Från Rilpedia

?Fiskmås
Fiskmås av nominatformen fotograferad i Finland
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Måsfåglar Lari
Familj:	Måsar och trutar Laridae
Släkte:	Larus
Art:	L. canus
Vetenskapligt namn
§Larus canus Auktor: Linné, 1758
Fiskmås av underarten L. c. brachyrhynchus
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fiskmås (Larus canus) är en fågel som tillhör familjen måsar och trutar.

Innehåll 1 Utbredning och taxonomi 1.1 Förekomst i Sverige 2 Utseende 2.1 Dräktskillnader mellan underarterna 3 Biotop och häckning 4 Fiskmåsen och människan 4.1 Status och hot 4.2 Namn 4.3 Folktro 5 Referenser 5.1 Noter 5.2 Källor 6 Externa länkar

Utbredning och taxonomi

Fiskmåsen häckar på norra halvklotet i stora delar av världen. Generellt kan man säga att den häckar cirkumpolärt mellan 50- och 70 breddgraden förutom på Grönland och i östra Kanada. Den häckar i hela Skandinavien och förekommer såväl vid kusterna som inne i landet.

Fiskmåsen delas idag in i fyra underarter:

• Larus canus canus - nominatformen häckar i hela norra Europa och österut till Kaninhalvön i nordvästra Ryssland.
• Larus canus heinei (syn. L. c. major) - häckar öster om kaninhalvön till och med floden Lena
• Larus canus kamtschatschensis häckar Från floden Lena och längre österut, norr om Ochotska havet, och på Kamtjatka till Berings hav. Denna underart kategoriseras ibland som en egen art Canus kamtschatschensis^[1]
• Larus canus brachyrhynchus - häckar i Alaska och nordvästra Kanada.

Förekomst i Sverige

Fiskmåsen häckar i hela Sverige ända upp i fjällvärlden. På vintern flyttar merparten av den svenska populationen, men några stannar kvar utmed Sveriges södra kuster, antalet övervintrande fåglar beror på hur varma vintrarna är.

Utseende

Fiskmåsen har tre åldersklasser. Längden är 40-44 cm, vingspannet 99 - 108 cm och den har en vikt på ungefär 360 gram. Den påminner om gråtruten men är betydligt mindre och slankare. Den har också smalare näbb, rundare huvud och en spänstigare, snabbare flykt än gråtruten. Könen är lika men kan könsbestämmas genom att honan är något mindre. Bland annat skiljer sig näbblängden åt där honans näbb är något kortare. Hos nominatformen gäller att honornas näbb är mindre än 88,5 mm och hanarnas är större än 91.0 mm.^[2]

I adult dräkt är den grå på ovansida av vingarna och på ryggen. Bröst, undergump, övergump och stjärt är vita. Svarta yttre handpennor med stor vit fläck s.k. "slant". Den har ljust gulgröna ben och gul näbb. Huvudet är vitt på sommaren och gråstreckat på vintern då också näbben blir grönare inne vid näbbroten och den får ett svart streck som skiljer av den gula näbbspetsen.
Den juvenila fiskmåsen har en brungrå spräcklig teckning på ovansidan, undersidan vattrat gråvit och den har ett gråbrunt brett bröstband som går upp bakom nacken. Dess ben och näbben är rosa förutom näbbspetsen som är svart. Den har ett brett ändband på stjärten som kontrasterar mot den vita övergumpen som också har några grå prickar. Undersidan av vingarna är precis som ovansidan grovt fläckade i gråbrunt.

Fiskmåsen i sin första vinterdräkt har ruggat till en grå rygg. Det mesta av de brungrå bröstbandet är borta och benen har blivit ljusare rosa. Även näbben är mer distinkt färgade med rosa näbbrot och svart näbbspets. Den har fortfarande sitt distinkta ändband, huvudet är gråstreckat och vingundersidorna fläckiga i grått, svart och brunt.

Fiskmåsen i sin andra vinterdräkt har inget brunspräckligt kvar i sin fjäderdräkt. Den är grå på ryggen och ovansida av vingarna. Stjärt, övergump, undergump, vingundersidor, kroppsidor och mestadelen av bröstet är helvit. Huvudet är gråstreckat. Benen är nu ljust gulgröna och näbben har ett kraftigt svart tvärband mellan den gulgröna näbbroten och den gråvita näbbspetsen. "Slanten" är liten och den har mer svart på handpennespetsarna och handtäckarna upp till vingknogen än den adulta som har mer skarp avgränsing mellan det svarta och grå på vingovansidan.

Dräktskillnader mellan underarterna

• L. c. brachyrhynchus skiljer sig främst från nominatformen L. c. canus när fågeln är juvenil eller under första vintern. Den amerikanska fiskmåsen är då mycket mörkare med en brungrå fjäderdräkt. Under första vintern ljusnar dräkten något men förblir kontrastlös och avsaknad av distinkta svarta eller vita partier. Exempelvis anlägger nominatformen redan under första vintern en rent vit stjärt med ett brett helsvart ändband. Även under första sommaren har den amerikanska fiskmåsen en ljusbrun grundton där nominatformen har vit. Under andra vintern är största skillnaden att den amerikanska fiskmåsen har ett suddigt svart ändband på stjärten medan nominatformen är helvit. Sittande ser man också att den amerikanska fiskmåsen har svarta markeringar på några av tertialerna. Som adult har den amerikanska fiskmåsen en mörkare grå rygg och vingovansida än nominatformen och den har också mer brunt på huvud, nacke och halssidor om vintern än nomnatformen. Den adulta amerikanska fiskmåsen har i häckningsdräkt ljus iris till skillnad från nominatformens mörka.
• L. c. heinei är större än nominatformen och har en grövre näbb.
• L. c. kamtschatschensis skiljer sig från nominatformen under andra vintern då den har ett svart ändband på stjärten precis som L. c. brachyrhynchus och vissa har en gråprickig övergump. Vissa individer har ett lika kraftigt ändband andra vintern som nominatformen har den första vintern.

Biotop och häckning

Fiskmåsen häckar i en mängd olika biotoper i närheten av vatten som exempelvis stora sjöar, mindre skogstjärnar, utefter kusten. Utmed kusterna och vid stora insjöar häckar den ofta i stora kolonier. Den återfinns också i stadsmiljö, men inte i samma utsträckning som gråtruten.

Kolonihäckande fåglar placerar bona rätt glest på marken med omkring en fyra meters lucka. Den ensamhäckande paren kan placera sitt bo lite varstans, på hustak, i träd eller på ett större stenblock på en åker.

Den lägger i snitt tre ägg som paret ruvar i mellan 22 till 28 dygn. föräldrarna tar sedan gemensamt hand om ungarna som blir flygfärdiga efter cirka 35 dygn. Vanligtvis lägger den sin enda kull i början till mitten av maj.

Fiskmåsen och människan

Status och hot

Fiskmåsen har ett mycket stort utbredningsområde på över 10 000 000 km² och ma uppskattar världspopulationen till mellan 1 700 000–4 400 000 individer.^[3] Arten är dock lokalt hotad och utrotad i Turkmenistan.^[3]

I Sverige har fiskmåsens utbredning och populationstäthet varierat. På 1930-talet expanderade arten och koloniserade bland annat skogsbygderna i Dalsland och det inre av Norrland.^[4] Det svenska beståndet av häckande fiskmåsar uppskattats till mellan 100 000 – 200 000 par.^[4] Naturvårdsverket uppskattade i maj 2008 att trenden för den svenska populationen ur ett 30-årsperspektiv är stabil.^[5]

Namn

Den första kända nedskrivingen av namnet "fiskmås" är från 1582 men namnet är med stor sannolikhet mycket äldre.^[4] Namnet "mås" anses idag från början vara ljudhärmande för hur man tyckte att fiskmåsen lät. Kring Nordsjön ska man bland annat ha kallat den mjau och jamaren. Andra dialektala namn är måk, måke, måse, måge, homåka och glimås.^[4] på Öland har den kallats gjuse och i Östergötland för lövgjuse.^[6] Redan 1330 finns fiske maka omnämnd men det är osäkert om det är fiskmås eller någon annan måsfågel som åsyftas.^[4]

Dess vetenskapliga namn Larus canus betyder "grå mås".

Folktro

Måsen förekommer ofta i folktron, dock är det ofta omöjligt att veta om det just är fiskmåsen som avses.

En vanlig sägen är att måsen är själen från en avliden människa, och då ofta en skeppsbruten. Detta är förmodligen orsaken till att fiskmåsen på många håll ej har fått dödas.^[6] Den har också fungerat som orakel. Exempelvis trodde man i delar av Finland att det blev ett dåligt skördeår om den häckade långt från sjön, och i Torslunda i Skåne sade man att det blev ett gott år om fiskmåsen följde nära efter harven eller plogen. På flera håll tolkades det som att det skulle bli oväder om fiskmåsarna från havet flög in över land.

På Tjörn sade man förr att fiskmåsen skriker: "Se silla! Ta a! Ta a! Ta a!"^[6]

Referenser

Noter

1. ↑ [Olsen and Larsson (2003)]
2. ↑ Biometry, colouring and movements of Common Gulls (Larus canus canus and L. c. heinei = L. c. major) captured and ringed in Schleswig-Holstein and Hamburg
3. ↑ ^{3,0 3,1} BirdLife International (2004) Larus canus, från: IUCN 2007, 2007 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 28 juni 2008
4. ↑ ^{4,0 4,1 4,2 4,3 4,4} Steve Dahlfors, Fiskmås, Sveriges Ornitologiska Förening, www.sofnet.org, läst 2008-06-28
5. ↑ Naturvårdsverket (2008), Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige (pdf), Rapport 5813, läst 2008-06-28
6. ↑ ^{6,0 6,1 6,2} Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LTs förlag, Stockholm, sid:323, ISBN 91-36-01184-3

Källor

• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
• Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
• Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001
• David Allen Sibley, The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, 2000

Externa länkar

• Sveriges Radio: P2-fågeln - Fiskmås - Läte
• Sveriges Ornitologiska förening - fiskmås
• Dansk ornitologisk forening
• fotografier av underarterna L. c. kamtschatschensis och L. c. brachyrhynchus.

• Wikimedia Commons har media som rör Fiskmås
  Bilder & media