Björneborg

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Kumnäs)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Pori leder hit. Fartyget med detta namn, se Pori (robotbåt, 2006)
Björneborg i Värmland hittas på Björneborg, Kristinehamns kommun
Björneborg
Pori
¨Björneborgs vapen Björneborgs läge
vapen läge
Kommunkod 609
Län Västra Finlands län
Landskap Satakunda
Läge
 - Latitud
 - Longitud
61° 28′ 00″ N
21° 48′ 00″ E
Administrativt centrum Björneborg
Yta
 - totalt
 - land
511,88 km2
503,17 km2
Folkmängd
 - Totalt
Befolkningstäthet
 - inv/km²
76 216

150,83 inv/km2
Språkfördelning
 - finska
 - svenska
 - övriga
98%
0,48 %
%
Webbplats www.pori.fi
Politik
Kommun-/stadsdirektör Aino-Maija Luukkonen
Kommunfullmäktiges
ordförande		 Sampsa Kataja (Saml)
Kommunstyrelsens
ordförande		 Ahti Salmi (SDP)
Politisk fördelning
 (59)
- SDP: 18
- Saml: 16
- Vf: 10
- Gröna förbundet: 5
- C: 4
- Sannfinländarna 4
- KD: 2
Administrativa data
Landskapsförbund Satakunda
Regioncentrum Björneborg
Härad Björneborg
Magistrat Björneborg
Skattebyrå Sydvästra Finland
Sjukvårdsdistrikt Satakunda
Försäkringskrets Björneborg
Nödcentral Björneborg
Räddningsverk Björneborg
Miljöcentral Sydvästra Finland
Arbetskrafts- och
näringslivscentral		 Satakunda
EU-målområde 2

Björneborg (finska Pori) är en stad och kommun i Finland vid Bottenhavets kust och mynningen av Kumo älv. Med sina över 76 000 invånare är staden tionde i Finland enligt storleksordning och har en yta på 511,88 km². Björneborg är landskapscentret i landskapet Satakunda i Västra Finlands län.

Björneborg har varit enspråkigt finskt sedan mitten av 1920-talet, men definieras som en s.k. språkö, eftersom det finns en liten svenskspråkig minoritet (cirka 0,5 %) i staden. Stiftelsen Svenska Kulturfonden i Björneborg befrämjar svenskheten i staden.

Björneborg har bra trafikförbindelser. Staden har flygplats, järnvägsstation och tre stora hamnar, Mäntyluoto (Tallholmen), Vetenskär (fi. Tahkoluoto) och Räfsö. Även landsvägsförbindelserna är bra. I mitten av 1990-talet planerades även en färjförbindelse till Sundsvall, men den verkställdes aldrig.

Björneborg är känd bl.a. för sandstränderna i Ytterö och Pori Jazz, en internationell jazzfestival.

Innehåll

Historia

Finlands tredje äldsta stad (efter Åbo och Borgå) Ulvsby, grundades år 1365 vid Kumo älvs mynning för att Sverige behövde bättre kontroll över handeln vid Bottenhavet. Efter ett par hundra år hade landhöjningen gjort det omöjligt för större fartyg att segla in i stadens hamn, och år 1558 grundade Hertig Johan staden Björneborg närmare kusten.

Stadens första sekel var blomstrande, men mot slutet av 1600-talet började den lida av Sveriges ständiga krig och strama ekonomiska politik. Staden fråntogs sina rättigheter att bedriva utlandshandel och dessutom drabbades staden hårt av de stora dödsåren 1695-1697, då ca en fjärdedel av Finlands befolkning dog av hunger.

Under 1700-talet fick Björneborg så småningom tillbaka rätten att bedriva utlandshandel och en ny hamn byggdes igen, till Räfsö. Mot slutet av 1700-talet var Björneborg redan en stor stad i finsk skala, med över 1500 invånare.

Under 1800-talet, då Finland var en del av Ryssland, fortsatte Björneborg sina handelskontakter till Stockholm och staden förblev en av Finlands viktigaste kontakter västerut. Björneborg hade brunnit under sin historia redan 4 gånger, men den stora branden år 1852 var en total förödelse; nästan hela staden brann upp under ett dygn. Dessutom försvårades återuppbyggningen av Krimkriget, men industrialiseringen runt 1870-talet orsakade en kraftig uppsväng i den finska ekonomin. Ett flertal sågverk, en tändsticksfabrik och bomullsfabrik grundades i Björneborg och staden blev återigen en av storfurstendömets viktigaste hamnar. Dessutom blev järnvägen mellan Björneborg och Tammerfors färdig 1895.

I början av 1900-talet var Björneborg en stad som präglades av tung industri. Det betydde också att arbetarrörelsen var stark i Björneborg, och under det finska inbördeskriget 1918 var Björneborg på den röda sidan. Staden undvek dock stor förödelse under kriget. Staden fortsatte att växa kraftigt under mellankrigstiden och tack vare sitt läge undvek stora bombningar under andra världskriget.

Efter andra världskriget förvandlades Finland från ett agrart till ett industriellt samhälle, vilket resulterade i att Björneborg växte mycket kraftigt ända fram till 1980-talet. Detta är också en orsak till att varför den tidigare så svenskspråkiga staden fort blev enspråkigt finsk, då folk flyttade i stora skaror från landsbygden till Björneborg. Grannkommuner anslöts till staden och Björneborg var en av de livskraftigaste städerna i Finland. I slutet av 1960-talet planerades ett universitet till Björneborg, men på grund av politiska skäl bestämde sig stadsfullmäktige att inte ta emot ett universitet, utan staden ansågs hållas livskraftig med den tunga industrin. Det visade sig vara ett misslyckat beslut, ty den ekonomiska depressionen som drabbade Finland hårt i början av 1990-talet var speciellt förödande i Björneborg. Arbetslösheten var som värst över 25 % och den avtog saktare än i resten av landet. Efter depressionen har stadens näringsliv omstrukturerats och numera är Björneborg inte längre så starkt beroende av den tunga industrin, trots att den fortfarande har en central roll.

Geografi

Landskapet i Björneborg är flackt. Stadens högsta punkt, Rosnäsbergen (36 m.ö.h.), ligger i stadsdelen Rosnäs. Kusten är till största delen öppen. Endast nära Vittisbofjärd utbreder sig en vidsträckt skärgård.

Stadens areal är 511,88 km², av vilket 503,17 km2 är land och de resterande vattenområden. Den senaste utvidgningen skedde år 1972 då Vittisbofjärd inkorporerades med staden. Björneborgs landskommun inkorporerades med Björneborg år 1967.

I kommunen finns byarna och områdena Bastuskär (i Vittisbofjärd, fi. Pastuskeri), Borgmästarholmen (strandområde, fi. Pormestarinluoto), Busö (egendom i Vittisbofjärd), Hjulböle (fi. Hyvelä), Inderö (på näset nordväst om staden, fi. Kokemäensaari eller Kyläsaari), Klockarsand (fi. Lukkarinsanta), Kumnäs (fi. Kuuminainen), Kungshagen (fi. Kuninkaanhaka), Källfjärd (i Vittisbofjärd, fi. Kellahti), Lillraumo (fi. Vähärauma), Lyttskär (fi. Lyttylä), Rosnäs (med trafikplats för järnväg, fi. Ruosniemi), Skrivarholmen (strandområde, fi. Kirjurinluoto), Torbonäs (fi. Toukari), Torsnäs (fi. Tuorsniemi), Ulasöre (Ulasoori) och Ytterö (fi. Yyteri).

I Vittisbofjärd återfinns öarna Gisselö (fi. Kiislee), Hamnskär (fi. Hamskeri), Kompassörarna (fi. Kompassikarit), Lönnaskär (fi. Lynaskeri), Norra Svärdsö (fi. Pohjois-Svälssöö), Odonskär (fi. Uuduskeri), Styltö (fi. Tyltty) och Södra Svärdsö (fi. Etelä-Svälssöö).

Till kommunen hör öarna Kapellskär (fi. Kappeli), Räfsö (fi. Reposaari), Svartgrund (fi. Vartkrunti), Ådörarna (fi. Outoori), grundet Trekantsgrundet (fi. Kolmikulma) samt havsviken Bredviksfjärden (fi. Preiviikinlahti).

Arkitektur

Rådhuset i Björneborg.
Stadens nuvarande stadsplan är gjord av Georg Theodor von Chiewitz.
Jusélius mausoleum

Den nuvarande stadsplanen härstammar från den sista stora branden 1852. Då planerades staden om och större gator och bulevarder byggdes. Stadsplanen är gjord av Georg Theodor von Chiewitz.

Det nutida Björneborg är en blandning av gamla trähus, historiska stenhus och moderna höghuskomplex. Under de senaste decennierna har de sistnämnda blivit alltmer vanliga i staden och gamla trähus har röjts undan, vilket har orsakat en politisk dispyt i staden.

Ett karaktäriserande drag i Björneborg är Finlands längsta gågata, som öppnades år 1977 på gatan Yrjönkatu (Georgsgatan), och har utvidgats sedan dess. Även flera stora parker och parkalléer och Skrivarholmen (fi Kirjurinluoto), ett stort parkområde precis invid centrum, är kännetecknande för Björneborg.

De arkitektoniskt mest betydande byggnaderna i staden är strandkvarteren i nyrenässanssisk stil längs älvstranden och rådhuset, som är planerat av Carl Ludvig Engel. Centrala Björneborgs kyrka, byggd i nygotisk stil, är också ett landmärke i centrum. Björneborgs teater är ritad av svensken Johan Erik Stenberg.

Utbildning

Björneborg saknar ett egentligt universitet, då man tidigare ansåg att den tunga industrin räcker för att uppehålla staden. Av politiska skäl ville stadens ledning inte heller ha ett universitet, då den tänktes "röra om" stadens maktfördelning. Efter 1980-talets strukturomvandling i den tunga industrin och 1990-talets depression visade sig denna strategi vara misslyckad, då staden saknade det ekonomiska lokomotiv, universitetet, som flera andra finska städer hade.

Nuförtiden har Björneborg samarbete med ett antal universitet i Finland, och Porin Yliopistokeskus (universitetscentret i Björneborg) har grundats. Den består av filialer från Tammerfors tekniska universitet, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Åbo handelshögskola och Konstindustriella högskolan.

Björneborg är också centret för Satakunda yrkeshögskola, som erbjuder utbildning på mellannivå i bl.a. handel, kultur, teknik, social- och hälsovård och sjöfart. Dessutom finns ett mångsidigt yrkesinstitut och ett flertal gymnasier och grundskolor.

Björneborgs svenska samskola erbjuder utbildning på svenska från förskola ända till studentexamen. Skolan har sammanlagt ca 350 elever, och har under de senaste åren blivit alltmer populär bland helt finskspråkiga familjer.

Kultur och fritid

Björneborgs Teater

Det hålls varje år i juli månad en stor musikfestival, Pori Jazz, i staden. Festivalen är en av de mest kända jazzfestivalerna i världen och lockar ofta stora mängder turister till sig. Björneborgs Teater är också en av de mest uppskattade teatrarna i Finland. Dessutom finns ett konstmuseum, Björneborgs konstmuseum, och ett historiskt museum, Satakunda Museum.

Andra platser värda att besöka är Skrivarholmen, ett parkområde med badstrand nästan mitt i stan, och Räfsö, ett idylliskt bostadsområde vid havsstranden ca 25 km från centrum. Sandstränderna i Ytterö är kanske Finlands mest kända badstrand.

Politik

Stadsfullmäktige (kommunalvalet 2008)

Björneborgs stadsdirektör heter Aino-Maija Luukkonen (SDP).

Kommunikationer

Från Björneborg går en järnvägsförbindelse österut (Tammerfors-Björneborg-banan) till Tammerfors. Björneborgs järnvägsstations nuvarande stationbyggnad uppfördes i funktionalistisk stil 1937 efter ritningar av Thure Hellström. Den gamla stationen är från slutet av 1800-talet.

Riksvägarna 2 (till Helsingfors), 11 (till Tammerfors) och 23 (till Joensuu) börjar i Björneborg. Även riksväg 8 från Åbo till Vasa går via Björneborg.

Björneborgs hamn, som består av hamnarna Mäntyluoto och Vetenskär (fi:Tahkoluoto) samt en olje- och kemikaliehamn, är Finlands ledande exporthamn för sågvirke. Hamnen är också en av de största containerhamnarna i landet.

Björneborgs flygplats ligger nära stadscentrum.

Kända björneborgare

Sport

Finlands äldsta idrottsklubb, Segelföreningen i Björneborg (BSF), som grundades 1856, är från Björneborg.

Vänorter

Externa länkar

(svenska)

Källor

  • Björneborgs stads historia, J.W. Ruuth. 1897. Helsingfors: Finska litteratursällskapets tryckeri.
  • Björneborgs svenska ortnamn, Stellan Waldenström. 2007. Björneborg: Svenska Kulturfonden i Björneborg.


v • d • r
Kommuner i landskapet Satakunda
Björneborg · Eura · Euraåminne · Harjavalta · Honkajoki · Jämijärvi · Kankaanpää · Karvia · Kikois · Kjulo · Kumo · Lavia · Luvia · Nakkila · Norrmark · Påmark · Raumo · Sastmola · Siikais · Säkylä · Ulvsby · Vittis
 Satakundas vapen
 
Före detta kommuner i landskapet Satakunda
Landskap i Finland · Finlands län · Finland

Koordinater: 61°28′N 21°48′O / 61.467, 21.8

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Bj%C3%B6rneborg"
Personliga verktyg