Laissez faire
Från Rilpedia
| Om den politiska ideologin: Liberalism |
| Riktningar |
| Klassisk liberalism |
| Socialliberalism |
| Nyliberalism |
| Libertarianism |
| Frisinne |
| Objektivism |
| Anarkokapitalism |
| Ordoliberalism |
| Organisationer |
| Liberala internationalen |
| ELDR |
| ALDE |
| Liberala partier |
| Teoretiker |
| John Locke |
| Montesquieu |
| Anders Chydenius |
| Adam Smith |
| Immanuel Kant |
| Thomas Paine |
| John Stuart Mill |
| Ayn Rand |
| John Rawls |
| Robert Nozick |
| Relaterade ämnen |
| Liberalismens historia |
| Kapitalism |
| Frihet |
| Naturrätt |
| Laissez faire |
| Den osynliga handen |
| Nattväktarstat |
| Frihandel |
| Individualism |
|
|
Laissez faire [leseˈfɛʀ] eller laissez faire laissez passer (på svenska: låt gå, låt ske) är ett slagord och benämning på bland annat François Quesnays ekonomiska lära, som lanserades i Frankrike vid 1700-talets mitt, om total näringsfrihet och skattefrihet. Idéerna, som var en reaktion mot den rådande merkantilismen, kom senare att bilda grunden till de liberala ekonomiska teorierna och påverkade även den så kallade nationalekonomins fader, skotten Adam Smith, när han 1776 publicerade sin Nationernas välstånd. Sedan Smith är de ledande förespråkarna den österrikiska skolans nationalekonomer, som Ludwig von Mises, Murray Rothbard och George Reisman.
Laissez faire används också ibland i en annan liknande betydelse, om en obrydd och nihilistisk låt gå-attityd i allmänhet.
Begreppet är ej att förväxla med FN:s passdokument Laissez-Passer.
