätt och en minimalt reglerad laissez faire-kapitalism.[3][4] Även om libertarianism vanligtvis syftar på den äganderättsfokuserade libertariansmen, som anses ligga nära liberalismen[5], så finns det också en anarkistisk och frihetlig socialistisk (engelska: "libertarian socialism") inriktning.

Innehåll

Filosofi

Om den politiska ideologin:
Liberalism
Riktningar
Klassisk liberalism
Socialliberalism
Nyliberalism
Libertarianism
Frisinne
Objektivism
Anarkokapitalism
Ordoliberalism
Organisationer
Liberala internationalen
ELDR
ALDE
Liberala partier
Teoretiker
John Locke
Montesquieu
Anders Chydenius
Adam Smith
Immanuel Kant
Thomas Paine
John Stuart Mill
Ayn Rand
John Rawls
Robert Nozick
Relaterade ämnen
Liberalismens historia
Kapitalism
Frihet
Naturrätt
Laissez faire
Den osynliga handen
Nattväktarstat
Frihandel
Individualism
Denna tabell: visa • diskussion • redigera
Avser begreppets användning av förespråkare för privat egendom, se även klassisk liberalism och nyliberalism.

I USA på 1900-talet började flera anhängare av individuell frihet, begränsad statsmakt och fria marknader att kalla sig för libertarianer eftersom de ansåg att den moderna liberalismen blivit synonymt med statlig inblandning i personliga och ekonomiska angelägenheter. Libertarianismen härleds ofta utifrån liberalismen och i vissa sammanhang är begreppet svårt att skilja från klassisk liberalism. De konservativa som motsatte sig New Deal, militära interventioner samt var motståndare till kommunism har också haft inverkan på den libertarianska rörelsen.[6][7]

De flesta libertarianer förespråkar att statens uppgifter ska vara begränsade till att omfatta polis, domstolar och ett nationellt försvar.[4] Anarkokapitalister likt Murray Rothbard och David D. Friedman vill helt avskaffa staten. Peri Roberts och Peter Sutch, universitetslektorer i politisk teori vid Cardiff University, definierar libertarianism som ett "extremliberalt synsätt som betonar vikten av absolut äganderätt och hävdar att detta bara rättfärdigar en minimal stat".[3]

Individens frihet från tvång oberoende av om tvånget utövas av andra individer eller staten är ett grundläggande värde för libertarianismen.[5] Ur libertarianismens syn på individuella rättigheter härleder man den ekonomiska liberalismen, med försvar av kapitalismen, liksom drog- och vapenliberalism och ställningstaganden som fri invandring och total yttrandefrihet. Libertarianismens syn på privat egendomsrätt gör att beskattning blir detsamma som stöld och tvångsarbete.[4] Libertarianismen gör gällande att alla personer är absoluta ägare av sina egna liv och bör vara fria att göra vad de vill med sig själva eller sin egendom, förutsatt att det är förenligt med andra människors frihet.

Inom filosofin kan libertarianer karakeriseras efter två etiska synsätt: konsekventionalister som stödjer frihet för att det leder till goda konsekvenser, samt deontologer som anser att frihet är moraliskt rätt. Även kombinationer av dessa förekommer.[8] Libertarianer som inte utgår ifrån rättighetsetik använder det mer utilitaristiska argumentet att konsekvenserna av ekonomisk och personlig frihet ger ett bra samhälle. Dit hör Ludwig von Mises, Milton Friedman och Friedrich von Hayek.[9]

Filosofen Robert Nozicks verk Anarki, stat och utopi från 1974 har setts som libertarianismens främsta verk inom politisk filosofi.[4] Nozick utgår ifrån de individuella rättigheter som John Locke och klassiska liberaler försvarade: rätten till liv, frihet och egendom. Dessa rättigheter är okränkbara. För att inte statsmakten eller någon annan person ska kränka individens rättigheter har minimalstaten till uppgift att värna dessa mot våld, stöld, bedrägeri, kontraktsbrott och liknande. Nozick avvisar vad han kallar "mönstrade" fördelningsprinciper, det vill säga principer som rättfärdigar omfördelning utefter vissa ideal. Nozick var emot dessa rättviseteorier eftersom de utgår ifrån att resurser inte tillhör någon och därför kan fördelas utan vidare. Individens självägarskap och äganderätt gör att föremålens historia blir viktigt eftersom de är bundna till människor som har rätt till dem. Alla överföringar, som genomförs på frivillig basis, är enligt Nozick rättvisa och förenliga med individens frihet.[10]

I ett centralt kapitel, "Distributiv rättvisa", lägger han fram en tredelad rättviseuppfattning gällande detta. Den innebär att en fördelning är rättvis om den uppfyller villkoren om legitimt ursprungligt förvärv ("en person har en legitim äganderätt till ett tidigare oägt föremål om hans eller hennes ägande av det inte försämrar någon annans situation") och legitima överföringar, där "en person har en legitim äganderätt till ett föremål om någon annan, som har legitim rätt till föremålet i fråga, frivilligt ger det till den personen". Om dessa inte är uppfyllda träder principen om korrigering av orättvist förvärv i kraft. Dessa tre principer – principen om legitimt ursprungligt förvärv, principen om legitima överföringar av tillgångar och principen om korrigering av orättvist förvärv – utgör Nozicks teori om samhällelig fördelning.[10]

1971 bildades Libertarian Party i USA som har ställt upp i alla val till kongressen och presidentskapet sedan dess. De förespråkar starka civila friheter med principen att alla individer har rätt att välja hur de vill leva, så länge de inte med tvång inskränker på andras rätt till den friheten. De förespråkar frihandel, minimalt reglerade laissez faire-marknader samt är motståndare till statliga ingrepp i den privata egendomen.[11] Ed Clark som var libertariansk presidentkandidat 1980 fick drygt 920 000 röster. De har haft större stöd i val till kongressen. I valet till representanthuset år 2000 fick partiet fler än 1,6 miljoner röster.[12] Den libertarianska kongressledamoten Ron Paul som sökte den republikanska nomineringen till presidentvalet 2008 har tidigare varit partiets presidentkandidat.

Självägarskap

Centralt för libertarianismen är begreppet självägarskap som innebär att man menar att varje individ har en absolut och okränkbar rätt till den egna kroppen och därmed även alla förmågor och produkter skapade av denna kropp eller förmåga. Detta är genemsamt för såväl höger- som vänsterlibertarianism.[13]

Begreppets historia

Den första registrerade användningen av termen i politisk skrift tillskrivs anarkokommunisten Joseph Déjacque.[14] Individualanarkisten Benjamin Tucker nyttjade också termen för sin syn på individuell frihet. Termen libertarianism användes av revolutionären och anarkisten Mikhail Bakunins anhängare för att beskriva den egna versionen av antiauktoritär och antistatlig socialism, i kontrast mot Lenins auktoritära regim. Denna användning av begreppet är fortfarande mycket vanlig i stora delar av världen utanför USA.[källa behövs]

Libertarianer förespråkar ofta en nattväktarstat. En ideologi som kan tyckas närbesläktad är anarkokapitalism som anser att precis allting i samhället ska skötas på frivillig grund, inklusive institutioner som rättssystem, polis och försvar.

Libertarianism är med andra ord ett smalare begrepp än nyliberalism i det att anhängaren som minst förespråkar nattväktarstat, men samtidigt bredare eftersom nyliberaler inte kan tänka sig att privatisera institutioner som har till uppgift att skydda medborgarens negativa rättigheter. Till skillnad från nyliberaler ser en libertarian inte nödvändigtvis kapitalism som ett idealiskt eller moraliskt system, det är frivilligheten som är det centrala.

Libertarianismen härstammar ideologiskt ifrån klassisk liberalism, samt en del statskritiskt gods, tankar om den fria marknaden och individens suveränitet från individualanarkismen.[15] De sätter liberalismens kärna, friheten, i centrum. Människor får gärna dela in sig i grupper med olika system där några lever kommunistiskt, några kapitalistiskt etc. Allt för att maximera människors frihet att välja hur deras liv ska levas, det man betonar är frivilligheten. Libertarianer anser att om det finns behov av att bilda jurisdiktioner så kommer sådana att uppstå spontant. Alla ska naturligtvis ha friheten att bli medlem i en sådan för att få rättsskydd men då säger man samtidigt upp en del av sin egen frihet, antagligen får man då betala en avgift för skyddet. Liknande "samhällskontrakt" får frivilligt ingås på alla andra områden, om man vill ha till exempel polisbeskydd, brandförsvar etc.

Vänsterlibertarianism

Se även anarkism och frihetlig socialism (engelska "libertarian socialism").

Det finns även en vänsterinriktning av libertarianismen. Den grundläggande skillnaden mellan högerlibertarianism och vänsterlibertarianism ligger i synen på resten av världen, det vill säga allt som inte utgörs av ett självägande subjekt. Medan högerlibertarianer menar att världen från början inte ägdes av någon, menar vänsterlibertarianer att världen ursprungligen ägdes gemensamt. Detta innebär att högerlibertarianerna menar att det är tillåtet att tillskansa sig del av tillgångarna i världen, så länge detta inte inkräktar på någon annans rätt till självägarskap. Vänsterliberatarianerna menar dock att varje krav på äganderätt över någon del av de gemensamma tillgångarna kräver kompensation till de andra i någon form. Detta gör att vänsterlibertarianer kan acceptera en större stat än högerlibertarianer, eftersom man menar att statens funktioner även kan innefatta rättvis omfördelning av resurser.[16]

Kända libertarianer

Se även

Källor

  1. ↑ Nationalencyklopedin: "Nyliberalism"
  2. ↑ Lena Halldenius - Liberalism, sid 20. ISBN 91-574-7589-x
  3. ↑ 3,0 3,1 Peri Roberts & Peter Sutch - Politiskt Tänkande, sid 252: "Libertarianism" ISBN 978-91-44-02123-2
  4. ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Kjell Goldman, Mogens N. Pedersen och Øyvind Østerud - Statsvetenskapligt Lexikon: "libertarianism". Sidan 149. ISBN 91-88584-27-5
  5. ↑ 5,0 5,1 Nationalencyklopedin: "Libertarianism"
  6. ↑ Murray Rothbard, The Life and Death of the Old Right, först publicerad i september 1990.
  7. ↑ Robert Poole, In memoriam: Barry Goldwater - Obituary, augusti-september 1998
  8. ↑ Jonathan Wolff - Libertarianism, Utility, And Economic Competition
  9. ↑ Ingemar Nordin - Rättighetsliberalism ur Stat, individ & marknad sid 152
  10. ↑ 10,0 10,1 Peri Roberts & Peter Sutch - Politisk tänkande: Nozicks libertarianska berättigandeteori, sid 235-241 ISBN 978-91-44-02123-2
  11. ↑ Libertarian Party "Our History" page
  12. ↑ Election statistics - Clerk house
  13. ↑ von Seth 2004 s. 17
  14. ↑ Joseph Dejacque Le Libertaire
  15. ↑ William Lloyd Memories of Benjamin Tucker
  16. ↑ von Seth 2004 s. 17

Litteratur

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Libertarianism"
Personliga verktyg