Latinamerikansk litteratur
Från Rilpedia
Latinamerikansk litteratur refererar till litteratur från Latinamerika, det vill säga de delar av Syd- och Mellanamerika där latinska språk, främst spanska och portugisiska, talas. Vanligtvis räknas enbart författare som skriver på spanska och portugisiska in i begreppet medan till exempel engelskspråkiga författare, som de karibiska nobelpristagarna V.S. Naipaul och Derek Walcott, lämnas utanför.
Innehåll |
Förutsättningar
Den moderna litteraturen i Latinamerika härstammar från den europeiska litteraturen men har också inslag från den indianska berättartradition som fanns här långt innan européerna anlände. Även kreolska och afrikanska inslag existerar.
Det faktum att det på hela kontinenten bara finns två, nära besläktade, språk gör att böcker kan spridas snabbt utan att tid och pengar behöver läggas på översättning. Litteraturen har dock ofta hämmats av utbredd analfabetism och hård censur driven av militärdiktaturer. Detta speglas också i att förtryck och sociala orättvisor är vanliga teman i litteraturen. Många författare har tidvis verkat i exil.
Historia
Förkolonial litteratur
Innan européernas kolonisation av Latinamerika fanns där hos maya-, aztek- och inkaindianer en rik litteratur. Mycket lite av den skriftliga litteraturen finns bevarad, dock fanns bland indianerna också en stark muntlig tradition vilken på sina håll lever kvar än idag. Ett av de mest kända indianska verken som finns bevarade är Popol Vuh, skriven på mayaspråket quiché, vilket beskriver mayaindianernas skapelsemyt. En känd poet, vars dikter också i stor utsträckning finns bevarade, är aztekkungen Nezahualcoyotl (1402-1472), även om det finns en viss osäkerhet kring huruvida han verkligen är upphovsman till de verk som tillskrivits honom.
Kolonial litteratur
Under 1500-talet erövrades Latinamerika av spanjorer och portugiser vilka krossade de tidigare indianska civilisationerna. Europeiska intellektuella, präster och ämbetsmän, började flytta till kontinenten. En del indiansk litteratur nertecknades och översattes men den mesta hämtades från Europa och en latinamerikansk, spansk- och portugisiskspråkig litteratur med starka band till den samtida europeiska utvecklades. Ett exempel på en tidig författare inom denna litterära gren är den mexikanska nunnan Juana Inés de la Cruz (1651-1695).
Riktningar under 1900-talet
Modernismo
Runt sekelskiftet 1900 uppstod den sydamerikanska modernismen, modernismo. Detta var den första litterära strömning från regionen som fick internationell betydelse och anses ofta beteckna början för den moderna latinamerikanska litteraturen. En förgrundsgestalt var nicaraguanen Rubén Darío. I synnerhet hans bok Azul (1888) anses mycket betydelsefull.[1]
El indigenismo
En annan riktning som kom att få inflytande under 1900-talet var indigenismon (från indígena – infödd). Denna litteratur tar upp den fattiga indianbefolkningens villkor, inte sällan med inblandning av indianska myter och berättelser. Ecuadorianen Jorge Icazas bok Huasipungo (1934), om indianer som drivs från den jord de brukat när olja hittas på platsen, ses ofta som ett portalverk. Till andra betydande författare hör Miguel Ángel Asturias och José María Arguedas.
El boom
Under 1960-talet upplevde den latinamerikanska litteraturen, parallellt med den latinamerikanska ekonomin, ett stort uppsving, ofta kallat el boom, boomen. En ny generation författare, med representanter som Gabriel García Marquez, Carlos Fuentes, Mario Vargas Llosa och Julio Cortázar, uppmärksammades internationellt och deras böcker sålde i stora upplagor. Det kanske allra mest kända verket från perioden är García Marquez Hundra år av ensamhet (1967), vilket även spelade en stor roll i att förknippa stilen magisk realism med den latinamerikanska litteraturen. Även äldre författare fick nu mer uppmärksamhet, bland annat Miguel Angel Asturias som tilldelades nobelpriset i litteratur 1967.
Författare
Nobelpristagare
Författare från Latinamerika som mottagit nobelpriset i litteratur.[2]
- Gabriela Mistral, 1945 (Chile)
- Miguel Ángel Asturias, 1967 (Guatemala)
- Pablo Neruda, 1971 (Chile)
- Gabriel García Márquez, 1982 (Colombia)
- Octavio Paz, 1990 (Mexiko)
Andra framstående författare (i urval)
- Isabel Allende (Chile)
- Jorge Luis Borges (Argentina)
- Alejo Carpentier (Kuba)
- Paulo Coelho (Brasilien)
- Julio Cortázar (Argentina)
- Rubén Darío (Nicaragua)
- Carlos Fuentes (Mexiko)
- Jorge Icaza (Ecuador)
- João Guimarães Rosa (Brasilien)
- César Vallejo (Peru)
- Mario Vargas Llosa (Peru)
Se även latinamerikanska författare.
Referenser
- Inga Söderblom: Latinamerika, Biblioteksförlaget, Stockholm 1983.
- Kjell A. Johansson: Latinamerikansk prosa, Bibliotekstjänst, Lund 1990.
Noter
- ↑ Söderblom, Latinamerika, sid. 15.
- ↑ Nobelprize.org: All Nobel Laureates in Literature (hämtad 070605)